Hjälp mig utforma en skrivarkurs!

När jag inte skriver romaner arbetar jag på ett IT-konsultföretag som heter HiQ. Somliga tycker det är en märklig kombination, men jag brukar säga att det finns fler likheter mellan skrivande och systemutveckling än man kan tro; man behöver vara kreativ för att bli en bra systemutvecklare. Just på HiQ är det dock ovanligt många kreativa människor. Här i Stockholm har vi till exempel varje år en musikfestival med bara rena HiQ-band, AD:n Rickard Linder är även verksam som konstnär, och två kända författare jobbar eller har jobbat på HiQ: Carin Gerhardsen och Andreas Roman, som har haft stora framgångar med rysaren Mörkrädd.

En annan trevlig sak med HiQ här i Stockholm är att vi har något som kallas HiCollege, ett kursprogram som alla anställda får ta del av. Oftast handlar kurserna om det som vi jobbar med, till exempel programmering eller projektledning, och då får man betalt för att gå dem, men vi har även fritidsrelaterade kurser om till exempel sushi eller gitarrspel. Nu har jag erbjudit mig att hålla en kort kurs i skönlitterärt skrivande inom ramen för HiCollege. Det är här ni kommer in i bilden.

Jag har aldrig hållit i eller ens gått en skrivarkurs, men jag vet att många som läser bloggen har gjort det. Därför tror jag att det kan bli en mycket bättre kurs om ni ger mig tips. Förutsättningarna är att det är på kvällstid och max tre tillfällen. Går det ens att göra något meningsfullt när man har så lite tid att spela på? Hur bör jag i så fall lägga upp det, och vad borde ingå?

Alla tips och funderingar mottas tacksamt!

16 reaktioner på ”Hjälp mig utforma en skrivarkurs!

  1. NÄr jag gick skrivarkurs uppmanades vi att inte prata om våra yrken – alltså att inte fråga varandra vad vi jobbade med. Det var sjukt befriande men det går väl bort just på den här kursen. 🙂
    Jag är för längre övningar, har lite svårt med de korta. Men de korta kan vara bra på ett sättt. Jag själv gillar att få teman att skriva om. Typ ”besvikelse”.

  2. Hej Magnus!
    I handboken Det var en gång om konsten att skriva sitt liv som jag och min kollega givit ut finns en del med inspirationsövningar, en hantverksdel om gestaltning, undertext, personkarakteristik m. m.Ett kap om praktiska råd vid gruppskrivning ett hur man ger och tar respons. Boken finns på bl.a. på Adlibris och bibliotek.
    Står gärna till tjänst med flera råd. Har jobbat med kreativa kurser i drygt femton år.
    Lycka till!

  3. Det finns en bok som heter ”95 skrivövningar” av Anne Olsson som kanske kan vara lite inspirationshjälp i ditt funderande.

  4. En kurs jag var på hade en övning som jag tyckte var väldigt rolig och intressant övning. Vi parades ihop två och två. Varje person i paret fick en räcka hemligheter som hens karaktär skulle ha. Efter det fick vi skriva varannan replik i en dialog, från vår persons perspektiv. Det fanns en kort beskrivning av var och hur personerna träffades också.

    I mitt fall var jag en pojke som gillade tjejen som jag pratade med,.MEN jag hade hört hennes föräldrar gräla kvällen innan och kände obehag inför att just gå hem till henne. Det fanns fler hemligheter.

    Dialogerna blev ganska ”laddade”, och det var det som var poängen att visa. Efter fick alla gissa hemligheten och den som visste fick till slut berätta. Det gäller självklart att inte vara för uppenbar också.

    Men det kan nog vara bra att prova på ett par kompisar först kanske. 🙂

  5. Vilken rolig grej! För min del var det alldeles för länge sedan jag gick Skrivarakademin för att jag ska minnas själva momenten. Men jag minns att de mest värdefulla övningarna ledde till en text. Låter kanske självklart, men för mig var det roligast med ett tydligt mål som t ex att skriva en novell och inte bara lösryckta övningstexter. Och! Nu minns jag! Det absolut läskigaste var att vi skulle högläsa den första novellen vi skrev för gruppen. Svinbra grej! Det unnar jag verkligen alla att göra. Och alla gav feedback muntligt. Där gäller det för läraren att styra samtalet så att alla lär sig någonting av allas texter.

    Lycka till!
    /Anna

  6. Det finns ungefär lika många sätt att bygga upp skrivkurser på som det finns skrivkursledare. Utgå från dig själv och hur du skriver. Vad börjar du med och hur bygger du upp din text? Skulle säga att det beror på också, ifall man håller en kurs som är inriktad på en specifik sorts skrivande (genre) så det ju det man får börja med då, mönstret. Och är det mer allmänt så brukar jag börja med karaktärerna. Att bygga upp en karaktär först. Tror att det viktigaste man kan göra är att tycka att det är kul, för det smittar av sig.

    • Jättebra tips! Tack! Jag ska absolut prata om hur man bygger karaktärer. Eftersom det (vad jag vet) handlar om hobbyskribenter som troligen skriver ”utforskande” så blir personteckningarna jätteviktiga; de kan ju verkligen få igång en historia. Jag har undervisat en hel del och älskar ju ämnet, så jag hoppas att jag ska lyckas entusiasmera folk.

  7. Jag gick kursen ”att skriva krim” som förlaget Ordfront ordnade. Vi hade tre möten, tre helger. Det var en kurshelg per månad under hösten, om jag inte minns fel. Det hela gick ut på att deltagarna skulle skriva sin egen krimnovell under den här perioden. Lärarinnorna, bl a Ulla Trenter, kommenterade och läste men hade en mer vägledande roll. Alla deltagarna fick anonymt kommentera på vad de övriga skrivit för att man med rejält med feedback sedan skulle kunna ändra och fixa. I slutändan hade man skrivit en komplett krimnovell och blivit ganska mycket rikare kunskapsmässigt. Vi hade även besök av en förläggare från Ordfront, då vi fick ställa frågor om förlagsvärlden. (Kanske du också skulle kunna ha med, från Damm?) Jag upplevde det kursupplägget som mycket bra då jag fick en känsla för hur mitt skrivande upplevdes av andra.Idag är både novellen samt den spänningsroman som en utveckling av novellen jag skrev, på tur hos förlag så det blev verkligen något konkret gjort för mig i och med att jag gick kursen. Jag fick bra kontakter med andra skrivarintresserade också. Kanske ett kursupplägg att inspireras av, Manne? Kram Helena

      • Alltså, vi vara alla på plats när vi kommenterade. Men ingen av deltagarna, eller lärarna, visste vem som hade skrivit vad. Först när alla hade fått kommentera en novell, fick författaren avslöja sig. En aning konstigt, eftersom det innebar att kommentera sin egen text, men men…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s