Dagens gästbloggare heter Birgitta Renström Linde. Birgitta har skrivit Huldas hemlighet som kom ut på Idus förlag i slutet av maj 2012. Vi får i boken följa Hulda från barndoms by vid Klarälven i slutet av 1800-talet till apoteket i Håbo-Tibble, och vidare till Söders höjder och åter till Hammarö i Värmland tiden före andra världskriget. Boken handlar om skam, om tabun, om kärlek i en kvinnas liv och om de villkor man levde under. Den speglar vår gemensamma historia och aspekter av livet som är evigt aktuella.
Recensioner
Ur BTJ Bibliotekstjänsts recensionshäfte citat från Lektör: Elsbeth Hermanssons recension av Huldas Hemlighet, häftepos 12119391;
”Romanen är skriven på ett klart och enkelt språk och med en varm medkänsla som genomsyrar boken. Tillsammantaget en utmärkt författardebut om ett kvinnoliv för inte alls länge sedan.”
I Länstidningen Värmlandsbygden skriver journalisten Tina Papadopoulou följande;
”Det är en bok där empatin går hand i hand med intellektetet. Hjärta och hjärna har samverkat i perfekt balans i denna debut. Hoppas vi får fler efterföljare signerade Birgitta Renström Linde.”
OM mig själv och skrivandet
Jag heter Birgitta Renström Linde, är gift, har tre vuxna söner, ett barn-barn och är sedan 34 år bosatt i utkanten av Alingsås vid den vackra sjön Lilla Färgen.
Mina rötter har jag i Värmland, är uppvuxen i Skoghall, Glava och Åmål. Efter studier i Göteborg arbetade jag som lärare i 20 år och som psykolog i 22 år, för att 2010 pensionera mig från mitt arbete som neuropsykolog på Sahlgrenska i Göteborg.
Under två år arbetade jag med insamling av fakta och skrivande. I samband med att boken kom ut 2012 fick jag erbjudande att som psykolog få arbeta deltid i ett forskningsprojekt i Mölndal tillsammans med framstående medicinska forskare.
Plötsligt hade två av mina starkaste, men som jag trodde mest ouppnåeliga drömmar, blivit verkliga – och det samtidigt! Märk väl i en ålder av 64 år! Dessutom blev jag farmor 2009 vilket trots allt är det största som hänt sedan mina barn föddes. Umgänget med vårt barn-barn ger så mycket av ömhet och kärlek något att glädjas åt.
Allt det som hänt efter mitt steg från det organiserade arbetslivet har gett inspiration och motivation att fortsätta skriva även om det är det mycket i mitt liv som ser ut att konkurrera med mitt skrivande. Jag är väldigt tacksam för att jag kunnat få denna chans, att ge ut romanen om Hulda.
Varje människa har ju sin egen berättelse. Att följa i Huldas fotspår och skildra hennes liv har gett mig och min familj möjlighet till en ökad känsla av sammanhang, begriplighet och samhörighet.
Ja, det har varit som en spännande resa där den gemensamma historien blivit skildrad, något som också kan leda till helande. Av de läsare jag mött har många berättat om egna liknande erfarenheter. Jag hoppas därför att boken skall väcka intresse och tankar kring läsarnas egen livshistoria och sätta fokus på de osedda och det osynliga, det som varit tabu eller skämmigt och inte fått ta plats.
VÄGEN TILL HULDAS HEMLIGHET
Det började med att min mor Britta på sin dödsbädd år 2007 berättade att hon någon gång fått höra att mormor Hulda skulle haft en son tidigare i sitt liv.
– Jag vill inte dö nu, skulle så gärna vilja veta om det finns en bror. Jag är så nyfiken och nu får jag inget veta, sa hon.
Min nyfikenhet var väckt . Men det var först när jag slutat yrkesarbeta 2010 som möjligheterna öppnade sig att ta reda på mer om mormor Hulda. En mormor jag aldrig träffat.
Under två år av grävande spårade jag först upp min morbror, som växt upp som fosterbarn och inte var kvar i livet. Jag fick kontakt med nya kusiner och en stor släkt. En fantastisk upplevelse! Jag sökte upp de platser min mormor bott på och tog reda på allt jag kunde av fakta men också om miljöerna och tidsandan. Det väcktes många frågor. Vem var mormor! Vem var fadern? Varför måste hon lämna ifrån sig barnet? Hur gick det till? Hur hade hon det i sitt liv?
Jag började fundera och fantisera om hur Hulda levde och vad som hänt. Kittet som höll samman de lösa fragment av fakta som jag lyckats fånga fann jag genom min inlevelse och fantasi. En berättelse om Hulda växte fram. Det blev också en skildring av kvinnors villkor i en annan tid än vår.
