Limpan – romanen som blir en pjäs, som blir ett eget språk

I fredags fick jag förtroendet att vara med på en scen-repetition av Allan Edwalls roman Limpan med Johannes Brost i huvudrollen.

Limpan är Johannes Brost debut på Teater Brunnsgatan Fyra.
Jag blev väldigt smickrad över denna förfrågan. Denna teater är en liten oas mitt i detta teater-Stockholm. Detta är en av de största utmaningarna jag har ställts inför i min karriär. Här har ju många stora elefanter dansat.

Limpan handlar om Sture Charles Lindberg som är inlagd på alkoholistanstalten Liljan när han får löfte om ett arbete. Eftersom han inte släpps ut rymmer han. Men när det inte går bra och han vill komma tillbaka igen, släpps han inte in. Det blir en hopplös kamp mot Vård- och Byråkratsverige.

Foto: Martina Montelius tillsammans med Johannes Brost.

Martina Montelius, dramatiker och manusförfattare, hur är det att omvandla en bok till en pjäs?
För mig är det oerhört utvecklande, och jag vill göra det många gånger! Första gången jag dramatiserade en roman var 2009 – Charlotte Brontës ”Jane Eyre”, som sattes upp av Ellen Lamm på Dramatens Lilla Scen. Ett komplicerat arbete, där jag dels utgick från Gun-Britt Sundströms svenska översättning av boken, och dels från det engelska originalet. Jag arbetade länge med att hitta mitt eget språk i pjäsen. Det fanns många vägval att göra, dels när det gällde språkets tidsmarkörer (eftersom boken är från 1850), dels när det gällde avvägningen mellan mina egna språkliga egenheter, Gun-Britt Sundströms och Charlotte Brontës. För mig var det viktigt att vara trogen Brontës sätt att berätta, samtidigt som teatern ville att det skulle höras att det var jag som gjort dramatiseringen. Annars hade man ju kunnat välja någon av alla Jane Eyre-dramatiseringar som redan finns. Arbetet gjorde oerhört mycket för mig som författare, det var oerhört svårt, och jag var så stolt på premiären!

Arbetet med Limpan är både likt och olikt det med Jane Eyre. Romanen Limpan är skriven som ett enda långt brev till de sociala myndigheterna, vilket ger massor av dramatiska möjligheter, eftersom känslorna hela tiden uttrycks direkt, alltså inte ”han kände”, utan ”jag känner” – med Limpans egna formuleringar. Det gör det lätt att få en uppfattning om vem Limpan är. Sedan är det alltid lite extra svårt att skriva en monolog, eftersom det inte går att skapa några tydliga konflikter eller möten mellan människor, vilket ju annars är det man oftast jobbar med som dramatiker. Här har vi en person som är ensam med oss i publiken, och då blir det ett annat slags pjäs. Om man lyckas kan det bli en omskakande upplevelse för både skådespelare och publik, detta att en människa är ensam på scenen, och skapar föreställningen tillsammans med oss i salongen.

I Limpan har jag, eftersom det är en samhällskritisk roman, fört in en del begrepp som inte existerade när boken skrevs 1978, men som jag gissar skulle ha irriterat Allan Edwall i dag – som t ex Fas 3…

Ur pjäsen:
”I natt drömde jag att jag öppnade en restaurang som hette Lökens många lager. Affärsidén var att servera rätter som var olika, men som alla hade exakt samma ingredienser. De var olika på något annat sätt. Jag vet inte. De såg olika ut. Är det bra? Är det en bra idé på riktigt?”

Vilka manus lämpar sig för en teaterscen?
Egentligen alla. Det viktiga är att de ansvariga för föreställningen har en tydlig idé, och förmåga att gestalta den. Och kärlek till texten, förstås. Arbetet med en teaterföreställning ger utrymme för ett oändligt antal tolkningar av en text. Det gäller att bestämma sig för vad man tycker är viktigt, och vara konsekvent och känslig i arbetet med att förmedla det.

Brukar författare skriva manus själva eller gör någon annan det?
Det beror på. Sara Stridsberg har ju dramatiserat sin egen roman om Valerie Solanas, t ex, med lyckat resultat. Men ofta väljer man en dramatiker. Kanske delvis för att få en nytolkning av romanen, och delvis för att en pjäs är en helt annan sorts text än en roman, och en erfaren dramatiker kan ofta använda sin kunskap om sceniskt arbete för att göra texten maximalt användbar för scenen, så att berättelsen kommer till sin rätt.

Om man som författare skulle vilja sätta upp en pjäs av sin roman, hur ska man då gå till väga?
Jag tror att det bästa är att ta kontakt med en dramatiker eller en regissör, snarare än att vända sig till en teater. Teatrarna är alltid översvämmade av förslag, och det är lätt att just ens egen idé blir liggande utan att något händer. Men om man kan få personlig kontakt med en dramatiker eller regissör som går igång på boken, och som har tillgång till en scen – då kan det hända saker! Var bara beredd på att det kommer att ta tid.

Hur väljer du ut vilka pjäser du ska sätta upp?
Det är väldigt olika. Ibland är jag besatt av en viss fråga/känsla/personlighetstyp/tanke, och då skriver jag kanske en egen pjäs om det och sätter upp den själv, eller lämnar över den till en annan regissör. Annars är det ofta att jag har läst allt av dramatikern i fråga, och länge drömt om att sätta upp en pjäs av just den personen. Det främsta exemplet på det är Staffan Göthe, som jag har satt upp två pjäser av. Det kan också vara en skådespelare som kommer och frågar mig om jag vill sätta upp en viss pjäs.

Slutligen, hur känns det nu med Limpan dagarna före premiären?
Den här teatern grundades av Allan Edwall, och drevs av honom tills han dog. Ingen av oss skulle göra något här om det inte vore för Allan, som dessutom var en av de största teaterkonstnärer vi har haft i Sverige. Att dramatisera hans fantastiska roman är för mig en kärlekshandling till honom och hans arv.

Limpan har premiär den 13 oktober på Teater Brunnsgatan 4. Martina Montelius står för dramatiseringen och Natalie Ringler för regin. Johannes Brost spelar huvudrollen.

Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. I kväll är Ola Lindholm på Teater Brunnsgatan 4. Läs om hans väg tillbaka till rampljuset i dagens DN.

6 reaktioner på ”Limpan – romanen som blir en pjäs, som blir ett eget språk

  1. Pingback: Tre aktuella novelltävlingar « Ungdomar med författardrömmar

  2. Pingback: Tre aktuella novelltävligar | sofiahallberg.se

  3. Pingback: Måste tipsa om detta! | sofiahallberg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s