Ett litet inlägg om bokomslag

Vad har man egentligen omslag till?

Anders Kvarby, som är VD på mitt förlag, säger lite tillspetsat att omslaget är till för en enda sak: att få läsaren att plocka upp boken, vända på den och läsa baksidestexten. Numera är det väl lika ofta som hen (ha, där fick ni, DN!) klickar på omslaget på Adlibris och läser webbtexten, men principen är förstås densamma.

Som författare vill man naturligtvis också att omslaget ska spegla innehållet i boken. Det hade faktiskt känts lite dystert om omslaget till ”Berg har inga rötter” hade prytts av ett samurajsvärd och ett avhugget huvud. Fast allvarligt talat var jag inte så orolig för det, särskilt inte som min kompis Peter Bergting, som är illustratör, hade sagt att författaren brukar ha ganska mycket att säga till om på Forma Books (koncernen där Damm förlag ingår).

I mitt fall var det dock ovanligt bråttom, eftersom utgivningen av min bok hade tidigarelagts. Kanske fick jag därför ovanligt lite inflytande, men jag berättade för formgivaren Maria Sundberg om vad jag tyckte var viktigt, och så fick jag säga vad jag tyckte om omslaget när det var klart. Jag vet inte vad som hade hänt om jag verkligen hade hatat det — trots allt hade det svidit för förlaget att slänga någon dags arbete i sjön — men jag antar att jag hade kunnat få till stånd vissa ändringar ändå. Nu hade jag bara lite funderingar om färgval men Maria övertygade mig om att det skulle bli bra som det var.

Det var intressant hur olika jag och Maria tänkte. Jag tittade på detaljer i omslaget och undrade till exempel om bilden på kvinnan skulle vara en ikon (som huvudpersonen intresserar sig för), och om det var en kyrka uppe på berget/huvudet, eftersom det i berättelsen figurerar just en kyrka på ett berg. Maria förklarade att hon mer ville komma åt stämningen i boken; detaljerna var inte viktiga på det sättet. Det där tror jag är lite typiskt.

Ibland kan formgivarnas konstnärliga frihet ta sig ganska lustiga uttryck, som när thrillerförfattaren Lars Rambes bok ”Skuggans spel” kom ut i Italien. Den utspelas under några heta sommarveckor, men på det italienska omslaget var det en snöig skog. Den bilden skulle väcka nyfikenhet i ett varmt land och hade rätt stämning. Och i Sverige ligger väl snön alltid djup, eller hur?

Om en månad kommer ”Berg har inga rötter” ut i pocket, och då har förlaget valt att göra ett nytt omslag, som ser ut så här:

Det nya omslaget kom till av två skäl. För det första är en pocket mindre till formatet, och eftersom det finns så många detaljer i originalomslaget riskerar det att bara se plottrigt ut på en pocket. Maria var först inne på att kanske ta bort några element, men gjorde i stället ett nytt montage med delvis samma bilder.

För det andra vill man försöka nå en ny målgrupp med det här omslaget. Det första omslaget är fint och konstnärligt, och det är inte fel: det finns mycket i min bok som är poetiskt och vackert. Men nu ville man lyfta fram att den är spännande och rentav kan upplevas som lite otäck. Generellt antar man också att det är vanligare att man är ute efter underhållning när man köper en pocket, och därför vill man att pocketomslag ska signalera just att boken är underhållande.

Målgrupper är alltså viktiga när mitt förlag väljer omslag. Jag misstänker att det fungerar ungefär likadant på andra förlag, men det vore kul att höra vad ni bloggläsare har för erfarenheter och kunskaper — och åsikter förstås. Vad är egentligt viktigt när man gör bokomslag?

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker, Berg har inga rötter, Manne Fagerlind. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Ett litet inlägg om bokomslag

  1. enligt O skriver:

    Gillar båda omslagen, men kanske pocketomslaget ännu mer. När vi valde omslag för boken jag och en kollega gett ut på Liber kunde vi säga nej till ett omslag, men det nya förslaget hade vi inte lika mycket att säga till om. Tror inte att de riktigt kände för fler varv, men resultatet blev bra.

  2. Pocketomslaget riktigt fint!

  3. Robert skriver:

    Har omslagens klockslag någon koppling till boken?

  4. Kära Syster skriver:

    Mycket intressant! Och svår fråga, det där med vilka omslag man gillar… Jag tror att jag blir extra intresserad av en bok där titel och omslag liksom är synkade. Vare sig det är färggranna omslag med många detaljer och en lång, komplicerad titel eller ett väldigt rent, enfärgat omslag med en kort, intressant titel. Jag gillar verkligen det brokiga och den inbundna Berg har inga rötter faller mig mer i smaken. (Men nu när du avslöjat tanken bakom pocket-omslaget, fattar jag grejen med det…)

    Min senaste hang-up fångade mig dock på grund av sin avskalade utsida och korta, magiska titel:The Night Circus. Den boken visade sig vara en riktig skatt och nu förföljer jag författaren på twitter och blogg. Så kan det gå.

    /Anna

    • Manne Fagerlind skriver:

      Jag föredrar också originalomslaget och var lite ledsen över att det inte hängde med till pocketutgåvan.

      Men å andra sidan är jag frustrerad över att många tror att min berättelse är lite långsam och inte förstår att den är spännande (det verkar nästan alla som faktiskt läser tycka), så jag tror att det blir bra med pocketomslaget.

  5. Lovable skriver:

    BLÅ FÄRGEN…. och inget annat…:-)

  6. Lovable skriver:

    Jag älskar det nya pocketomslaget! Jag gillar renheten i det och den starka fblå ärgen som drar blickarna till sig. (Om jag inte minns fel bytte Telia en gång i tiden från röd logga till blå för att den färgen ansågs förknippad med framgång och attrahera mer beundran. Inte så dåligt, va?) Jag tror att ditt nya omslag kommer stå ut bland pocketböckerna! Jättekul! Kram Helena

  7. Sofia skriver:

    Kul att höra berättelsen om omslaget till pocketen! Jag tycker själv det är en väldigt stark bild, typiskt en sån bild som skulle göra mig nyfiken att plocka upp boken och läsa vad den handlar om.

  8. thereseanden skriver:

    Det är konstigt det där med bokomslag för egentligen kan det ju vara totalt missvisande. Jag har en tendens att tycka om amerikanska böcker. Jag vallfärdar alltid till den hyllan först. Det är mer färg, konturer på bokstäverna, det är mer helt enkelt. Jag kan tycka att när man sedan går till svenska deckarhyllan så ser det likadant ut, svart eller svart och vitt, en suddig fågel eller en blodig kniv. Den första svenska boken som jag köpte enbart för omslagets skull var Ajvides ”Låt den rätte komma in”, nu var det en ohyggligt bra bok också men den gick lite mot det amerikanska ”mer-sättet”.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Håller med! Många svenska böcker har lite otydliga och färglösa omslag tycker jag – det verkar som om man är rädd för att framstå som för glättig och säljande. Jag är glad att min bok fick ett så färgstarkt omslag, i flera bemärkelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s