Skriva utan att mingla

Jag vill bara skriva.

Så här i den kollektiva bakfyllan efter bokmässan känner jag ett oerhört behov av att säga det. Jag skriver för att skriva. Bara det. Och jag förmår inte riktigt allt det andra.

Skrivandet har alltid varit mitt sätt att uttrycka mig på. När jag var 14 år var jag på konfirmationsläger en sommar. Det var bra veckor, vi badade i sjön och pratade och fick väl någon slags insikt i hur religiösa, eller inte religiösa, vi var. Jag var med de andra, men jag kom inte nära. Det händer inte mig på tre veckor, jag behöver år för att komma inpå folk. I alla fall, efter sommaren kom vi tillbaka till våra olika skolor och internet och blev vänner med varandra på föregångaren till facebook: Lunarstorm. Jag hade skrivit en presentation där, en lång och ganska utförlig som handlade om vem jag var. De läste väl den, mina nyfunna vänner från konfirmationslägret. Och sedan började mailen komma: ”Men. Du har ju så mycket inom dig. Varför visade du inte den här sidan av dig för oss på lägret? Du skriver ju så fantastiskt. Jag förstod inte hur du egentligen var.” Jag blev gråtfärdig av kommentarerna. För jag hade verkligen försökt att visa de där sidorna, men jag var totalt oförmögen. För blyg. För osäker. För rädd att göra bort mig. Skriva var det överlägsna kommunikationssättet för mig.

Och fortfarande, lite åt det hållet. Jag vill bara skriva. Det är därför jag gör det. Det är inte för att ha författarsamtal eller boksigneringar eller gå på bokmässan. Förra veckan översvämmades facebook av bilder med skavsårstrasiga fötter och rödvin i plastglas och montrar. Och det är fint att det finns ett forum, och jag är glad att det skrivna ordet får ta plats. Men jag är inte där. Jag har försökt att göra bokmässan med författarskolan för ett par år sedan, stått i en monter och bjudit ut böcker. Jag testade minglet och rödvinet och seminarierna (men jag vågar ju hur som helst inte gå fram till P O Enquist och säga hur bra han skriver). Och jag vill inte dit igen .

Jag vet att många av er bloggläsare gör så mycket mer. Ni är med på bokmässor över hela världen, ni letar upp illustratörer, ni översätter era böcker, ni hittar agenter, ni skapar bokbloggar och marknadsföringskanaler och facebooksidor, ni ger ut era böcker själva, ni håller föredrag och minglar med förläggarna. Ni är oerhört driftiga. Ni vill så mycket och gör så mycket. Jag beundrar er. Men jag förmår inte riktigt själv göra samma sak. På något sätt blir skrivandet för mig så mycket mindre värt då. Så jag satsar uteslutande på skriftlig marknadsföring. Återstår väl att se hur långt jag kommer på det:)

31 reaktioner på ”Skriva utan att mingla

  1. Åh, vad jag känner igen mig! Jag har aldrig varit speciellt pratglad (om det inte är ett väldigt intressant ämne som jag brinner för förstås) av mig då jag är introvert, så att kommunicera genom text är något som jag alltid har varit bra på 🙂

  2. Pingback: Inspirerande möten « Debutantbloggen

  3. Pingback: Att känna sig som ett löv i en tornado « Debutantbloggen

  4. Jag är helt med dig, Ulrika. Och bokmässan var svajig för mig, det var både fantastiskt och rent ut sagt hemskt. Men ändå, jag tror jag gjorde en liten skillnad, att jag tog en liten plats, och det känns fint. Några nådde jag fram till, så att säga, och det är vad jag tror man ska fokusera på om man, som jag, är lite mjukare: de särskilda mötena. Sedan vet jag redan nu att jag inte kommer vara med på varje mässa i stil med Jan Guillou, det kommer jag inte orka eller vilja. Däremot fick jag blodad tand av mitt scenframträdande och ska försöka bli bättre på det där, och då kanske det blir roligt?

    • Nej, inte jag heller. Men jag håller med om att man mår bra av att utmana sig själv också, det är ju så skönt efter att man har gjort ett framträdande eller liknande om man inte har några förväntningar på att det ska vara perfekt. Undviker man allting man ogillar utvecklas man ju inte särskilt mycket heller.

