Sofia intervjuar: Unni Drougge

Unni Drougge utmanar ofta etablissemanget, mäktiga män och kvinnoförtryckare i sina böcker. I aktuella Fällan hamnar skönhetsindustrin under luppen.

– Det här med skönhet och utseende och hur långt kvinnor är beredda att gå för att få bekräftelse på att de är snygga upptar en alldeles för stor del av livet, säger Unni.

I hennes nya bok går det riktigt illa för en ung bloggerska, som kallas Kissie, när hon blir behandlad på en av de oseriösa skönhetsklinikerna. Men boken handlar också om en omskriven skandal där en känd plastikkirurg våldtog patienter under narkos.

Fällan är tredje delen i trilogin om Berit Hård, den dekadenta och överviktiga journalisten från Bluffen och Förkunnaren. Nu blir hon indragen i en härva som involverar organiserad brottslighet och en resa till den thailändska arkipelagen.

– Skönhetsindustrin växer och i och med det kommer de mindre nogräknade spelarna in i leken. Jag intresserar mig för branscher som drar till sig stora summor pengar från “vanligt folk”. Jag oroar mig också över att vi inte tillåts ha personliga utseenden, att alla ska se likadana ut.

Att det blev bloggerskan Kissie, född 1991 som fick låna ut sitt namn till boken beror på att Unni fascinerades av hennes strävan efter en perfekt yta. Flera skönhetsoperationer redovisas med närbilder och utförliga beskrivningar på bloggen som just nu är Sveriges största med över 400 000 unika besökare varje vecka.

I Fällan beskrivs hur skönhetsbranschen bjuder på gratis behandlingar mot textreklam och knep som används för att övertyga kvinnor att de behöver göra olika ingrepp.

– Just Kissie är ju ett väldigt intressant fenomen, hennes blogg är en perfekt sammanfattning av vår samtid. Utan att hon själv vet om det är Kissie ett symptom på hur artificiellt och meningslöst livet blir när vi bara bryr oss om ytan. Det paradoxala är att Kissie mitt i allt det artificiella och falska ändå känns så otroligt äkta!


En mörkhårig ung kvinna med stadig, uppstudsig blick pryder bokomslaget. Ur munnen bolmar rök och cigaretten ligger kramad mellan fingrarna. Det är något i kompositionen som påminner om fotografiet Unni själv använder på sin egen hemsida, en bild som många uppfattar som provocerande.

Hur ska kvinnor kunna utvecklas bortom de snäva idealen och sluta vara rädda för vad andra tycker?
– Vi har en lång väg att gå. Det första vi skulle behöva göra är att sluta se oss själva genom mannens ögon. Jag tror att vi kvinnor har förlorat vår identitet genom årtusenden av underordning. Det enklaste blir därför att rätta sig i leden och vicka på rumpan, för det gillar männen. Hela underhållningsindustrin, inklusive media, går ut på att finna “den rätte”. Och när det går åt helvete, vilket det väldigt ofta gör, då ska vi känna oss misslyckade och genast försöka hitta en ny partner. Istället borde vi lära unga tjejer att hjälpa varandra i yrkeslivet och inte rivalisera om männens gunst. Vi behöver skaffa oss fuck off-pengar, för till syvende och sist är ekonomiskt oberoende en förutsättning för frihet och jämställdhet.

Egenskapen att vilja säga vad hon tycker, vara orädd för auktoriteter, vägra blunda för förtryck och falskspel har lett till att Unni ses som en tuff röst i samhällsdebatten. Mest skoningslös säger hon sig ändå vara mot sig själv.

– Jag för en hård och daglig kamp med mig själv och rannsakar mig strängt. Men jag har insett vilken välgörande verkan det har på mig att hjälpa andra kvinnor som går igenom svårigheter. Man blir faktiskt rik av att dela med sig.

Drivkraften att förändra och förbättra har krävt ett högt personligt pris. Immun mot smärta är hon inte, så varför ställa sig i skyttegraven gång på gång?

– Jag har alltid varit besatt av sanningen. Antagligen beror det på att det fanns hemligheter i min familj som jag anade mig till men inte fick lov att nämna. Senare upptäckte jag att hemlighetsmakeri, hyckel och förljugenhet förekommer även på högre nivåer i samhället. Litteraturen kan slå hål på dessa bubblor eftersom det går att linda in sanningen i fiktion och ändå få ut budskapet. Jag inbillar mig att de sköna konsterna på ett subtilt sätt kan öppna ögonen på folk och få oss att tänka kritiskt, ja – att den fria konsten rentav är en förutsättning för en levande demokrati.

Det blåste ordentligt kring Unni för några år sedan när Boven i mitt drama kallas kärlek kom ut. Boken som är Unnis enda självbiografi handlar om en relation med kvinnomisshandel, både fysiskt och psykiskt, och den fick kända författare att välja sida. Mannens eller hennes.

– Det var ett mörkt kapitel i mitt liv, eftersom det var jag och inte förövaren som ständigt synades i sömmarna. Vad jag mest störde mig på var den häpnadsväckande okunnigheten runt ett av våra största samhällsproblem, nämligen mäns våld mot kvinnor. Det chockade mig att ständigt få höra samma frågor, exempelvis: Varför gick du inte? Eller: Varför dras du till den här sortens män? Jag blev också grovt attackerad i medierna av män med makt som försökte svartmåla mig. Kort sagt: jag brändes på bål. Men idag ser jag det som en värdefull erfarenhet och jag hjälper ofta olyckssystrar att komma vidare i sitt liv. För det måste man. Först behöver man erkänna och sörja att man varit ett offer, men sen ska man bli en överlevare. Jag är ganska stolt över att jag stod upp och fajtades för min sak istället för att ligga ensam på kammaren och slicka mina sår.

