Instruktionsböcker i skrivande

Ett av de första inläggen Manne skrev här på bloggen handlade om Skrivarbiblar. Jag tänkte gå tillbaka till temat och skriva om min relation till sådana här instruktionsböcker i skrivande. Eller ja: de två jag har hemma. Den ena är den som Manne skrev om i sitt inlägg Att skriva av Stephen King. Den andra är Författarskolan av Göran Hägg. De är båda välskrivna, underhållande och fulla av handfasta tips. Jo, jag tycker faktiskt att man kan klassa dem båda, och då speciellt Stephen Kings bok, som utmärkta exempel på handböcker i skrivande. Men ändå.

Jag har enormt svårt för att ta till mig råden i den här typen av böcker. Säkert hade jag kunnat lära mig en del, och jag är alldeles övertygad om att jag gör många av de fel de varnar för. Men jag vill inte lyda. Speciellt Göran Häggs bok ger mig enbart en oerhörd lust att bryta mot allt han säger och göra tvärtom, bara för att visa att det går. Jag vill visa att man kan göra en helt fantastiskt bra bok, även om man inte skriver ”klart och effektivt” eller bygger upp berättelsen enligt Racines fempunktsprogram med stegring och peripeti och katastrof.

Skrivarböckerna får mig visserligen att skriva, på så sätt inspirerar de. Men kanske snarare av någon slags revanschlust än en vilja att ”följa reglerna”. För att få hjälp med sitt eget skrivande tycker jag att en verklig person, som kan läsa och kommentera, är klart överlägsen alla böcker i världen.

28 reaktioner på ”Instruktionsböcker i skrivande

  1. Pingback: Boktips. Och länk. « Debutantbloggen

  2. Pingback: Ännu en skrivarbibel « Debutantbloggen

  3. ”First five pages” är rolig med hans åsikt att en litterär agent kan avgöra på de första fem sidorna om ett manus är uselt. Han exempel är lite överdrivna (hoppas man, de jag har sett som lektör har inte varit såna).

    Noah Lukeman som författaren heter har skrivit en uppföljare som nästan är bättre.

  4. Jag tycker nog man har mycket att hämta av skrivarhandböcker. På mina kurser brukar jag dela in dem efter *inspiration* och *hantverket* plus efter på svenska eller engelska. I alla fyra rutorna finns det bra. Läser man engelska obehindrat öppnar sig en enorm källa, även om det kan bli upprepning i råden efter ett tag.

    Man kan alltid bryta mot alla regler, men det är bra att känna till dem innan man bryter mot dem! Så det var kanske inte så tokigt att du läste Göran Hägg, Ulrika! Fast den och Stephen Kings tycker jag här till de dåliga, synd att du råkade på dem.

    En intressant bok med många övningar är Helga Härles ”Skriv och skriv vidare”.

  5. Då måste jag få rekommendera den engelska boken ”First five pages” som ger skrivarråd så där lite bakifrån. Dvs den är upplagd efter vilka saker som förlagen ratar manus efter. Nyttig läsning och min personliga bibel. (Har inte läst Stephen King ännu, men han finns på min lista)

  6. Jag har läst fler how-to böcker om skrivande än jag kan räkna till och jag älskar dem. Åtminstone de engelska, men jag vart inte direkt wow-ad av vare sig King eller George. Däremot gillar jag Dwight Swain och James Scott Bell. De är böcker jag verkligen haftnytta av. I övrigt håller jag med om att kunniga personer man känner är en oslagbar källa.

  7. Elisabeth George gjorde mig faktiskt riktigt orolig vid mitt senaste bokprojekt: hon sa att man KÄNNER I KROPPEN om det är rätt, eller blir BRA text. Jag kände ingenting i kroppen och blev väldigt orolig… Jag tycker hon känns lite amerikansk (hon är väl amerikansk?!) just i det här med att man ska ”känna” och ”veta” saker lite halvt övernaturligt. Sådant får mig att göra motstånd. Jag vet att det är bra när timmarna försvinner på klockan och det mörknar ute innan jag höjt blicken från datorn…

    Återigen så vill jag verkligen rekommendera JULIA CAMERON (okej hon kör också lite det här ”känna” och ”veta”) hon ger en kreativitetsövningar som inte har med själva texten man skriver att göra utan som istället får igång annat skrivande… sådant tycker jag kan hjälpa om man kört fast. Dessutom är det riktigt kul att skriva 100 saker man är bra på osv. Lite egoboost! 😀

    Så, vad jag menar är att man inte kan klumpa ihop alla skrivhandböcker… Såklart!