  5. Alla har redan sagt allt :-), men jag vill ändå säga att jag känner igen dina tankar på mig själv. Jag har svårt för stora sällskap. Alla tycker inte att det är lätt att kasta sig in i okända grupper i stora sammanhang. Jag älskar också att träffa andra som skriver, men jag föredrar mindre sällskap. Fint och modigt inlägg, Ulrika!

    • Tack! Jag känner precis som du, tycker att det är roligt att prata skrivande med andra, men i så fall i mindre grupper där jag träffar personerna flera gånger så att vi lär känna varandra.

  6. Jag älskar skrivandet mer än något annat och det tog mig 7 år att ens börja blogga! Men som jag förstår det, och det är också det råd som alla ger mig inom branschen, så är minglandet, marknadsförandet och socialiserandet ett medel för att få fortsätta göra det man älskar, skriva. Kanske kan man kalla det skrivandets baksida, men det är faktiskt fantastiskt roligt! Jag har träffat så mycket roligt folk bara för att att jag bestämde mig för att följa råden jag fick; att hålla mig framme och nätverka. Debutantpicknicken blev faktiskt ett av startskotten och där fick jag ju träffa dig! Nu vill jag dock också få krypa in i en filt framför datorn, låta ögonen bländas av det starka skärmljuset och bara få knattra på. Pure magic för själen! Kramar Helena

    • Ja, jag har också fått de råden, och jag håller med om att det uppstår många tillfällen att träffa likasinnade om man bara ger sig in i det:) Så helt fel är det inte.

      Samtidigt tycker jag att det är viktigt att alla personlighetstyper ska kunna skriva. Är man en fantastisk författare ska man kunna vara det även om man sitter instängd på sin kammare hela tiden. Man ska inte behöva tvingas ut i rampljuset. Kram!

  7. Tack för att du gav en kontrast till alla dessa minglande, bloggande författare och författaraspiranter. För mig är det en fullständig gåta varför man skulle behöva dricka mousserande vin, hålla och delta i releasefester eller söka kontakt med kända och halvkända författare och förläggare på en bokmässa. Vart tror man att det ska leda?

    Jag kan förstå att man gör det för att man älskar att dricka vin och träffa nya människor, men fyller det verkligen någon konkret marknadsföringsfunktion? Om de man minglar med bara är andra okända författare, författaraspiranter eller bloggare? Dessa de närmast sörjande kanske ökar försäljningen med några fåtal ex, men lyfter det verkligen ut boken på marknaden?

    Är det naivt att tro att en lysande text skriven av en begåvad författare genom sin egen tyngd får det utrymme och de läsare den förtjänar? Marknadsföring hjälper förstås, men då handlar det väl mer om att skriva om ett ämne som ligger rätt i tiden, ha ett tjusputtigt eller spännande utseende och en intressant bakgrund. Eller kan en medioker eller normalskicklig författare – utan hjälp från förlaget – mingla, blogga, twittra och gräsrotsnätverka sig fram till försäljningssuccé?

    • Hej Marie! Jag vill säga som Gunde, att ingenting är omöjligt. Jag tror att man faktiskt KAN gräsrotsnätverka sig fram till försäljningssuccé (älskar den frasen btw). Däremot är mitt eget syfte med att mingla och träffa okända och mindre kända författare under mässa och releaser helt enkelt att inspireras till att få klart mitt eget manus. Att eventuellt testa om min story i form av en kort pitch håller. Med andra författaraspiranter och bloggare kan jag prata om kampen, texten, vägen till utgivning, ja LIVET på ett sätt jag inte kan med mina ickeskrivande vänner. Att vara i den bubblan gör oändligt mycket mer intryck på mig än bubblorna i glaset. Och det är det som är anledningen till att jag givetvis kommer att gå på mässa även nästa år och mingla på alla releaser jag får möjlighet att vara med på.

      Men som jag skrev ovan: Jag älskar att den andra sidan av minglandet kommer fram här.

      /Anna

      • Jag tror också att man kan komma ganska långt på ihärdighet, kontakter och nätverkande. Jag känner till flera böcker som är egenutgivna, inte recenserades av en enda dagstidning men som ändå har sålt bättre än många böcker som har marknadsförts på mer traditionellt vis, just därför att författaren har skapat sig ett namn i bloggosfären, på skrivarforum och bland skrivande människor. Och det är ju roligt förstås!

