Tack, men nej tack – Första hjälpen vid refusering

Det här är en text till alla som någon gång får ett refuseringsbrev från ett förlag. Läs vidare! Här kommer ett styrkebrev, ett motgift mot uppgivenhet.

”Tack för att du skickade in ditt manus till oss. Tyvärr måste jag meddela att vi väljer att tacka nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.”

Du har gett allt, hela din själ. Och så var det inget värt. Vem trodde du egentligen att du var? Du står med brevet i handen och med hjärtat under klacken och känner dig bottenlöst ledsen. Tappad på energi. Värdelös. Det är nog bäst att ge upp nu. Det var ändå bara pinsamt att drömma stort. Det var klart att det aldrig skulle gå. Att inte du skulle lyckas. Om du bara inte hade berättat för vännerna att du satt och skrev.
För alla meningslösa, bortkastade timmar framför datorn … Alla historier i ditt huvud som ingen vill lyssna på därför att de är helt ointressanta.

Utan ett antaget manus är du mindre värd. Misslyckad. Så kan du tänka. Men hur sant är det? Det är en inställning, en tankekonstruktion som inte gynnar dig.
Stå vid sidan om den ratade personen en kort stund och bara betrakta dina tankar och känslor. Låt dem komma och gå. Tänk dig att de är bilar som passerar. Du kan inte stoppa trafiken. Inte hindra besvikelsen. Fäst dig inte mer än så vid dina negativa känslor för de kommer att försvinna, precis som bilarna redan är på väg bort mot horisonten.

Du är inte misslyckad, du kanske känner dig misslyckad men det är något helt annat. Hur skulle du kunna vara något annat än bra? Vem bestämmer ditt värde? Prestationen är inte du och nu jämför du dig med andra istället för dig själv. Tänk om bara världens bästa höjdhoppare tilläts att hoppa och alla andra fick sitta på en bänk och titta på? Aldrig hade möjlighet att träna …

Det du fäster din uppmärksamhet vid kommer att växa, det kommer att komma in i ditt liv på något sätt men det kanske kommer i en annan form än så du idag tänker dig det.

Ta det inte refuseringen personligt, det handlar om texten och inte om dig. Missnöje är ingen bra drivkraft. Ta fasta på det som är bra. Du hittade din passion. Du slutförde ditt projekt. Du tog mod till dig och lät någon annan läsa, bedömma resultatet. Ge dig själv beröm, bekräftelse och uppskattning. Nöt in positiva budskap i dig själv för det är du faktiskt väl värd.

Så länge som det ger dig något att skriva, att sätta ord på egna och andras känslor och upplevelser, så kommer du att växa och utvecklas som person. Sträck dig efter det du önskar. Kanske kommer du ge ut ditt fjärde manus, kanske inget alls. Är det ens livsnödvändigt att bli utgiven?

Vad vill du få ut av ditt liv? Tillåt dig att drömma fritt igen. Låt inte rädslan för det okända eller avvisningar styra dig. Finns det något som gör dig glad varje gång du tänker på det? Då är det en kompass för ditt liv. Om du fastnar vid att det är när du når målet som du kommer att finna lycka och tillfredsställelse så kommer du att bli besviken. Drömvärlden existerar inte. Glädjen finns inte i framtiden. Allt vi alla har är här och nu. Resan är verkligen målet.
Att uppleva en gemenskap i läsandet och skrivandet, att utöva ett intresse, känna att man utvecklas och blir bättre – är det värt något i sig för dig?

Om man får något mer utförligt än bara ”nej tack” från förlaget kan man använda det för att utvecklas. Men det får man tyvärr sällan. Du måste själv analysera din text eller ta hjälp av vänner för att komma vidare.

Handling kommer först, känslorna följer sedan. Genom att göra något konkret mår man alltid bättre. Leta i din omgivning efter någon som kan hjälpa dig med konstruktiv kritik eller hitta en lektör som du får betala. Det här kan bli din stora inspirationskälla! Lyssna, ta åsikterna till dig. Låt det ta lite tid, smält det som sagts.

