Gästbloggaren Jan-Erik Ullström: Genrebytets lögner och sanningar

När det var klart att ”Vägen till Umbria” skulle ges ut, visste jag att det var dags. Först då märkte jag hur min författarsida faktiskt fungerade. Umbria var mitt livs första manus, om jag räknar bort berättelsen om min rektor i femte klass. Jag hade satt mig ned och låtit fantasin löpa amok. Det blev 700 sidor science-fiction/fantasy. Nu då? Jag hade gåvan att skapa med ord och förmågan att frammana känslor i läsaren med de meningar som byggde öden. Vad skulle jag göra efter tegelstenen som öppnade mitt liv? Jag behöver bekänna en sak nu. En avgörande detalj i mitt genreval. Någonting som ingen vet. Jag tänkte fuska.

Hur då? Jo. Jag hade skrivit en svår bok, visserligen med flit, i en svår genre, fortfarande med flit. Den borde inte sälja. Inte så att kiosker välter eller människor jublar. Så vad säljer? Jag vill ju leva på att skriva, eftersom det ger mig den inre tillfredsställelse min själ åtrår. Ja vad säljer? I min hjärna sker saker som jag inte kan förklara. Jag bara hänger på och fnissar i takt med de strömmar av ljus och mörker som silas och sållas. Det hände i två steg. En dag i början av juni 2010 tänkte jag lite. ”Hm. Jag behöver sälja böcker för att kunna köpa tid att skriva fler böcker. I längden kan jag inte sitta bara sena kvällar och halva nätter, när alla somnat. Jag kommer att gå under. Vänta nu. Vänta nu! ”Tantsnusk!”. Deckare! Snusk i en deckare!” Jag tänkte helt enkelt byta till den genre som säljer bäst. Jag var absolut inte stolt över mitt beslut, som mer var ett mått av panik än en skapares rena tankar.

Ja. Det var på dagen det. Under natten drömde jag så en story. Det är så vissa av berättelserna föds. I de drömmar jag sedan minns in i minsta detalj. Jag vaknade och skrev ned synopsis. Två dagar senare hade jag börjat på ”Med slutna ögon”. Titeln var klar. Omslaget var klart. Hela drömmen hade bytts ut, bortsett från en twist som var avgörande. Men grunden låg i den nattens äventyr.

Men det gick inte. Jag kunde inte tvinga mig in i det. Sinnet tillät det inte. Idag är jag oerhört tacksam över detta. Jag kom nämligen att bli förälskad i genren och kunde inte befläcka den bara för att väva in det som fungerar. Snusket drogs ned till en subtilare och därmed faktiskt sexigare nivå. Deckarbiten flöt in i att landa i en kriminalmiljö, men med fokus på story och karaktärer hellre än organisation och hierarki. Sinnet skrev som det ville. Inte som jag försökte tvinga det till. Ja. Jag hade fördomar kring de som skrev inom genren. Ja. Jag tyckte nästan det var bokprostitution. Men jag var trångsynt. Mycket kan hända i ett skapande sinne på ett par år! Att skapa gåtor och väcka känslor är inte bundet av genre.

Idag inser jag att genrevalet även delvis kom sig av att min mor älskade kriminalromaner. Hon dog plötsligt 2006. I sömnen. Jag började skriva 2009. Att hedra henne med en roman i hennes genre är min gåva till andra sidan. Det undermedvetna drog i sina trådar.

Jag har skapat länge, men skrivit bara ett ögonblick. När jag var liten kunde jag gå ut i skogen och bara sätta mig under ett träd och lyssna. Till vinden. Den älskade vinden. Vid storm är jag alltid ute i skogen. Där bygger jag världar. Bygger mig själv. Lägger upp den ärlighet som nu visar sig hålla mig intakt. Jag skriver som jag vill. Inte som jag måste.

Men hur skulle fantasin reagera? Nu kunde den inte flippa ur och bara skapa fritt som i Umbria. Det underbara i att byta genre visade sig vara just det som utvecklade. Att lägga upp ramar och istället dyka in i karaktärernas liv. Göra dem magiska utan att frångå verklighetens gränser, av normer och regler satta. Visserligen drömmer Elisabeth Rehn mardrömmar där jag kan ventilera abstinensen, men i stort blev det 470 sidor ren och skär thriller. Där människans ljusa och mörka sidor blottläggs så som de är. Så som vi är. Och det fungerade. Läsarna hyllar samtidigt som de så smått ifrågasätter min psykiska hälsa. En av baksidorna med att hitta på saker som faktiskt händer dagligen i vårt samhälle, är att fantasin då blir lätt ifrågasatt. ”Hur mår du egentligen?” ”Usch. Vad hemsk du är.” ”Vem är du egentligen?” Smällar jag får och gärna tar.

I detta nu skapas uppföljaren. 10 kapitel gammal visar den mig att jag i framtiden kommer att skriva både science-fiction, fantasy och gammal hederlig mordisk realism. Men det är inte allt. Fler genrer står på tur. Många fler. Jag har i runda slängar 40 böcker i huvudet som vill ut. Skräck, fakta, anekdot, biografi, barn, ungdom, humor, instruktion, historia, romance etc.

Jag är fortfarande ny som författare och behöver söka min väg. Hur? Genom att om och om igen utmana sinnet och kasta mig ut på oprövad litterär mark. Jag kan skriva och jag gör det på ett sätt som människor finner värt att läsa. Jag älskar att göra det. Då finns inga hinder, bara underbar motvind genom det sinne som genom vinden formats.

Jag hoppas verkligen att du gör detsamma. Prövar. Utforskar. Finner och förvånas. Saknar och längtar. Det är så vi växer. Det är så vi lever.

”Till minne av Eija Ullström, född Eskonniemi.

Min mor.

 

Du hann läsa tusentals böcker innan du lämnade oss. Jag hann inte skriva en enda. Du försvann tre år innan jag ens kommit på tanken att börja. Men fram till min egen död, kommer jag att leva ständigt skapande.

 

Om du finns bredvid oss i annan form, hoppas jag du skrattar och ler.

Om inte, gör jag det för oss båda.

 

Din son.”

– Dedikation i ”Med slutna ögon”.

Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Gästbloggaren Jan-Erik Ullström: Genrebytets lögner och sanningar

  1. woolstream skriver:

    Ja! Det är först när vi vågar ta klivet att medvetet vidga våra vyer som vi växer och utvecklas. Jag blev av med fördomar och vann kärleken till en genre jag trodde inte var min. Fantasin jublar varje gång den får en utmaning. Kram / Jan-E

  2. Annika skriver:

    En härlig berättelse Jan-Erik! Kanske att även jag skulle vidga mina vyer och läsa sånt jag tror mig ogilla, thriller, fantasy och SF till exempel? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s