Fanns det personer i din närhet som stöttade dig när du var den som behövde hjälp?
– Jag fick ovärderligt stöd från mina barn och goda vänner, och från människor i media som kunde tänka självständigt. När jag tänker på det blir jag alldeles rörd, särskilt över Gabriella Martinsson, som stod som en tapper soldat vid min sida under hela det år då det stormade. Jag älskar henne.

I Boven i mitt drama kallas kärlek beskrivs med smärtsam inlevelse hur barnen förstörs av kvinnomisshandel. I dag har relationen mellan mamman och barnen helat.
– Banden mellan mig och mina barn är jättesega, och jag är så tacksam över att jag jämt var med dem när de var små, de fick följa med överallt, för jag ville aldrig resa ifrån dem. Jag tror att jag grundmurade en trygghet då, och det är den allting bygger på när det sedan blåser hårda vindar. Men vi har högt i tak i vår familj, och mina ungar har hållit många räfst- och rättarting med mig. Då böjer jag mig allra ödmjukast.

Nu har det gått ett tag och tiden gett utrymme för eftertanke och reflektion.
– Jag ångrar givetvis att jag offrade allt för kärleken. Jag ville så förtvivlat gärna bli godkänd och älskad. Idag ser jag det som en allvarlig defekt. Tyvärr är jag inte ensam om den, och jag skulle vilja att den feministiska rörelsen fokuserar mer på vår verklighetsfrånvända romantiska längtan. Numera frågar jag aldrig unga kvinnor hur de vårdar kärleken. Jag frågar hur de vårdar sin självständighet. Och det gäller i allra högsta grad mina döttrar, ja även mina (blivande) svärdöttrar.

I dag lever Unni ett harmoniskt liv. Dagarna följer tydliga rutiner.
– Jag går upp ur sängen i ottan för att bege mig till något av stans träningscenter där jag under ymnig transpiration planerar dagen. Sen skriver jag i några timmar. Sen svär jag över lagen om alltings jävlighet, tuppar av en stund, sköter administration, ringer samtal, går ut och handlar, lagar käk eller träffar vänner. Jag är en extremt inrutad och ganska tråkig person.

Hon pratar om framtiden med tillförsikt. Beskriver en blandning av stora och små projekt. Och drömmar.

– Om jag bara kan betala hyran är jag fullt nöjd. Det viktigaste av allt är ändå att jag blir mormor i dagarna! Annars skriver jag på en ny roman som är mitt livs stora drömprojekt, nämligen romanen om Oscar Wildes kärleksliv. Jag håller även på med en dramatisering av Oscar Wilde-historien, för teaterscenen. Länge har jag velat skriva dramatik, men inte förrän nu har jag gjort slag i saken. Det känns både läskigt och härligt att vara nybörjare igen.

Unni Drougge vilar snart blicken mjukt på en fjunig bebis men hon har inte för avsikt att sluta se skarpt på omvärlden för det.
– Det är underbart att ha vuxna barn! Vi för långa samtal om konst, filosofi, politik, samhälle och livet. Det är det som ÄR livet!

På tal om familjen, det går snabbt mot jul. Hur kommer du fira?
– Jag är ju skild från barnens far, så i år är det hans tur. Jag brukar hänga hos goda vänner och dricka skumpa de julaftnar då barnen är hos sin pappa. Men varannan jul åker armékärlen fram – då är det komplett julbord med sill, långkål, rödkål, skinka, oxbringa, fårfiol, köttbullar och rubbet. Det är ett stående krav från barnaskaran.

Unni avslutar med att ge några råd till Debutantbloggens läsare:
– Låt det komma – hitta din egen stil, skit i traditionerna! Det ska vara KUL att skriva! Och skriv inte för att tjäna pengar, för det gör du med största sannolikhet inte.

Faktaruta:
25 000 skönhetsoperationer genomförs om året i Sverige och detta är en siffra som ökar. Kvinnorna står för majoriteten av skönhetsoperationerna, endast 15 procent görs på en man. Men även denna siffra ökar för varje år.

De vanligaste skönhetsoperationerna idag är bröstförstoring, fettsugning, bukplastik, ögonlocksplastik och näsplastik. Men många genomgår även ansiktslyft, hakplastik eller läppförstoringar.
Källa: Plastikkirurgifakta.se

Bibliografi:
Jag, jag, jag, 1994 (debut)
Andra sidan Alex, 1996
Regnbågens tid, 1997
Heroine, 1998
Meningen med män, 1999
Hella Hells bekännelser, 2001
Slyngstad Events, 2002
Lutherska Badet, 2003
Penetrering, 2006
Boven i mitt drama kallas kärlek, 2007
Bluffen, 2010
Förkunnaren, 2011
Fällan, 2012

Författarfoto: Sören Andersson
Hemsida: http://www.unnidrougge.com/
Twitter: @unnidrougge

/Sofia
www.sofiahallberg.se

Det här inlägget postades i Debut, Sofia Hallberg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sofia intervjuar: Unni Drougge

  1. Ping: Unni Drougge i DN: ”Jag skulle beskriva mig som en krossad människa” | sofiahallberg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s