Är förläggarens ord lag?

Debutantbloggläsaren Jennie undrade häromdagen över hur mycket en förläggare styr över böckernas innehåll. Jag frågade några av mina vänner för att få input från flera håll. (Tack kompisarna!)  Så här svarade de:

Amanda Hellberg, författare till bland andra Tistelblomman och Jag väntar under mossan:


Är det vanligt att förläggaren/förlaget har synpunkter som inte  bara gäller detaljer och rena språkmissar utan också på delar av  handlingen, karaktärer osv?

Absolut! Det är precis sånt min förläggare brukar feedbacka efter första manusläsningen. Förslag på händelser som bör komma tidigare eller senare, karaktärers beteenden som skaver. Kan bli ca två till fyra A4-sidor med synpunkter och ta någon månad för mig att skriva om, minst.

Hur har ni ställt er till det i så fall?

Extremt tacksam över det. Obetalbart. Min förläggare har i princip alltid rätt och jag håller med henne och ändrar (och skäms lite för att jag inte tänkte på de där grejerna själv).

Det jag är ute efter är alltså hur mycket förläggaren vanligtvis  lägger sig i och styr slutarbetet med boken? Jag fattar att det är olika från fall till fall men hur var det för er?

Rätt mycket, och det tror jag är vanligt. Att göra ett antaget manus till en bok klar för utgivning är en lång process, manuset går igenom många tvättar, och det är ett grupparbete (med förläggaren, redaktören och mig).
Simona Ahrnstedt, författare till Överenskommelser och Betvingade, hängde på diskussionen:
”Allt det som Amanda sa. Jag skulle säga att det är redaktörens viktigaste uppgift: att ha åsikter om karaktärer, dramaturgin och tempot. Ju fler böcker man skriver och publicerar desto mer införlivar man redaktörens röst dock.
Jag tycker det är härligt att få feedback. En gyllene regel är att redaktören har rätt i 99% av fallen. Och förmdoligen i de sista 1% också. Men det är inte samma sak som att man blir styrd. Själva ARBETET med redigeringen är det ju alltid jag själv som gör.”
Lina Forss, författare till massor men aktuell med Turk och Timotej: en natt:
”Håller med Amanda i allt!”
Och så några ord från två debutantkompisar (vars bilder och presentationer finns  i flikarna ovanför inlägget). (Manne var också på väg att svara men jag sa att det räckte nu, inlägget är megalångt).
Sofia:
Är det vanligt att förläggaren/förlaget har synpunkter som inte bara gäller detaljer och rena språkmissar utan också på delar av handlingen, karaktärer osv?
Många författare längtar efter och älskar när någon duktig kommer in med ny kraft och vill arbeta på manuset men när man skrivt på avtalet så är texten författarens, förlaget har bara rätt att ändra språkliga brister.
Hur har ni ställt er till det i så fall?
”Mina fräknar” var enligt min redaktör Anna Lovind varit ovanligt färdigt. Det blev inga ändringar.
Ulrika:
Är det vanligt att förläggaren/förlaget har synpunkter som inte bara gäller detaljer och rena språkmissar utan också på delar av handlingen, karaktärer osv?
Nej, min förläggare har inte haft några synpunkter överhuvudtaget vad gäller handling etc. Eftersom det är ett väldigt litet förlag har jag haft stort inflytande själv över både text och övrigt.
Hur har ni ställt er till det i så fall?
Rent hypotetiskt hade jag nog gillat att få kommentarer, men inte om jag tvingades att följa ALLA råd, utan om jag fick ta till mig det jag upplevde som relevant.
Ja, det var några ord om förläggare och redaktörer – hoppas du blev klokare Jennie.

9 reaktioner på ”Är förläggarens ord lag?

  1. Jennie: Vad roligt att du tycker om min titel!

    Jag förstår precis vad du menar. Tyvärr tillhör det nog de flesta skrivande människors vardag, detta att tvivla på sin egen förmåga och text. Det ligger väl litegrand i skrivandets natur, att det är ett så ensamt arbete. Det kanske vore lättare att ha självförtroende a lá Stig Larsson och tycka att det man själv gör är genialiskt. Fast alla texter förbättras nog av att man är kritisk mot dem.

