Om förlag, drivkrafter och rosa drömmar

Eva Rydinger Janson debuterar i vår med romanen Fotografen och berättar här om varför hon kände att ett litet förlag var rätt för henne.

Beslutet att skriva en bok och få den utgiven var mitt livs maratonutmaning. Och nej, det loppet skulle inte springas på enslig landsväg en gråmulen novemberdag. Jag skulle få min bok utgiven till tonerna av eldig samba, varma applåder och folkets jubel. På Bonniers. Rosad på kultursidorna. Jajamensan.

Det är inte fel att drömma, men det blir sällan som man tänkt sig… Och det kan vara klokt att ställa frågan till sig själv, varför utgivningen är så viktig. I höstas, efter flera refuseringar, tog jag mig en funderare på varför jag hade skrivit min bok och hur viktigt det var för mig att få ut den. Jag kom fram till att det var viktigt. Till och med jätteviktigt. Men var det för att synas i tv-soffan? Var det för att kunna ägna dagarna åt skrivande? Var det för att tjäna pengar?

Svaret var helt enkelt att jag ville ha bekräftelse. Först och främst, åtminstone. Svårare än så är inte människan och uppenbarligen inte jag heller. Jag ville helt enkelt ha en rejäl medalj för väl utfört arbete. Men – jag insåg också att jag ville vara delaktig i utgivningen och engagerad i frågan hur boken skulle marknadsföras. Jag ville kunna påverka, driva och genomföra. Jag arbetar med kommunikation och har därför hela tiden sett framför mig att jag har ett finger med genom hela marknadsföringsprocessen. Men under året som gått har jag förstått att det inte riktigt fungerar så i branschen. När man skriver ett kontrakt med ett stort förlag lämnar man också över sin baby. Navelsträngen klipps där och då. Och rent hypotetiskt vill jag så mycket mer än att fylla ett förlags debutantkvot eller vara dess skådebröd. Jag önskade mig ett gemensamt engagemang – hela långa vägen.

Nej, jag behövde inte ställas inför detta angenäma dilemma. Nej, jag fick aldrig valmöjligheten att tacka nej. Men jag fick möjligheten att tacka ja till ett litet engagerat förlag. Under samma vecka som jag bestämde mig för att inte skicka iväg fler tjocka gröna kuvert fick jag erbjudandet att ge ut min bok, om jag själv var beredd att jobba lite för det. Synkronisering? Kanske! Hur som helst. Under nästa år ser det ut som jag får min efterlängtade medalj och min roman blir utgiven på lilla, pigga Ordberoende förlag. Jag kommer få jobba tajt med en nyfiken och dedikerad förläggare. Jag kommer att få vara med och påverka. Och jag kommer få slita hårt med sugande uppförsbackar, men förhoppningsvis också några riktigt härliga raksträckor.

Så hör ni, där ute – alla skrivande längtande människor – fundera på vad som driver er och vad sägs om att börja med en halvmara?

/Eva Rydinger Janson

Advertisements
This entry was posted in Debut, Gästbloggare and tagged . Bookmark the permalink.

13 Responses to Om förlag, drivkrafter och rosa drömmar

  1. Vad som driver mig? Hm, jag skriver för att jag har något viktigt att berätta, och för att jag inte kan slita mig från den fantasyvärld som jag har skapat (känns som jag verkligen har hittat rätt genre). Jag gör det inte för ära, berömmelse och pengar, jag skriver för min egen skull och vill ge folket en grym fantasy! 🙂

  2. Grattis till förlagskontraktet!
    Att veta varför man skriver, åtminstone att man själv vet, även om man inte erkänner det för andra, är viktigt. Det är ärligheten som bär genom motgångar, trälig redigering och ännu en refusering.
    Sen är jag skrockfull nog att tro att när man kommer till insikt faller pusselbitarna på plats, dörrar öppnas där det tidigare verkat vara putsad vägg.
    Jag tror du och Fotografen har hittat rätt med Ordberoende

  3. Kära Syster says:

    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jag har lite samma tanke: att för stort gör att man lätt kan försvinna som debutant. Lycka till med allt arbete som kvarstår med boken!

