Din text är trots allt alltid din

Igår hade vi Debutantbloggen-picknick. Tack alla som kom! Det var så roligt att träffa er.

Ett samtalsämne som dök upp gång på gång under eken var hur mycket man lär sig av att läsa andras texter men också hur svårt det är att både ge och ta emot kritik. Att låta någon man litar på läsa ens manus kan vara helt ovärderligt men det kan också få ens inre röst att växa från en viskning till ett vrål. Ibland vet man bäst själv. Ibland är det bara så.

På skrivutbildningar är det vanligt att alla läser samma text och att man sedan diskuterar den högt. Det blir då uppenbart hur olika vi tycker.
Ibland måste man slå dövörat till och lita på sig själv, sin egen känsla. Din text är trots allt alltid din. Du har hela bilden och du vet vad du vill förmedla och hur. Att hitta sin egen unika röst är viktigt.

När man arbetar med en duktig redaktör är det underbart att få hjälp med att förbättra språket och berättelsen. Nio gånger av tio har jag känt att Anna Lovid har haft rätt i sina åsikter om ”Mina fräknar”. En gång av tio har jag argumenterat för min sak.

Jag har inte avtalet med Damm förlag framför mig just nu men jag minns att det står något om det här. Det finns en paragraf som handlar om att förlaget bara har rätt att korrigera grammatiska fel utan skribentens godkännande. Texten är författarens!

Nu är min bok är ute och flera kompisar har läst den. Två vänner pratade om ”Mina fräknar” efteråt.
– Du får inte bara säga positiva saker, sa den ena. Du måste säga något negativt också.
– Ja, i så fall, svarade den andra, tycker jag att hon hade kunnat ta bort fräknarna. Det hade räckt om boken bara handlade om relationen.

Först skrattade jag gott när jag hörde detta. Sedan kom jag att tänka på en recension jag läst för länge sedan om ”Mannen under trappan”. Då var det en kritiker som sa samma sak: Det hade räckt med relationen. Marie Hermansson hade kunnat ta bort mannen under trappan.
Jag drar slutsatsen av detta att människor mest av allt är intresserade av relationer. Det är kärnan allt annat kretsar kring, även för mig.

Men som någon skrev här på Debutantbloggen, det värsta är trots allt inte negativ kritik utan att inte bli sedd alls. Att ingen tidning, ingen bloggare, ingen vän uppmärksammar ens bok. Författare emellan frågar aldrig varandra om vi har läst varandras böcker. Det finns en ensamhet i skapandet hela vägen från början till slutet. Det är därför vi måste vara snälla mot oss själva. När jag intervjuade Linda Skugge sa hon: ”Det är också fint när folk vill läsa det man skriver, även om det bara är tio personer så är det hur stort som helst.”

En bok som det tals mycket om just nu och som många läser är ”Väldigt sällan fin” av Sami Said. Manuset refuserades av både Bonniers och Norstedts. Att det överhuvudtaget blev en bok har Sami sin kompis Oskar att tacka för. Så här säger han i Lina Kalmtegs intervju i SvD:

“Det var även Oskar som såg till att manuset blev utgivet. Sami Said var besatt av att bli utgiven på Norstedts. Han skickade det bara dit och till Albert Bonniers. När han fick refuseringsbrev från dem snodde Oskar manuset och skickade in det även till bland andra Natur och Kultur, berättar Sami Said. (Någonstans här börjar jag undra om den fantastiske Oskar verkligen finns, men hans existens intygas av både Sami Said och hans förläggare.)”

Och inte bara några förlag tyckte att texten inte dög. Inte heller Sami var nöjd med berättelsen. Han hade en lista på tjugo punkter som han ville förbättra, stycken att skriva om, innan manuset skulle skickas in men till slut orkade han inte mer.

Så är det nog. Man gör och tar så mycket man orkar men blir aldrig färdig. Varken med manuset eller som författare. En annan persons energi och engagemang kan ge kraft att klara lite till, växa lite mer.

Hela intervjun finns här: http://www.svd.se/kultur/forfattare-som-forvanar_7447206.svd
Om du vill veta vad andra tycker om min bok ”Mina fräknar” så kan du läsa här: http://sofiahallberg.se/pressklipp/

Kram
Sofia

7 reaktioner på ”Din text är trots allt alltid din

  1. Verkligen nyttigt att gå skrivarkurs just med anledning av den där kritiken man får förr eller senare, när man skriver för andra.
    När folk tycker olika inser man rätt snart att man måste följa sin egen magkänsla och skriva för de som tycker om det man skriver. De som inte tycker om det kommer man aldrig vinna såvida man inte ger upp sig själv och sin egen röst.

    Hade gärna varit med på picknicken – speciellt nu när jag läser om hur trevligt ni hade!

  2. Tack för en jättetrevlig picknick, det var så kul att träffa er alla.
    Jag fick din bok idag och ser fram emot att få läsa den. Kanske redan ikväll. 🙂 Jag tog verkligen till mig det du skriver i inlägget. Jag har fått feedback på min berättelse från olika håll de senaste veckorna som har varit totalt motsägelsefulla och jag börjar också känna att man får välja vem man ska lyssna till. Om det FINNS läsare som uppskattat berättelsen och karaktärerna och förstått vad jag vill förmedla så betyder det att jag på något sätt lyckats med den. Att sedan andra inte ser samma sak kan jag inte göra mycket åt. Kanske är de bara inte min målgrupp helt enkelt. Det vore skillnad om INGEN tyckte om den eller kände med karaktärerna. Då skulle jag verkligen ha ett problem. Så länge det finns personer som gillar den så är det tillräckligt för mig.

  3. Picknicken låter som det var en väldigt inspirerande stund. Synd att jag inte kunde vara med. Håller annars med om att bland det bästa som finns är utbyte med andra med samma intresse. Det gör att jag vidgar mina vyer, breddar infallsvinklar och får nya, förhoppningsvis strålande, bra idéer.

  4. Hej! En verkligt trevlig picknick igår! Tack för alla goda råd och tankar ni bidrog med. Lite bilder finns här http://dearlovable.blogspot.se/2012/09/debutantbloggspicknick.html .
    Det kändes magiskt att få sitta bland alla dessa kreativa själar och höra om fantasymanus och historiska manus som det skrivs på ute i landet. Jag promenerade hem med hela huvudet av nya tankar och kände mig så glad över att ha fått träffa er alla (tyvärr inte Pernilla.) samt en massa nya bloggare som jag inte kände till sedan tidigare. Jag hoppas redan på en ny tillställning! 🙂 Må så gott! Kram Helena

  5. Bra inlägg! När det kommer till kritik, det kan gälla filmer som recenseras i tidningar, eller personlig kritik, eller kritik av ens böcker, tycker jag det är viktigt att välja dem man ska lyssna på, för alla kan inte ha rätt. Jag måste hitta den kritiker som bäst stämmer överens med min inre röst, och lyckligtvis är Ada den rösten för mig. Det stämde överens direkt. Jag har även hittat kritiker som recenserar filmer och vet, att när de sätter högt betyg, då är det en film jag ska se. Och så vidare.
    🙂

  6. Tack för en trevlig picknick, om än kort för min del. Så värdefullt att kunna vädra saker man funderar över (såsom det du just skrivit om i inlägget). Himla tur att övriga debutantbloggläsare var så sjukt trevliga också! Exakt vad jag misstänkte.

    Kram!
    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s