Berg har inga rötter i DN – igen!

Posted on 20 oktober, 2012 av

Vänner på Facebook snappar upp saker snabbare än jag själv och förlaget många gånger. Det är så roligt varje gång man får en positiv nyhet på detta sätt. I morse spreds den här bilden som en löpeld. Det är Mannes fantastiska debut Berg har inga rötter som ännu en gång är med i DN med med anledning av att den har kommit ut som pocket. Se vilken fin recension!
Heja Manne!

Det här inlägget postades i Berg har inga rötter, Manne Fagerlind. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Berg har inga rötter i DN – igen!

  2. marieclaeson skriver:
    24 oktober, 2012 kl. 12:21

    Hej Manne, nu har jag läst din bok. Hittade till debutantbloggen för något halvår sedan och har allt sedan dess varit nyfiken på din bok. I förra veckan dök den upp framför mig på biblioteket. Så här skrev jag precis om den på min blogg;

    Berg har inga rötter. Bokens titel sätter igång min tanke direkt. Vad menar författaren med det? Denna bok skriven av Manne Fagerlind (för övrigt hans debutbok och vilken lysande debut) agerar som en katalysator för mitt tankevirrvarr kring vad som är sant och inte sant. Det beror ju på ur vems perspektiv man ser på saken. Gulp!

    Bokens yttre handling sätter fokus på Lasse som fått diagnosen Alzheimers sjukdom och på hur han ser tillbaka på sitt liv, sin familj och sitt arbete. Jag som läsare kastas mellan att tro på honom och att misstro honom. Tycka om honom och inte tycka om honom.

    Det bokens ”inre” dock sätter fokus på enligt mig är att MIN bild av vår värld är så sjukt mycket påverkad av just MIN syn på saken (som ju kommer ur mina upplevelser, erfarenheter osv.) … och den världsbilden kan vara helt annorlunda än den bild människor jag har omkring mig har i sina huvuden.

    Som sagt, det är inte alltid lätt att nå varandra. Ibland kanske det faktiskt är omöjligt.

    Tror boken gjort mig lite mer ödmjuk inför att på en fråga finns det många rätta svar.

    Läs den! … Tror att den strax kommer ut i pocket.

    Svara
  3. Ethel skriver:
    20 oktober, 2012 kl. 14:58

    Manne, jag håller på med din bok. Har kommit till lite över hälften. Jag tycker mycket om beskrivningen av Lasses liv. Tillbakablickarna gör först att jag tycker synd om honom, blir förargad över att den orättvisa behandlingen på jobbet. Det har förgiftat hans liv. Efter hand blir jag irriterad. Tycker att han har varit egocentrisk.

    Försöker känna hur det skulle vara att få ett sådant besked som han fått, Alzheimers. Jag skulle bli fullständigt skräckslagen inför framtiden.

    Nu vet jag ju inte hur boken slutar, men så befriande att läsa en bok där du, som är författaren, skildrar ett liv som först verkar bedrägligt enkelt, men som i själva verket är fullt av dramatik.

    Svara
  4. Vilse skriver:
    20 oktober, 2012 kl. 09:24

    Vilken fin recension! Och helt sann dessutom – kan bara skriva under. Grattis, Manne!

    Svara
  5. Sofia Hallberg skriver:
    20 oktober, 2012 kl. 09:01

    Det är inte för din skull Manne. Jag gör det för att alla MÅSTE läsa den. För att den är så otroligt bra.
    Hoppas du får en underbar dag nu. En bättre start är svår att få. 🙂
    Kram kram

    Svara
  6. Manne Fagerlind skriver:
    20 oktober, 2012 kl. 08:52

    Tack Sofia! Skönt att du skryter om mig så jag slipper göra det själv. 🙂

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s