The show must go on

Så kom dagen till slut. Inte på riktigt men inte heller på låtsas. ”Mina fräknar” är tryckt i en pod-version för att kunna lämnas ut på branschmöten. Det ser ut –  och känns – som en riktig bok. Jag vägde den i handen i måndags, smekte omslaget med blicken och la sedan försiktigt ner boken på golvet. Under bordet, utom synhåll.
Vi var flera personer i rummet på Damm förlag och vi hade samlats för att diskutera lanseringen av ”Mina fräknar”.  Ändå klarade jag inte av att titta på den.


Några centimeter trä hindrade dock inte boken från att sända små enträgna vibrationer längs med golvet, upp för stolsbenen. Ropa på mig, söka mitt huvud.
Min redaktör Anna Lovind måste ha sett hur omskakad jag var för efteråt frågade hon hur det kändes.
Jag minns inte vad jag svarade men jag är väldigt dålig på att ljuga så det måste ha varit ord som försökte sammanfatta en livslång suck av lättnad och panik ända nerifrån tånaglarna.
–  Det är det här vi gör, sa Anna med road varm blick. Det är detta det handlar om. Vi ger ut böcker som folk ska läsa.
Och först då insåg jag att boken under bordet inte skulle få stanna där och hela världen försvann under mina fötter ännu en gång.

När barnen några timmar senare var nattade bar jag in väskan i sovrummet. Plockade försiktigt upp boken, förde fjäderlätta fingertoppar över omslaget. Och så vände jag blad för första gången på en bok som det står Sofia Hallberg på. Det var ett magiskt ögonblick.

Jag läste ut den den natten. Kunde inte sluta. Och jag läste den som någon annan. Som om den var skriven av någon annan. Och när jag kom till slutet, på småtimmarna, kände jag mig fri.
Jag insåg nämligen att jag hade berättat sanningen så som jag såg den ur huvudpersonen Karins perspektiv. När jag förstod det visste jag också att jag inte behövde vara rädd för mottagandet. Inte döma mig själv som författare så hårt. Och absolut inte på förhand. Jag har gjort min plikt och jag har gjort den med hela hjärtat. Varit trogen min egen röst och mina karaktärers historia.

Det finns säkert meningar som skulle kunna förbättras, situationer förklarats annorlunda. Smartare. Men jag överlever dessa tankar för jag tänker på något min redaktör Anna Lovind sa till mig nyligen: Nu börjar du göra det alla författare till slut gör med sina manus om de håller på med dem för länge: Du börjar förklara. Och det ska du inte.

Hade jag läst texten en gång till, filat på några formeringar så att de blev bättre, hade med all säkerhet annat blivit sämre. Den brutala verkligheten hjälpte mig att förstå att jag inte kan göra mer för ”Mina fräknar”. Den ligger inte längre i mina händer. Boken är redan spridd till drygt 300 personer och den finns ute i handeln i augusti. Jag kan inte stoppa utgivningen, inte bromsa tiden. Inte göra boken ogjord. Det får bära eller brista. En rämnad tillvaro eller uppskattning. Oavsett. The show must go on.

Dagen efter mötet fick jag ett mejl från Anna:
Hur går det med ditt nästa manus? Kan du skicka in det nu? Vi måste börja planera nästa års utgivning.
Och så svartnade allt framför ögonen ännu en gång.

Texten är verkligen inte klar! Absolut inte redo för dagsljus. Menade hon allvar? Det finns ingenstans att gömma sig i den berättelsen. Den är rå rakt av.
När chocken över mejlet lagt sig lite bubblade något annat upp till ytan inom mig. Jag kände mig oändligt tacksam, stolt och glad över förtroendet och frågan.

Och så insåg jag: The show must go on!

Sofia ❤

Ps. Jag videofilmade Lina Forss releasefest för fina boken ”Allra hemskaste syster” på Telegram förlag. Det är väldigt intressant att lyssna på bakgrunden till att en bok ges ut. Se filmen på min hemisda: http://sofiahallberg.se/2012/06/03/lina-forss-allra-hemskaste-syster/

8 reaktioner på ”The show must go on

  1. Tänkte på det där med nästa bok.

    Per Gessle sa en gång i en intervju, vad man än tycker om Per, att man inte är ”bättre” än sin senaste hit. Hur mycket bra man än har gjort innan. Folk har en benägenhet att glömma fort.

    Kanske ligger något i det ;O)

    Jag tror att du klarar nästa historia också. Man får överraska sig själv.

    Johan Rosenlind – johanrosenlind.se

    • Hej Johan,
      Tack. Ja, vi får se hur det går men du (och Per) har helt klart en poäng i att det kommer nya böcker hela tiden och att en bok blir gammal fort. Redan på några månader…
      Kram och trevlig helg!

  2. Ping: Dagens krönika på Debutantbloggen: The show must go on | sofiahallberg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s