Tänk på att varje utgiven bok har skrivits om kanske fem gånger. Orkar du ta tag i ditt manus igen? Finns det något där som du fortfarande finner intressant? En kärna som du verkligen vill berätta om? Annars kanske det här manuset bara var tvunget att bli skrivet för att nästa skulle kunna skrivas. Och den berättelsen har bara du, ingen annan. Om inte du skriver den, vem ska göra det då?

Rom byggdes inte på en dag. Ge inte upp! Min bok Mina fräknar blev också refuserad av några förlag. (Så här gick det till när manuset blev antagent.) Du är nu med i klubben ”Refuserade skribenter”. Det är en väldigt stor klubb och vi har en fantastiskt fin gemenskap. Välkommen in i värmen.
Kram Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Här får du en blomsterbukett av mig bara för att. Så, upp och hoppa nu.

Annonser
Det här inlägget postades i Mina fräknar, Sofia Hallberg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

35 kommentarer till Tack, men nej tack – Första hjälpen vid refusering

  1. Ping: Ett litterärt forum och community | sofiahallberg.se

  2. Ping: Ännu en refusering - Författardrömmar

  3. annaborwin skriver:

    Skönt att veta att man inte är ensam….

  4. Tusen tack, detta var precis vad jag behövde 🙂

  5. annelie skriver:

    Tusen tack för detta inlägg, du har verkligen lyckats beskriva alla känslor klockrent. Det känns inte lika hemskt längre att ha blivit refuserad, även om mitt nästa manus antagligen bara kommer få stanna hos mig. Jag skriver det ju trots allt för min skull och inte för någon annans, något som jag tillfälligt glömde bort i besvikelsen över refuseringen av förra manuset. Tack igen för ett uppmuntrande inlägg!

  6. Ping: Första hjälpen vid refusering - Författardrömmar

  7. Anneli skriver:

    Tack för den fina blomsterbuketten och ännu mer tack för ett härligt, positivt och mycket uppmuntrande inlägg! Jag kämpar vidare : )

  8. Johan Rosenlind skriver:

    Fin artikel! Du har fått oss alla som har fått en refusering, att tro på oss själva och inte ge upp så enkelt. Det är bara att tro på vad man gör och gå vidare!

    johanrosenlind.se

  9. Ping: Skrivandets baksida – självförtroendet « Kusiin Vitamin

  10. Johan Lindback skriver:

    Bra talat! 🙂 Man ska också komma ihåg att en refusering aldrig är en någon dödsstöt mot ett författarskap. Amanda Hocking är ett exempel på en författare som lyckades göra sig ett namn och som kunde försörja sig på sitt skrivande trots att hon inte hade förlagskontrakt. (Hon fick dock förlagskontrakt när hon redan gjort sitt ett namn på egen hand.) Ingenting är omöjligt!

    • Sofia Hallberg skriver:

      Bra sagt Johan.
      Listan på refuserade författare är väldigt lång och innehåller väldigt fina namn.
      Det är en mycket tjusig klubb att tillhöra. Den är inte för vem som helst helt enkelt!
      🙂
      ♥ Sofia

  11. Kära Syster skriver:

    Underbart inlägg! Kunde inte komma lägligare en måndagmorgon…

    /Anna

  12. Ethel skriver:

    Jag suger åt mig all information och peppning, Sofia!

    Har inte kommit till det stadiet ännu, att skicka in till förlag, men kan nu inte längre påstå att jag inte var beredd på det värsta. Så många vi är som tycker det att skriva är det bästa som finns, så många duktiga skribenter det finns.

    Det är väl därför jag ibland så där egocentriskt/själviskt blir lite ledsen (läs: sur) när jag läser att t.ex. Glenn Hysén får en bok publicerad, eftersom jag utgår ifrån att det är för att han är en kändis. Fast det kanske det inte är. Han kanske är jätteduktig på att skriva. Vad vet jag :-).

