Gästbloggare: Tove Berggren

Dagens gästbloggare heter Tove Berggren och hon debuterar med boken ”Lennart Lordis Loggbok – utsikt från livets planet” på Bonnier Carlsen. I boken får vi följa en helt ovanlig kille under ett händelserikt läsår. Med humor, värme och träffsäkerhet filosoferar Lordi över livet, döden och universum. Om varför syskon retas och föräldrar säger att de diskuterar när de egentligen bråkar. Och om att det kan kännas som en sol i magen när någon man tycker om skrattar.

Det finns dagar och så finns det dagar. Dagar man aldrig glömmer i hela sitt liv.

Den 27 mars 2000 kom min son till världen.

Den 19 juli 2004 föddes min dotter.

Och den 7 september 2011 ringde Karin Hammarkvist, förläggare från Bonnier Carlsen.

Vi hade haft mailkontakt i augusti så jag visste att de läste mitt manus och var intresserade. Men när jag stod vid fönstret den där höstdagen var jag övertygad om att hon skulle säga:

”Tove, vi tycker jättemycket om boken, MEN TYVÄRR…”

Men det sa hon inte. Hon sa:

Jag känner mig som jultomten nu.

Är det sant?! andades jag.

Jag har trott på Lennart Lordis Loggbok från första stund, sa hon.

Om jag skrattade eller grät? Om solen stod som spön i backen – eller regnet? Jag vet inte. Men att vinden vände och vågorna vilade är jag säker på, för det är det tredje största ögonblicket i mitt liv. Ett ögonblick som jag väntat i decennier på och bara hört andra berätta om. Och nu var ögonblicket mitt.

Under hela hösten fattade jag inte att det var sant. Att humorn, värmen och allvaret i Lennart Lordis Loggbok – utsikt från livets planet hade berört barnboks-redaktionen på Sveavägen 56 i Stockholm. SÅ MYCKET ATT DE VILLE GE UT DEN! Vissa dagar tänkte jag att jag hade drömt det där samtalet. Och det är fortfarande overkligt, trots att jag om bara några dagar håller boken i min hand. Min första bok i livet alltså. En kapitelbok för åldrarna 9-12 år.

Lennart Lordi skriver också. I sin storasysters dagbok som han snor och gör till sin loggbok. Han skriver för att inte tappa bort sina tankar och för att förstå dem bättre och det gör jag också. För att få sammanhang och mening. Skrivandet är för mig ett sätt att omforma, reparera och förnya upplevelser, erfarenheter, känslor och minnen. Det är att utforska, experimentera och LEKA!

För jag kan helt enkelt inte låta bli att vända och vrida på orden, att busa med begrepp och bokstäver. Om och om igen förundras jag över den kreativa processen och det som Einstein en gång sa: ”Logik kan ta dig från A till B, men fantasi kan ta dig hur långt som helst”.

Kanske är det för att ta reda på var det är någonstans som jag ständigt skriver. Också när jag inte sitter vid tangentbordet eller har en penna i handen. För att skriva är att lyssna, tror jag, såväl till sig själv som till andra. Och för mig är det allra viktigaste att lyssna till barnen.

Katti Hoflin, verksamhetschef på Dunkers kulturhus i Helsinborg, har sagt att barn behöver krigare och beskyddare. Och jag är stolt så att hjärtat slår volter i bröstet över att jag är det nu.

I mars 2013 kommer uppföljaren och min andra bok i livet: Lennart Lordis Andra Loggbok – Nödsignal från horisonten.

Tänk det.

Tove Berggren

Foto: Hillevi Nagel
Illustrationer:
Marcus Olsson
Formgivning: Sandra Bergström
Genre: 9-12 år

11 reaktioner på ”Gästbloggare: Tove Berggren

  1. Annika!! Hej!!! Det är inte klokt… Du där och jag här…och nu finns boken! På riktigt alltså! Och du finns i boken, också på riktigt! Kommer boken fram till dig tror du om jag skriver: Annika. Rarotonga. Andra sidan jordklotet?
    Maila mig annars korrekt adress så skyndar jag mig till posten!:) Kram!

