Berättelser, bilder och berättelser som ÄR bilder

Jag älskar metaforer och liknelser, och sällan blir jag så uppfylld av skrivarglädje som när jag hittar en bra bild. Jovisst, jag vet, det kan gå till överdrift (inte minst när det är jag som skriver), och en del prosaiska individer misstänkliggör därför de stilgreppen och dem som använder dem. Men min kärlek till dem är evig och sann; litteraturen skulle inte vara densamma utan dem.

På sistone har jag funderat lite på vad som skiljer litteratur och film åt, och det har slagit mig att just liknelser inte har någon plats i filmkonsten. På film ser vi ju hur fotbollen rör sig, och då behöver man inte säga att den ”vinglade mot krysset som en skadskjuten mås”. En del kriminalromaner känns väldigt mycket som filmmanus, som om man har börjat förhandla om filmrättigheterna innan boken ens kommit ut. Jag tror att det bland annat beror på att de är så fattiga på bildspråk.

En metafor är lite annorlunda. Den påstår inte att en sak är lik en annan sak, utan att den är den andra saken. Om jag säger att fotbollen ”raglade mot krysset” så är det en slags metafor (i alla fall som jag ser det): fotbollen är inte längre bara en boll utan också ett fyllo. Just det är förstås en rätt intetsägande metafor, men väljer man en bättre så kan det inte bara göra berättelsen mer levande — det är som att den öppnar en dörr till en annan verklighet. Därför fungerar metaforer lika bra på film som i en text.

Häromkvällen såg jag en film som jag verkligen älskade: Lars von Triers ”Melancholia”. Flera vänner (däribland Sofia) hade berättat hur hemsk och sorglig de tyckte att den var, så jag beredde mig på en riktig grinfest, men det blev det faktiskt inte, trots att filmen slutar med att Jorden går under när den rammas av den vilsekomna planeten Melancholia. För mig är nämligen hela den delen av filmen, hela berättelsen om hur den svårt deprimerade Justine och hennes närmaste väntar på undergången, en enda jättemetafor för Justines sinnestillstånd. Jag menar, en blåskimrande planet som heter Melankoli — hur mycket tydligare kan det bli?

Copyright: Magnolia Pictures

Just genom att använda en metafor lyckas von Trier både berätta en realistisk historia om hur vår värld skulle kunna gå under och en berättelse om depression, inifrån, och just för att han gör det på samma gång uppstår magi. Jag levde mig in i den realistiska berättelsen men var samtidigt för en timme gäst i Justines själ, och den dubbelexponeringen påverkade mig väldigt starkt. Hur otroligt det än kan verka kan jag faktiskt förstå Lars von Trier, när han säger att ”Melancholia” har det lyckligaste slutet av alla hans filmer (även om jag misstänker att den retstickan bara sa det för att provocera).

Som yngre höll jag faktiskt på en hel del med film, skrev lite manus, filmade, rände jämt på Cinemateket … Men ”Melancholia” illustrerar också just det som fick mig att satsa på litteraturen i stället. Tydligen arbetade ett effekt-team i Tyskland i ett halvår med att göra kollisionen mellan Melancholia och Jorden realistisk och snygg. En författare klarar samma sak på någon timme. Ensam. Som författare behöver man aldrig avstå från en metafor av praktiska skäl, för att den skulle vara för svår att förverkliga. Det passar bättre för en otålig typ som jag.

Det här inlägget postades i författarens hantverk, Manne Fagerlind, Språket. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Berättelser, bilder och berättelser som ÄR bilder

  1. Ping: Tjuvstartat julen i helgen | Debutantbloggen

  2. Janina Kastevik skriver:

    Tänk så olika det kan vara! Jag är allergisk mot liknelser och metaforer. (Om du ursäktar metaforen.) Speciellt långsökta ”konstnärliga” sådana, tycker ofta att det känns sökt och tillgjort. Om man inte är Tomas Tranströmer förstås.

    (Dock gillar jag när berättelsen i sig står för metaforen. Som det du beskriver när du berättar om Melancholia. Märkligt.)