    /Anna

  4. Jennie says:

    Det finns säkert fördelar med mindre förlag och tyvärr stirrar många sig blinda på de få stora som Bonniers, Norstedts osv. Men jag måste erkänna att jag också har lite fördomar mot en del mycket små förlag också. Jag säger fördomar för jag vet inte alls om det ligger något i det. Men det verkar ploppa upp många enmansförlag här och var, och då gäller dte ju verkligen att den förläggaren har en lång och gedigen erfarenhet och kan ro ett bokprojekt i hamn och inte bara startat ett förlag för att det är kul. Ibland har dte av recensionerna av böcker utgivna på mycket små förlag framgått att böcker getts ut som varit obearbetade, med slarvfel och annat som en bra förläggare hade arbetat bort. Därför känner jag att jag blir misstänksam i vissa fall. Det innebär ju självklart INTE att alla småförlag har mindre konpetens, det beror ju på vem som arbetar där förstås. Haregentligen bara haft personlig kontakt med ett större förlag och jag fick stort förtroende för dem direkt – de har verkligen nära och personlg kontakt med sina författare, och det verkar som om man får stort inflytande i hela processen.

    • Eva says:

      … och då måste jag också erkänna att jag har haft fördomar. Ganska många till och med. Och det finns en grund för det förstås, inte alla lyckas lika bra. Min förläggare har jag dock stort förtroende för, hon är noggrann inifrån och ut och har ambitioner att växa. Annars hade jag aldrig valt denna vägen. Jag har höga krav på att slutprodukten håller hög kvalitet, och kommer inte att tumma på något. Minus för små förläggare är att alla dörrar inte är vidöppna, plus är det nära och tajta samarbetet, speciellt inom sälj- och marknadsarbete. Jag ser det som ett case, värsta utmaningen och jag kommer att lära mig massor, och det ska bli så förbannat kul rent ut sagt!

  5. Grattis till utgivningen och vad skönt att du landat i ett samarbete som känns så rätt! Jag debuterar nästa år på Forum, ett mindre förlag men inom Bonnierskoncernen som du refererar till i din text. Vill bara understryka att jag inte på något vis känner jag att lämnat över min bebis eller klipt navelsträngen. Så här långt har förlaget involverat mig i varenda steg på ett jättebra sätt (textbearbetning, författarporträtt, omslag, katalogtexter) och jag känner mig trosviss om att det kommer fortsätta så. Jag känner mig definitivt delaktig och upplever att man från förlagets sida både välkomnar och förutsätter mitt engagemang. Tyckte bara att det förtjänade att sägas, upplever annars att det lätt blir en “sanning” att utgivning på stort förlag innebär att man inte kan eller får vara med och påverka bokens framtid på samma sätt som hos ett mindre förlag. Verkligheten har fler nyanser än så.

    • Eva says:

      Men, vad bra att du säger motsatsen, skönt att höra! Jag tror att det är helt rätt väg att gå för alla förlag. Stort lycka till! I vilken genre skriver du? Ska hålla utkik. Forum stod definitivt på min önskelista under min resa hit.

      • erikssoncaroline says:

        Tack – och lycka till du med! Min bok heter Djävulen hjälpte mig och är en historisk spänningsroman. Den kommer i juni nästa år. Ska hålla utkik efter din bok också. Allt gott:-)

  6. Vilse says:

    Härlig läsning! Fantastiskt att jag kan bli så glad för din skull, trots att jag inte känner dig. Lycka till!!

    Frågan du ställer är värd att begrunda och jag har gjort det om och om igen. Bekräftelse, visst, det är nog ett annat ord på samma sak. För mig handlar det delvis om att kunna prata om mitt skrivande på ett naturligt sätt. Folk tappar gärna intresset när de hör att jag inte är utgiven och det hade varit fint att ha den där medaljen att visa upp.

    Men det är inte bara det. Det handlar om att jag älskar mina böcker, verkligen älskar dem. Jag vill ge dem ett värdigt liv. Jag vill att mina karaktärer ska få kliva fram i ljuset och läsas och beröra.

    Båda anledningar väger lika tungt och om det är ett stort eller litet förlag som åstadkommer det spelar egentligen ingen roll.

    • Eva says:

      Tack! Så bra att du vet vad du vill med ditt skrivande! Håller med om det där med att man vill ha en medalj att visa upp på något sätt, för utomstående som inte skriver är ett kontrakt lika med att man är bra och en icke-utgivning lika med att man inte är bra…
      Lycka till du också!

  7. Annika says:

    Du gör rätt, Eva, jag vet det. Tjoho!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s