PÅ GÅNG
Har haft en hektisk period som jag kommer att skriva mer om senare. Det som närmast står i tur är BOK och BIBLIOTEKSMÄSSA i Göteborg
Där jag under torsdagen 27 september fått en plats i Värmlandsmonterns program kl 11.00. Skall tala om Vägen till Huldas Hemlighet. Jättespännande att var med där! Få se hur det går!
Kommer att vara med i radioprogrammet SLÄKTBAND på P1 i början av hösten. Blev intervjuad av Elisabeth Renström, vi är inte alls släkt, inför stundande höstprogram där temat handlar om fosterbarn bl.a. Imponerande skicklig reporter som har fått flera priser för sina program tillsammans med Gunilla Nordlund. Vilken ära att vara med där. Min research inför min bok gav ju mycket tankar kring hur det var för fosterbarn och många nya kunskaper likaså kring en massa nya vinklingar på hur det genom åren synen på barnafödande och föräldraskap utvecklats.
Senare i höst i november skall jag vara med i programmet och ha ett eget bord på Värmlands Bokmässa i Karlstad. Så roligt det ska bli att möta den publiken och få lite återkoppling på boken där. Kanske får jag veta ännu mera om Hulda då? Anita Andersson från Värmlands författarförening samt Föreningen Vämlandslitteratur står bakom det evenemanget. Anita gör ett fantastiskt arbete, organiserar även Värmlandsmontern på Bokmässan i GBG. Föreningen Värmlandslitteratur har en tidskrift WERMLANDIA där böcker recenseras.
En recension där kommer nog även av Huldas Hemlighet. Även Värmlandsanor släktforskar skrift skall recensera.
Känns som ett positivt mottagande och stort intresse för boken.
Det betyder mycket och känns uppmuntrand.
Ser fram emot höstens äventyr! Välkommen till bloggen.
http://blog.myheritage.se/2012/05/huldas-hemlighet/
http://www.idusforlag.se/birgitta_renstrom_linde
Bildtext: Lovisebergsstugan där min mormor Hulda växte upp, ett arrendetorp i Norra Råda, Norra Hea på Loviseberg. Finns på Hembygdsgården Kärnåsen i Norra Råda.
Debutantbloggen 
HEJ!
Att få vara med på bokmässa i Värmlands museum 16-18 november var en mycket härlig upplevelse.Jag trivs i Värmland!!!
Fick ett bord alldeles intill det mäktiga konstverket VILARSTENER , Graniten var från Glava, där jag bodde som liten och Klarälvens vattenfåra var med, oj så passande. Det kändes som att komma hem.
Många var intresserade av min bok och ett stort antal besökare hann, under det tre dagar det höll på , komma fram och berätta egna släkthistorier och gömda fakta om sina anfäder.
Jag fick dessutom fler infallsvinklar till min berättelse om Hulda, massor av ideer.
Mitt anförande på Söndagen hade fler åhörare än väntat. Speciellt roligt var att gamla vänner tog sig tid och att släkten kunde komma.
Ser fram emot att få kommentarer i bloggen.
Skriv!
Hälsar Birgitta
Fjorton dagar senare var jag i Sunne och berättade om boken på Kulturcafét
Så trevliga människor och ett sånt mottagande, det var jätteroligt.
GillaGilla
Snart dags för Värmlands Bokmässa
16-18 november i Karlstad
Plats Värmlands Museum.
Jag kommer finnas där med Huldas
Hemlighet under alla dagar. Har en plats i programmet som ni hittar på Värmlands museum hemsida
Söndag kl.14.00
GillaGilla
Bokmässan igen
Så var det dags för söndagens medverkan I förlagsmontern hos IDUS.
Vilken upplevelse! Att träffa medförfattare, gamla kompisar , min son och alla andra som dök upp framför montern var verkligen kul. Förläggare Ulrika och hennes Mats hade jobbat från morgon till kväll. Inte utan att man blir full av beundran för deras uthållighet och bestyrka.
Sorlet, minglet och allt runt omkring så annorlunda mot den vanliga vardan.
Sedan att plötsligt sitta i avslappat samtal vid ett lunchbord med en erfaren beundrad om än pensionerad Dramatenskådespelare hör ju inte heller till vardagligheterna. Sånt händer – på Bokmässan!
Och det var heller inte fy skam att jag fick en del böcker sålda.
Blir de lästa också är det inte så dumt. Fast bäst är att skriva dom, tycker jag.
Så nu längtar jag efter lite lugn och ro, att få tillfälle samla tankarna och ta mig an nästa projekt.
Och visst vore det trevligt om någon enda kommenterade här i bloggen.
För inte är det meningen man bara skall kommentera sig själv- funkar en blogg så?