    Jag har skrivit om liknelser och metaforer här: http://bladdrabladdra.blogspot.se/2012/02/vi-maste-prata-om-liknelser.html

    • Manne Fagerlind skriver:

      Ja, men få gillar väl långsökta bilder? Jag gör det i alla fall inte. De ska kännas naturliga, annars blir de bara en belastning.

      Om du gillar Tranströmer och det jag beskriver ovan så har vi kanske inte så olika åsikter ändå. Eller också har vi det. 🙂

  3. Vilse skriver:

    Säger precis som Anna – nu ska jag se den! Har varit sugen på den från första början, men inte fått tillfälle.

    Du säger precis vad jag känner, varför litteratur kommer först. Jag älskar ju språk! Men sen älskar jag film. Älskar det visuella, att faktiskt få se och låtsas att det är verkligt, och jag älskar att se olika berättartekniker i film och sen kunna diskutera dem, eftersom det går så mycket fortare att se film än läsa bok.

    Men böckerna når djupare. Bilderna sätter sig i huvudet på ett annat sätt, eftersom jag som läsare själv skapar dem. Att läsa om någons sorg (i välskriven bok) går djupare i mig än att se en skådespelare gråta.

    Men det är som jag alltid sagt: bra konst genererar mer konst. Att se en konstnärligt filmad film, en vackert komponerad tavla, gå på konsert, det ger skrivarlust som inget annat.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Gör det! Jag håller med dig: man kan få mycket inspiration från annan kultur.

      Sofia berättade just på Facebook att hon har sett ”Melancholia” fem (!) gånger. För henne är den i och för sig speciell eftersom hon gifte sig på just det slottet där filmen utspelade sig, och hade bröllopsfesten i samma sal som Justine och Michael. Hur coolt är inte DET?

      Vi enades också om att Lars von Trier borde filmatisera våra respektive debutromaner.

      • Vilse skriver:

        DET är coolt! Bonuspoäng till Sofia. Och hoppas von Trier nappar! Det är en premiär jag lätt kan tänka mig att gå på. =)

      • Sofia Hallberg skriver:

        Vlse, det är Tjolöholm i Kungsbacka. Hade jag vetat att filmen spelades in där hade jag försökt få kontakt 🙂
        Första gången jag såg den blev jag mest chockad. Nu fullkomligt älskar jag den.
        Kram!

      • Vilse skriver:

        Lägg av! Är de på Tjolöholm slott?! HÄFTIGT!! Nu tänker jag dela ut bonuspoäng till mig själv med, fastän jag inte gifte mig där. Man har väl spelat brännboll där varje vår hela sitt liv?

        Okej, nu måste jag se den, helst redan i helgen. Kram!

  4. Kära Syster skriver:

    Kanske dags att äntligen ge sig på den där filmen då, för själv har jag inte sätt den än. Tycker du sätter fingret på saker jag inte riktigt tänkt på, trots att jag har en fot i filmvärlden och den andra i litteraturen. Likheten mellan en bra film och en bra bok är förstås att den berättar någonting mer än det man ser/läser. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Det är både logiskt och enkelt.

    Mitt eget bokmanus började förresten som ett synopsis till en film. Men så blev jag egoistisk och ville berätta hela sagan från början till slut, själv. På mitt sätt. Och eftersom jag varken kan regissera, fotografera eller bygga scenografi för att hitta rätt stämning, gör jag det med orden istället. Det är å andra sidan en svårslagen känsla när man som ett team arbetar tillsammans, alla gör sin lilla del av arbetet och vips! har man en berättelse som låter tittaren sjunka ner i en mörk salong och omfamnas med både bild, ljud, musik och ord.

    /Anna

    • Manne Fagerlind skriver:

      Ja, se den! I alla fall om du uppskattar konstnärlig film, vilket jag misstänker att du gör.

      Lagarbetet är något jag saknar när jag skriver, även om det jag tyckte var allra roligast med att göra film var redigeringen. Lustigt det där att redigering är den ensammaste delen av filmarbetet, medan dess namne i bokbranschen är en jämförelsevis social del av arbetet. Jag ser fram emot att få sällskap på författarjobbet snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s