Omslag … igen.

Jag vet inte vad det är, jag är nog aningens fixerad vid omslag. Men häromkvällen råkade jag få syn på hur böckerna på mitt nattduksbord såg ut, egentligen:

bild

Till vänster Marian Keyes, till höger Bodil Sjöström (som jag med stor behållning håller på och läser just nu). Keyes står näst på tur. Men de har alltså legat på varandra där på bordet och när jag häromdagen flyttade på dem såg jag hur lika de är. Jag tycker att det är fascinerande att två helt olika formgivare har ansett att författarnas namn skulle stå i vitt, att titlarna skulle ha gult, att det behövdes en bil och att vägens färg skulle vara rödaktig. Och så är det den blå bakgrunden hos båda också.

Trots alla likheter på omslaget är de båda böckerna ändå rätt olika på utsidan, de ger olika känslor, hos mig i alla fall. Typsnitten jobbar på olika sätt, även bilderna. Mercy Close ger en mer stilla känsla (duh, bilen är parkerad och personen står utanför och tittar stilla på havet). Route 66 är igång, det är glädje, värme och fart.

Det är spännande hur lika men ändå olika två omslag kan vara.

Hur lika är de invändigt då? Jag vet inte, jag har bara läst halva Sjöströms (som är fantastisk!) och inget ur Keyes. Adlibris skriver: 

Hemligheten på Mercy Close:

Marian Keyes efterlängtade nya roman med familjen Walsh är äntligen här! 34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?

Route 66 går till Trollhättan:

Lena och Maggan kör route 66 mellan Chicago och Los Angeles. Medan Maggan letar sevärdheter borrar sig Lena allt djupare in i sitt förflutna och till de händelser i Trollhättan för ett år sedan som förändrade hela hennes familj. Både Lena och hennes syskon är vuxna och lever välordnade liv men när deras mamma fick Alzheimers förändrades syskonrelationerna i grunden och framför allt ändrades Lenas relation med sin pappa.

Längs vägen får Lena och Maggan tid att prata om sitt förhållande och om passionen som försvunnit. Men också om vad det är som gör att de fungerar så bra tillsammans. Men allra mest är Lena i konfrontation med sig själv och hon funderar mycket på vem hon är, vem hon varit och hur allt kommer att bli.

Längs vägen passerar de cowboydans i Tucumacari, möter Las Vegas öronbedövande spelhallar och känner tystnaden i Grand Canyon. Och de möter människor så udda att de tror att de har hamnat mitt i en film.

Hmm. Helt olika är de kanske inte invändigt heller …

En reaktion på ”Omslag … igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s