  2. Finaste Tove – jag kan inte FÖRSTÅ är här sitter jag på andra sidan jorden och googlar dig, eller Lordi, och det bara drösar upp sidor och information om er. Veckans pojkvän på min blogg är självklar – Lennart Lordi. Och veckans flickvän, ja, redan innan året är slut, självklart – Tove Bergren. Sallad lever!

  3. Helt otroligt! Världen är liten! Du måste gå in på min blogg och lämna din mailadress så vi kan hålla kontakt. Ja och starta blogg så klart! Gör det! Jag fick precis höra av mitt förlag att det är 38 dagar kvar till bokmässan! Hade varit kul att ses!

  4. Hej Jessica! Jättetack för dina varma glada rader! Det är faktiskt fler saker än barn och bok vi har gemensamt: Jag har varit manusförfattare. Och jag bor också på västkusten! I Lerum.
    Kikade in på din fina blogg och blev förstås väldigt nyfiken på DIN bok! Och inspirerad att skaffa mig en egen blogg. Kanske ses vi på Bokmässan i september? 🙂

  5. Hej Tove, jag älskade att höra din berättelse om när förlaget ringde dig och den där oerhörda känslan man får! Jag tror det är många som väntar på just det ögonblicket. En bra nyhet, drömmen blir sann! Du skriver så fint och din bok verkar jätte bra och mysig. jag kan relatera till allt du säger. Mina barn kom precis samma år som dina och förra hösten fick jag också ett samtal från mitt förlag. Det går att lyckas, det gäller bara att inte ge upp! Eller hur?
    Om du vill så kika in på min blogg så kan du få se min bok. Det är också en barnbok för 9-12. http://jessicahardiman.hoi.se/
    Kram och Lycka till!
    Jessica Hardiman

  6. Jag har följd dig i många år när du skrivit och skrivit med ett enda mål. Nu är du där och det är en glädje som är svår att beskriva. Men även det har du lyckats med! Jag visste väl det :o)
    Stort grattis & mycket lycka!

  7. Härlig berättelse! Tror jag förstår overklighetskänslan. Ser ut vara jättefina illustrationer. Du ska verkligen vara stolt, både som moder och som författare.

    • TACK Ethel! Din kommentar värmer! Bara det liksom…att få en kommentar på Debutantbloggen…ja, det ÄR overkligt. Fortfarande får jag känslan att det som händer nu händer någon annan:) Det känns som om jag har tagit OS-medalj och jag förstår varför OS-medaljörer gråter. Det ligger så oerhört många års skrivande, drömmande och tvivlande bakom den medaljen.
      Vad kul att du tycker om illustrationerna! Det finns fler inne i boken förstås och det är Marcus Olsson, redaktör för boken, som har gjort dem:)

  8. Tack för din fantastiska berättelse! det var så att håret reste sig på armarna! Är själv i den där oerhört slitna fasen där jag bara väntar. Har ett förlag som sagt att de är intresserade och som läser mitt manus men har ingen aning om vad slutbeskedet blir…

    Hur länge fick du vänta på besked från det att de meddelat intresse? (Nyfiken i en strut)

    • Hej Jennie! TACK för dina fina rader:) Det jag har hört är att om ett förlag låter meddela att de läser ett manus, så är det mycket positivt. Att då är de verkligen intresserade. Jag fick det första mailet från Bonnier om att de läste och tyckte om Lordi den 25/8. Därefter hade vi ytterligare mailkontakt. Och den 7/9 ringde förläggaren.
      Någon gång i oktober hörde ett annat förlag av sig och var intresserade av manuset…men då var det ju för sent. Tänk det. Att JAG fick säga: Tack men nej tack!:)
      Jag håller tummar och tår för dig och hoppas att det går vägen!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s