    Grattis till att du fått respons från ett förlag! Glöm inte att 9 av 10 aldrig får det i annan form än standardrefuseringar. Det betyder att det du skrivit är bra! Garanterat. Stort lycka till! Snart är det din tur att komma på en sån där fantastisk titel.

  2. Oj, jag glömde en sak: ”Dit drömmar färdas för att dö” är en fantastisk titel. Gud, vad avundsjuk jag blir på författare som kommer på sådana udnerbara titlar. Som den här: ”Du är rötterna som sover under mina fötter och håller jorden på plats” 🙂

  3. Vill svara Mattias: Jag tror att d har rätt i det där att förlagen knappast sabbar några manus. För egen del är jag inte oroad för det. Har haft lite kontakt med en förläggare som haft synpunkter på handling etc. Jag har hållt med om det mesta och tvivlar inte på förlagets/förläggarens förmåga. Däremot har jag märkt att jag börjat tvivla lite på min egen, dvs börjar fundera på att ”om det är såhär mycket som inte funkar så kanske jag trots allt inte riktigt räcker till som författre.” Därför var det lite tröstande att höra att andra som faktiskt inte bara debuterat utan skrivit flera böcker (som Simona) också får arbeta om en del.

  4. Stort tack för alla svar! Ja, jag blev faktiskt klokare. Det är obetalbart att få ta del av en sdan här process som bara författare och förläggare vantligtvis är med om. Tack för att ni delar med er så frikostigt av era erfarenheter!

  5. Många kloka inlägg. Visst är det obetalbart med en duktig redaktör. ”Dit drömmar färdas för att dö” gick från 115 000 ord i ursprungsversionen till 75 000 i den färdiga boken. Och texten är så fantastiskt mycket bättre nu! Det är svårt att döda sina älsklingar utan en bödel (läs redaktör).

    Oron som en del debutanter känner över att ett förlag ska fördärva deras text är nog så gott som obefogad. (De flesta) förlag är proffs och deras synpunkter är guld. Det är dock jag som författare som skriver texten.

    (Jag jobbade en del med parenteser i mitt manus och min redaktör avskydde dessa. Till slut lyckades han övertyga mig om att stryka allihop.)

  6. Med ”Det borde finnas regler” var det mycket redigering till färdig bok. Det har jag skrivit om på den här bloggen tidigare, vill jag minnas. 🙂 Jag är väldigt tacksam över det, Ada hjälpte fram boken så att den blev bättre än jag kunnat tänka mig. Jag håller med om att man gör grovjobbet själv, redaktören kommer ju inte in och skriver till något, utan det sköter man ju själv. Jag har alltid känt att jag kan protestera om jag inte håller med. Men oftast håller jag med. Så länge man tycker samma sak om grundkärnan av boken, så kan det inte gå fel, som jag ser det.

  7. Intressant inlägg! Särskilt som jag själv just nu befinner mig i redigeringsfasen. Tycker att förläggarens och redaktörens synpunkter tillför jättemycket. Även om jag just nu mest längtar efter att få börja på bok nummer två så vill jag göra detta första manus så bra som möjigt.

  8. Kaninhjärta var det ”finlir” på, där ändrade vi ingenting stort alls från första början utan manuset var redan ”väldigt klart” när jag skickade det. Fågelbarn, å andra sidan, stämmer in på svaren ovan. Där skrivs det om och stuvas och utvecklas! Därmed vill jag säga att det är olika. Dessutom beror det på redaktören/förläggaren. Damm ville göra Kaninhjärta ”mer spännande”, vilket jag inte riktigt begrep, medan Ada/Gilla Böcker såg boken så som jag såg den. Det har blivit ett bra samarbete mellan oss, vilket jag värderar oerhört högt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s