Att läsa eller inte läsa

”Om du inte har tid att läsa så har du inte heller tid (eller rätt verktyg) att skriva. Så enkelt är det.”

Orden är Stephen Kings, och jag tror att det ligger en hel del i vad han säger, men visst finns det författare som läser väldigt lite. De är inte nödvändigtvis mycket sämre än författare som är bokslukare. Begåvning kan kompensera för bristande erfarenhet både när det gäller läsande och skrivande. Jag vet en författare som inte läser, och hans texter är inte på något sätt usla utan bättre skrivna än mycket annat som ges ut. Ändå tycker jag det märks att han inte läser. Han släpper igenom många  klyschor och andra nybörjarmisstag, som jag tror att han hade blivit vaccinerad mot om han varit en flitig läsare.

De flesta författare verkar hålla med King. I Elizabeth Georges dagliga skrivrutin ingår att läsa någon sida god litteratur innan hon sätter sig ner för att skriva. Och visst är det inspirerande att läsa skickliga författare, men King ger rådet att även läsa de dåliga. I ”Att Skriva” säger han att en dålig roman ”är värd mer än en hel termin på en riktigt bra skrivarkurs”. Lite överdrivet, men jag tycker det är tänkvärt det också.

Men även om man läser och vill läsa mycket som författare, kan det ställa till det i vissa lägen. Somliga författare läser inte när de är inne i en skrivperiod — de vill inte ta för mycket intryck. Det har jag också lätt att förstå, eftersom min litterära fantasi helt koloniserades av Tobias Wolff för några år sedan (jag skrev lite om det här).

Just nu har jag ett annat problem, som även delas av Sofia. Vi är båda inne i en fas då vi försöker avsluta ett första romanutkast att ge till förlaget, bara få ur oss ett råmanus att slipa på, och ibland tycker vi båda det är knäckande att läsa böcker av riktigt hög kvalitet. Man känner sig som en liten lort vid en jämförelse. Man får dock inte glömma att de texterna kanske har gått igenom tio redigeringsrundor. Nyligen läste jag Ian McEwans ”Amsterdam” och euforin över hur välskriven den är blandades med missnöje med mina egna insatser. Jag skäms för att säga det, men faktum var att jag blev lättad när slutet var sämre än resten av boken.

För ett par veckor sedan var Sofia och jag inne i stan och lunchade med Sophie och Maria från Damm. Jag nämnde att Sofia hade fått läsa större delen av mitt nya manus.

”Ja”, sa Sofia, ”det var rätt skönt att läsa det just nu när jag sitter och kämpar med min text.”

”Jaha”, sa jag och satte upp en trumpen min. ”Du menar att det är så dåligt att du får känna dig duktig då?”

lunch

Sofia, jag och Sophie.

Efteråt var Sofia helt förkrossad och skickade ett ursäkta-SMS långt som halva ”Mina fräknar”, men jag skojade ju bara. Min text är inte ens redigerbar än och ska inte vara det, så jag tog det inte alls på det sättet.

Dessutom vet jag att det verkligen kan vara skönt att läsa en text med brister. Just nu håller jag till exempel på med Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Ursäkta nu att jag bryter mot alla Jantelagens paragrafer, men redan nu är min roman mycket bättre skriven än den. Uppmuntrande med tanke på att Larssons bok har köpts och lästs av större delen av Jordens befolkning. Jag tror bestämt att jag ska tvinga även Sofia att läsa den.

Annonser
Det här inlägget postades i Manne Fagerlind, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Att läsa eller inte läsa

  1. Katinka skriver:

    Hur ser du på metaforer? Bubblar de upp av sig själva för dig, anstränger du dig eller struntar du i att försöka ens?

  2. Åsa Hellberg skriver:

    Jag är helt oförtjust i miljöbeskrivningar, men alla håller nog inte med mig om det:)

    • Manne Fagerlind skriver:

      Långa miljöbeskrivningar är tråkiga. Även vissa spänningsförfattare som le Carré och Elizabeth George ägnar för mycket tid och plats åt dem. Men att inte ens i en mening, inte ens i en bisats beskriva hur en miljö ser ut, känns, låter eller luktar — det är bara torrt och torftigt.