        Men samtidigt tror jag att en fantastisk bok faktiskt kan tala för sig själv, om den blir utgiven. Det finns massor av exempel på det, och det gör mig glad. Att ibland räcker det faktiskt bara att skriva.

    • Man BEHÖVER inte. Det gör man verkligen inte. Men det är ganska trevligt. Men försäljningsmässigt är det värdelöst att mingla med författare – vi köper inte varandras böcker. Vi kräver att få dem gratis. Däremot är det ju trevligt att lära känna sina kollegor, som på vilket jobb som helst.
      Och som författarwannabe kan man plocka upp en hel del tips. Man får också kontakter att prata av sig med, bolla idéer med. Dela glädje och sorg med.
      Själv fick jag kontrakt genom att beösöka bokmässan och råka stöta på rätt person.
      Men jag tror absolut att man kan komma fram utan att mingla. Helt klart.
      Alla gör det som känns bäst för dem, det brukar fungera bäst.

  8. Så underbart att läsa! Annelie Drewsen skrev något liknande inlägg förra året där hon formulerade det som så här (på ett ungefär) ”Vad händer med oss som inte är drivande försäljare, men fantastiska vid tangentbordet?” Jag har undrat detsamma, ska jag säga. Allt jag vill är ju att skriva. Eller är det, det? Vill jag inte bli läst också? Jo, det vill jag ju. Och hur ska jag bära mig åt för att lyckas med det? Ja, det är väl där jag hoppas att ett förlag kommer in.

    För mig var bokmässan förunderlig i år, som en vacker teater som kommer till liv. Men nu i dess kölvatten längtar jag (precis som alla andra) bara efter skrivtid.

    Kram på dig!
    /Hanna

    • Oj, skrev jag så 😉 Jag tycker ändå att det är ganska kul att träffa likasinnade och prata förlag, skrivande och sånt.

      Men jag känner absolut igen mig. Och man kan ju göra bokmässan på sitt eget sätt. Man måste inte färga håret och köpa fjorton nya klänningar innan man åker dit (även om det är kul). Man måste inte mingla på kvällarna utan kan krypa ner i sin hotellsäng med datorn som sällskap, eller träffa några goda vänner för en trevlig middag. Det gjorde jag, och det gjorde min mässa lite mer lagom i år. På gott och ont.

      Och Ulrika, jag känner igen mig i din beskrivning av folk som blir förvånade att man har en massa saker inom sig, bara för att man inte visat dem utåt. Som om alla människor gick runt som öppna böcker hela dagarna… Man måste få vara sluten ibland också, när man själv vill.

    • Vilse: Tack! Så sant, någonstans vill man ju såklart bli läst, annars hade man ju inte ens gjort sig omaket att skicka ut boken till förlag m.m. Men sedan hade det varit skönt om allt gick av sig själv:)

      Annelie: såklart är bokmässan ett fantastiskt forum som man kan utnyttja efter sin egen personlighet och intresse. Men det är lätt att inte dras med, att känna ångest över att inte vara med i de innersta kretsarna eller över att gå hem för tidigt på kvällen, trots att det är det man egentligen vill. Klarar man att ta det lugnt och göra det man känner för är det ett fantastiskt evenemang!

  9. Fina Ulrika, du har nog beskrivit vad vi alla känner inom oss. Att bara få skriva! Det är viktigast. Allt annat kan komma efteråt, eller för vissa inte alls. Det spelar ingen roll. Gör vad som känns bäst för dig. Kram!

  10. Men åh, Ulrika! Jag är visserligen en av dem som var alldeles lyrisk över att få vara på bokmässa och mingla med människor och prata om språk och böcker och marknadsföring och karaktärsbeskrivningar och kreativitet och skapandeprocesser och allt det där jag tycker är sjukt intressant. Jag tycker att det är så skönt med någon som sätter ner foten och tycker tvärtom. Det kliar liksom skönt över ryggraden av vetskapen att man kan vara så fundamentalt olika någon och ändå ha det gemensamt att man älskar det skrivna ordet över allt annat.

    Tack!
    /Anna

    • Ja, det verkar ju som att ganska många får den eftersmaken, trots allt positivt som bokmässan ju faktiskt också är. Men vad fina och nyanserade inlägg om mässan, med både bra och dåliga saker, vi ändå har fått till här på bloggen den här veckan:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s