Att ge ut sin andra bok. Ett inlägg av Simona Ahrnstedt

Hela texten nedan är hämtad, kopierad rakt av, från Simona Ahrnstedts hemsida. Jag tyckte den var så bra att jag ville dela med mig av den.
Hoppas ni har en bra helg. Trevlig läsning!
Sofia

“Kan du inte berätta mer om skillnaden i känslorna vid den första respektive den andra bokutgivningen? Det skulle vara intressant.”

Jag lovade en läsare för länge sedan att skriva om skillnaden mellan hur det känns att ge ut sin första respektive sin andra bok.

Nu är ju inte min andra bok (Betvingade) ute ännu, men jag har i alla fall landat en smula i det tomrum som uppstår mellan att ett färdigkorrat manus försvinner iväg till tryck och att en färdig bok finns ute i handeln.

Det är en del som skiljer sig från att skriva/ge ut sin debutroman och att skriva/ge ut sin tvåa och det här får bli min personliga betraktelse, för det skiljer förstås från författare till författare.

Att bli antagen.
Der andra manuset måste först och främst (skrivas förstås) bli antaget.
Det sker inte per automatik tvärtemot vad många tror. Jag hade skrivit två (halvfärdiga) manus som jag erbjöd mitt förlag. Förlaget ville mest ha det ena och vi enades om att det var det jag skulle satsa på. Vi skrev kontrakt på den historiska kärleksroman som nu heter Betvingade. Manuset var då väldigt ofärdigt och det kom att skrivas om många, många (mångamångamånga) gånger.

Därmed hade jag mitt andra bokkontrakt.
Och det var sweet.
Känslan var ungefär lika magisk som att bli antagen första gången.
Där någonstans är man oövervinnerlig.
Man är En Riktig Författare.

Sedan kommer tvivlen
Tänk om jag är en bluff?
Tänk om de som gillade min första bok kommer hata den andra?
Tänk om jag bara har en enda bok i mig?

Siffrorna talar emot en
Av dem som debuterar skönlitterärt är det bara cirka hälften som kommer med en tvåa.
Och bara ungefär en tredjedel som kommer med en trea.
Det stora flertalet som lyckas skriva fler än en bok är deckarförfattare.

Skrivandet var både svårare (herregud, är det verkligen så här svårt att skriva? borde jag inte kunna det här?) och lättare. Under redigeringen av Överenskommelser lärde jag mig så ohyggligt mycket användbart som det bara var att använda rakt av.
Längd på kapitel.
Att variera inledningar på kapitel.
Att inte överanvända vissa ord.
Dramaturgi.
Ett stadigt grepp om perspektivet.
Att var tydlig.
Att våga lita på läsaren.
(och hur sexscenerna ska byggas upp så att redaktören inte tar bort hälften av dem, hah hah)
Etc etc.

I mitt fall drabbades jag av en privat katastrof mitt i processen. Ett tag – under några månader – var jag inte säker på om jag skulle klara av att ro det hela i land. Att skriva handlar ju om att vistas inne i sitt eget huvud, inne bland sina egna tankar och där inne gjorde det så ONT att vara. Om min första bok alltid kommer att förknippas med upptäckarglädje och ett författarskap i vardande så kommer min andra bok att för alltid vara förknippad med den värsta tiden i mitt liv. Vissa kapitel fick jag ta bort för de blev bara för mörka. Minns ångesten när jag var tvungen att berätta för förlaget att vi måste skjuta upp utgivningen. Minns också förståelsen och empatin och stödet.

Och sedan kom skrivglädjen tillbaka.
Tack och lov.
Nu när jag påbörjat (och skrivit kontrakt på) en tredje bok är skrivglädjen starkare än någonsin.

(Oss emellan känner jag mig som Nicole Kidman. Ni vet. Hon vars karriär tog fart när hon skilde sig från Tom Cruise.)

Det svåraste med den andra boken var dock att skrivandet nu drevs av det faktum att någon väntade på det jag skrev. Jag skrev inte bara av lust utan även av plikt. Det visade sig vara oväntat förlamande att ha ett förlag som stod på standby för att läsa. Det var förstås roligt. Men också mer skrämmande än jag räknat med. På något sätt hade jag trott att det bara skulle vara kul och lätt och härligt.

Well.
Nu vet jag bättre.

Väntan
För mig har det också varit skillnad i att väntandet inte varit så centralt den här gången.
Nu till exempel, medan jag väntar på att boken ska finnas i handeln, så pysslar jag med min tredje roman och tänker inte så mycket på tvåan. (Gissa om jag LJUGER nu. På kvällarna, när det bara är jag och tankarna, då är jag så NERVÖS att jag är spattig. Men på dagarna kan jag pilla med mitt nya manus och vara glad här och nu och allt sånt där normalt.)

Hur det kommer att kännas när boken når handeln och folk börjar läsa?

Vi kan säga så här.
I mitt andra jobb, som psykolog, så jobbar jag inte sällan med självkänsla.
Vi pratar då om prestationsbaserad självkänsla i mitt terapirum, att koppla sitt värde till en prestation och därmed blir sårbar för att lyckas/misslyckas.
En mer funktionell självkänsla är att koppla hur man tänker kring sig själv till processen, utan att värdera resultatet.
En process bara är, den är varken lyckad eller misslyckad, den kan man lära sig saker av, den kan man glädjas åt.

Så jag försöker fokusera på vad jag lärt mig av att skriva Betvingade och på vad jag kommer att lära mig av mottagandet.
Med betoning på försöker.

5 reaktioner på ”Att ge ut sin andra bok. Ett inlägg av Simona Ahrnstedt

  1. Ping: författare som upprepar sig | sofiahallberg.se

  2. Ping: Författare som upprepar sig « Debutantbloggen

  3. Ping: Dags att kravla sig upp « Debutantbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s