      Mitt ideal ligger någonstans mellan Larssons ökentorka och den brittiska stilens ordsvall. Det roliga är för mig att beskriva en miljö eller stämning med så få ord som möjligt, så att läsaren bara känner sig närvarande och inte tänker ”oj, nu kommer det en miljöbeskrivning.”.

  3. Vilse skriver:

    Tack för ännu ett härligt inlägg! Själv har jag jättesvårt att läsa när jag skriver (mest för att, som Pernilla skrev häromdagen, man helt enkelt inte kan hitta tid till det när allt man vill är att skriva) men jag läser alltid ett gäng romaner när grovmanus är klart, för att fira. Sen tar jag tag i redigering. =) Skulle aldrig kunna sluta läsa… det är inspirerande! (Ibland nedslående och ibland irriterande: Varför blir det HÄR publicerat?)

  4. Ylva Andersson skriver:

    Det är ju sällan (händer i alla fall inte mig) man få möjligheten att läsa någon annans utkast, tyvärr, och då blir det väl automatiskt så att man jämför med böcker som står i bokhyllan. Lite som att jämföra en lerklump med en kruka. Inte alls det bästa för självförtroendet.

    Förövrigt skulle det vara väldigt intressant att läsa vad det är som gör att du inte tycker ”Flickan som lekte med elden” är så bra som alla säger att den är.

    Tack för mycket värda inlägg!

    • Manne Fagerlind skriver:

      Missförstå mig rätt nu. Jag kommer definitivt att läsa klart boken (vilket jag inte gjorde med Hypnotisören, t.ex.). Den är bra berättad, spännande och ibland rätt rolig också (som när Paolo Roberto plötsligt trillar in i handlingen).

      Det är på lägre nivå som hantverket är dåligt. Det är nästan ingen gestaltning, massor av ”tell not show”, upprepningar och dåligt varierat språk. Miljöer beskrivs knappt alls, och Larsson har bara en röst trots att han har flera sinsemellan olika personer. Den rösten är dessutom ganska trist, slätstruken journalistprosa med inslag av byråkratsvenska, ungefär som Guillou i dennes sämre stunder.

      Allra mest irriterande är dock att Larsson lastar ner både löpande text och dialoger med en massa onödiga detaljer. Om min redaktör på Damm hade fått gå igenom den här boken så tror jag att den hade blivit närmare 100 sidor kortare.

      Stoffet i boken är coolt, så det är synd att den inte är bättre skriven, tycker jag. Men det gick ju bra för den ändå. 🙂

      • Ylva Andersson skriver:

        Det här måste i alla fall vara en av fördelarna med att läsa både bra och mindre välskrivna böcker, att man inser hur man själv inte vill skriva 🙂

        Tack för utförligt svar! Jag ska genast leta fram boken i hyllan och läsa igenom lite igen. Jag var antagligen för uppslukad av själva historien för att ens tänka på hur språket var. Anledningen till min nyfikenhet är att jag fortfarande inte har hittat någon författare som lyckats bättre med att få mig att se karaktärerna så tydligt framför mig. Jag tycker Larsson lyckas fantastiskt bra, speciellt med Lisbeth. Men jag får helt enkelt köpa din bok! 😀

      • Manne Fagerlind skriver:

        Just Salanders utseende är väl nästan det som beskrivs mest i boken, tror jag, och även i ettan. Annars ligger allt fokus på att leverera fakta och driva berättelsen framåt. En intressant grej är att jag gång på gång tänkte att det hela utspelade sig på vintern, för att sedan komma på att det var på våren. Det är inget gott tecken att man knappt märker under vilken årstid handlingen utspelas.

        Nu är jag ingen vän av långa beskrivningar, men man kan faktiskt skriva gestaltande och sinnligt även i spänningsromaner. Se bara på John le Carré.

  5. vitaminkusin skriver:

    Heja dig som bryte mot Jantelagen och sticker ut både näsa och haka. Mera sådant, tack!
    Ser fram emot bok två. Glad lucia!

  6. Ursäkta lite off-topic fråga men : Hur gick det med din skrivkurs för kollegorna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s