  13. vitaminkusin skriver:

    Glömde att skriva att jag blev nästan lika nervöst väntande på utlåtande som Monica är just nu. Ville bara säga att jag håller alla tummar för att förlaget ska jubla åt din prestation! Lycka till!

  14. Katarina skriver:

    Så fint skrivet! Jag kände igen mig i alltihop. Skammen, besvikelsen, hopplösheten… Och jag började nästan fundera på att ge ut själv om inget förlag vill ge ut min berättelse. Nästan.

  15. vitaminkusin skriver:

    Jag sållar mig till den skrivande skaran här och jublar över inlägget. Kunde inte annat än hålla med om frustrationen, känsla av misslyckande och ett behov att helt enkelt bara fortsätta skriva. Det som gick rakt in i hjärtat av det du skrev var detta:
    Ta fasta på det som är bra. Du hittade din passion. Du slutförde ditt projekt. Du tog mod till dig och lät någon annan läsa, bedömma resultatet. Ge dig själv beröm, bekräftelse och uppskattning. Nöt in positiva budskap i dig själv för det är du faktiskt väl värd.
    Du har så rätt. Jag har hittat min passion. Nu ska förlagen bara hitta mig!
    I skrivande stund trillade en reservation in från biblioteket. Idag ska jag iväg och hämta din bok! Vem vet, det kanske kommer en recension på en blogg nära dig inom en snar framtid!

  16. Elisabeth Sahlberg skriver:

    Så rätt! Så bra! Skriver du en faktabok nästa gång?

  17. Monica skriver:

    Bra skrivet!
    Man är inte sin text.

    Men efter bara standardrefuseringar kan det vara svårt att gå upp och hoppa igen.
    Jag har nog gått igenom alla faser, förutom den där att snubbla på mållinjen (kommer kanske snart…).
    Men utan en enda respons från förlag på min senaste manus var nog frågan om jag inte hade gett upp (jag hade nästan gett upp, gick och började arbeta extra som brevbärare ”måste göra något annat”… och då fick jag respons!)
    Jag hade ”gjort allt rätt” (hyrt in proffsig coach/lektör) och visste att manuset höll. Men ändå; bara standardrefuseringar (som inte behöver betyda att de inte läst manuset, som jag trodde förut).
    Till slut fick jag respons, inkl lektörsutlåtande, och började skriva om, handgripligen en hel ny andra halva av manuset (det gick att skriva om, det hade jag ALDRIG trott… 😉 Jag hade ju skrivit om så många gånger under processens lopp som hittills tagit över 2 år ).

    Nu ska jag skicka in det omskrivna manuset. Är skitnervös, ärligt sagt. Vet inte hur jag kommer att reagera om de slutligen refuserar.
    Men jag har lärt mig mycket. Smaken är hos baken hos förlagen. Det en gillar tycker en annan inte alls om. Jag fick till slut en utförligare skriven refusering från ett förlag som först standardrefuserat (jag tjatade mig till en bättre motivering till refuseringen). Redaktören tyckte inte alls om det som det andra förlagets lektör hade gillat.

    Och framför allt; standardrefuseringar behöver inte alls betyda att manuset är jättedåligt. Det är bara så frustrerande att inte veta ”var på skalan” man hamnat i bedömningen.
    Därför är inhyrd bedömning av duktig freelance-lektör guld värd. Rekommenderas!

    Förlåt att det blev så långt!

  18. Lovable skriver:

    Hej Sofia! Härligt pepp-inlägg! Som vi har talat och skrivit om tycks allt handla om timing och rätt person på förlaget som får manus i sina händer. Ett manus som anses närmast perfekt hos ett förlag, anses helt galet hos ett annat. Det är bara att kämpa på tills den där stunden av divine timing infinner sig! Nu ska jag gå också sätta blommorna i vas! 🙂 Kram Helena

  19. Jessica Hardiman skriver:

    Tack Sofia för att du skriver så fint! Jag missade ditt inlägg hur det gick till när du fick ditt förlag och det är en underbar historia. Vilken inspiration du ger denna måndag morgon. Härligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s