Hjälp jag är ny här, debutant kallas det!
Hälsar Birgitta
Men gammal på jorden.
Hur många i denna ålder vågar sig på detta äventyr ?
Hör av er !
GillaGilla
Ett par dagar efter debutant debuten på författarscenen
På lördagsmorgonen hade man på P1 en sändning från Bokmässan. Jan Guilluio, kan inte stava namnet, och några till av de mer vältaliga diskuterade . Det gällde konkurrensen om besökarna bla. ”Inspiration är bara för amatörer”, hörde jag Jan säga. Hoppsan! Han uttryckte vältaligt sin åsikt att det bara är en icke realistisk och romantisk syn på en riktig författares verksamhet att det var inspirationen som betydde något i sammanhanget, nej hårt arbete var vad det var, han vet ju.
Här sitter jag nu och har gett ut en bok, en realistisk bok om vanliga människors slit under 1900-talets första decennier. En 1900 tals historia om en verklig kvinna. En bok jag levt fram! En person som varken är hjälte, krigare, detektiv, kriminalare, rik eller känd. Jag har själv inte tagit guld i något, mördat någon eller suttit i fängelse eller varit skönhetsdrottning, skådespelare eller jobbat som TV journalist.
Jag är så naiv att jag dessutom tror på inspirationens kraft, för den fick mig skriva, öppnade mina ögon för andras verklighet i en annan tid. Men visst är jag amatör, kanske har Jan rätt. Inte skulle man kunna leva på detta . Frågan är om man skulle överleva alls. Inte som Jan. Han är duktig, verkligen, tjänar ju pengar.
Ja, amatör eller volontär kanske är bättre ord. Eller kanske debutant? Det kvittar, men jag skriver ändå och tänkte nog fortsätta med skrivandet trots föga smickrande titulering. Har ju ett yrke falla tillbaka på om karriären inte skulle bli spikrak.
Vad tycker ni mina meddebutanter? Ni som var med på mässan? Hur många signeringar och hur många böcker fick ni sålt? Berätta Berätta ni glada amatör-debutant-volontärer!!Hur som helst det gäller inte tappa modet. Vi är good –enough och har kul! Lite svettigt ibland förstås.
För egen del har jag tiden för mig, är ju bara 65 och får snart lite pensionspengar varje månad. Har dessutom tänkt jobba lite extra .
Men kanske vore det smartare skriva oinspirerat om 1900-talets historia med fokus på de modiga välkända hjältarna och inte amatörmässigt om ett kvinnoliv . Vad tycker ni? Ska fundera på saken.
GillaGilla
Första dagen som debutant på bokmässan
Redan framme vid Värmlandsmontern var jag genomblöt av svett efter att ha irrat runt och letat bland montrar och scener. Kom in från ett annat håll än jag brukar, ingen bra idé. Jag befarade en anstormning efter framträdandet och hade laddat upp med en hel plastkasse full med Huldaböcker. Tungt som bly var det och armarna som gelé efteråt.
Väl framme vid målet stod mässgeneralen Anita Andersson från Värmland beredd att hjälpa till. Avlastad min packning och affischerna bjöds jag på Lövbergs Lila och underbara Skrädmjölsdrömmar. Det var trångt runt montern.
Klockan 11.00 var det dags Nu hade jag 25 minuter på scenen och stegrade upp med mina små behändiga lappar i handen. Där fanns mina stödanteckningar, med gul markerad text vid de allra viktigaste avsnitten. Kunde nu inte hålla micken i handen så den sattes fast. Men nu kunde jag inte hålla huvet stilla mot micken av iver att berätta, vilket gjorde mitt framträdande till en akustiskt sett ojämn historia, som jag uppfattade det. Ibland såg det ut som man hukade sig i stolarna då ljudet blev vasst och dundrande, ibland tycktes det som inget alls hördes. Det var inte ljudteknikernas fel. Bara mitt eget, trodde jag, tills jag senare fick höra att det var från grannscenens multikulturella scen som ljuden kommit.
Ännu en gång överskattade jag min egen betydelse i sammanhanget. Jag hade ju så mycket på hjärtat. Var så inspirerad. De som satt ner satt ändå kvar hela tiden. Man får vara nöjd. Men de hade rysligt brått därifrån. Jag fick som tack en vacker bok av den fantastiske värmländske konstnären Wessmark, blev fotat av VF och intervjuad av P4 Värmland.
Vad kan man begära när man är debutant från de okända dörrmattornas land. Någon bok fick jag inte signera. Jo, god vän kom för signering med bok köpt på nätet, ännu inte läst. När jag gått för dagen hade en bok gått åt!
Birgitta Renström Linde Gästbloggare
GillaGilla