    • Jag har läst Julia Cameron för länge sedan och har för mig att hon var lite flummig för min smak, gjorde skrivandet lite väl andligt… Lite som du beskriver Elisabeth George.

      Men å andra sidan är det sant att man blev väldigt inspirerad av att börja skriva av hennes övningar, det var väldigt handfast! Tycker det är lite trist bara att jag har svårt att göra något av den typen av övningar sedan, kan liksom aldrig bygga ut dem till en novell eller roman så det blir bara lösa dokument i datorn.

      • Ja jag håller med, jag gjorde inte heller mycket av de där övningarna sedan. Men jag tror ändå det är bra att göra dem och sedan gå tillbaka till sitt andra skrivararbete. Att inte glömma att allt skrivande inte behöver leda till något, allt behöver inte bli en roman 😉 Men jag känner igen mig, jag tänkte också så när jag gjorde dem.

      • Elisabeth Georges bok (”Skriv på!”) tycker jag har mycket att ge inom avdelningen hantverk enligt min indelning. Hon har inte så många sidor inom varje område av de som brukar tas upp, men hennes exempel från egna och andras böcker böcker är värda att läsas med stor eftertanke.

        Boken kom först ut inbunden på svenska och sedan i pocket som kostar 50 kr. Ett fynd, billigare kan en skrivarhandbok inte bli!

      • Manne, du har helt rätt. Synd. Kollade och det finns två engelska versioner för en dryg hundring bägge på Adlibris. Beror ju på hur bra man är på nyanser i engelska. Det finns gott om de svenska versionerna på folkbiblioteken, men då kan man ju inte stryka för 🙂

  8. Stephen Kings bok Att skriva, men även hans skönlitterära böcker är en stor inspirationskälla för mig. Bland annat påtalar han vikten av att undvika avslut på dialoger som ex: sa han kallt. eller: sa han med en arg röst. Det är orden i dialogen som ska få läsaren att förstå i vilken sinnesstämning karaktären är. Stephen är inte själv slavisk under den regeln och inte jag heller men det är kloka råd. Jag rekommenderar Stephens ”Att skriva” starkt, men det är först från mitten som skrivråden finns. Första halvan är en form av biografi eller är det memoarer det heter? Glömmer alltid vilket som är vilket :).

  9. Jag älskar också Stephen Kings bok. en riktig höjdare. Kompletterar den gärna med min skrivlärares, Sören Bondessons ” Konsten att döda” samt Elisabeth Georges skrivbok.. Kul med inspiration när man känner sig i behov av lite ny skrivenergi! 🙂

      • Konsten att döda referare nog mest till att det handlar om att skriva krim, men det är nog även en flirt med det du, Sara, nämner också. En riktig copywriter den där Bondesson! 😉

  10. Skönt att höra! Jag har köpt massor av sådana böcker och aldrig läst klart. För mig är det mer, nu testar jag det här och ser hur det går. Och gillar också bäst en riktig människa med min text. Det är utvecklande! Men därmed inte sagt att det inte finns saker att uppskatta i de här böckerna. Absolut inte – det finns mågna goda råd!

  11. Jag har läst båda två och gillar dem, men den dagen kommer aldrig att dyka upp när mitt skrivande bygger på andras råd. Jag har mitt språk, min stil och mitt sätt att skapa historier. Däremot inspirerar de, precis som du säger, till att skriva – och då är deras jobb gjort i min värld.

  12. Jag håller med, en verklig person ska det vara! Stephen Kings bok har jag däremot hört så mycket om från så många håll så den ska jag vid tillfälle köpa för den vill jag verkligen ha och se vad där står … blir nyfiken. På allas beskrivningar låter det som en ”skrivarbibel”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s