Att skriva en veckotidningsföljetong – så gör jag.

Ett ämne som kan få skrivargrupper på Facebook att flamma upp likt en gräsbrand än den om synopsers vara eller icke vara. Diskussionens vågor går Kaknästornshöga och falangerna håller envist fast vid att just deras sätt att göra på är bäst. Efter 147 olika inlägg brukar debatten sluta med att de utmattade kombattanterna lägger ner vapnen och enas om att oavsett vilken metod som används är det den som funkar som är den bästa. Friden lägrar sig – tills nästa gång.

Så hur gör jag? Frågan är högaktuell eftersom Året Runt har beställt en följetong i tre delar av mig och vi har enats om den 1 mars som senaste leveransdatum. Det kan tyckas som en evighet men jag lovar – det är det inte. En följetong tar tid för mig att skriva och jag planerar upplägget på sätt och vis noggrannare än när jag skriver ett romanmanus. Utrymmet för improvisation är nämligen rätt så begränsat. Berättelsen ska vara intensiv och helst omöjlig att lägga ifrån sig. Tanken är att tidningens läsare ska fångas in och bli så engagerade att de också köper nästa nummer. Och nästa. Men samtidigt får inte texten vara stötande, våldsam eller kontroversiell. Samma regel gäller för alla familjetidningar och anledningen är just att de vill vara till för hela familjen. Det är en utmaning och risken är att man till slut levererar en mesig och tunn historia.

För att undvika det planerar jag alltså noga. Hur ska spänningen byggas upp, vilka känslor ska läsaren (och karaktärerna) kastas emellan och när i berättelsen ska jag lägga brytningen mellan de olika avsnitten? Vad ska varje scen innehålla och varför?
När jag skriver noveller nöjer jag mig med att skissa på en början, en mitt och ett slut. Men en veckotidningsnovell är på ca 16.000 tecken och en följetong på ca 19.000 tecken per avsnitt, det vill säga 57.000 tecken in alles. Det ställer andra krav. Jag måste få till en längre historia samtidigt som jag inte kan som i ett romanmanus köra ut på en avtagsväg ibland för att utforska vad som finns bakom nästa krök. Risken är jag irrar bort mig då och att det tar alldeles för många tecken innan jag hittat tillbaka till huvudleden.

Mitt sätt att planera skrivandet passar min personlighet, jag är lite likadan vad jag än företar mig. I min trädgård till exempel ser jag till att rabatterna är ordentligt avgränsade. Men innanför avgränsningarna improviserar jag ständigt eftersom växterna inte alltid beter sig som jag tänkt; de dör eller blir uppätna eller trivs för bra eller så är färgen fel …. Struktur alltså men med utrymme för spontana infall. Fler i ett romanmanus, färre i en följetong.
Detta är mitt sätt att göra på, andra har sitt och det är precis som det ska vara!

Hur det går med den famösa följetongen? Tja, jag har haft den i huvudet ett bra tag och känt mig stressad över att mars närmar sig med sjumilakliv utan att jag fått ändan ur. Men nu, vänner, nu är synopsen klar! Akterna är bestämda, varje scen och de stora dragen i handlingen likaså. Och i helgen flödesskrev jag hela första avsnittet!
Så småningom ska texten redigeras ett par vändor och vila några dagar mellan gångerna. Lagom till den 1 mars har puppan förhoppningsvis förvandlats till en vacker fjäril som kommer att gillas av redaktören (sånt vet man aldrig i förväg), och någon gång i höst underhålla tidningens läsare.
Tjoho!

Annonser
Det här inlägget postades i Annika Estassy Lovén, författarens hantverk. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Att skriva en veckotidningsföljetong – så gör jag.

  1. Kati skriver:

    Annika: hur blev det med följetongen? Har den redan publicerats eller när är det dags??

    • Annika skriver:

      Visst blev det en följetong! En ganska trivsam sådan dessutom. 🙂 Tre avsnitt som kommer att publiceras i Året Runt senare i höst. Har inget datum ännu men säger till när det är dags!

  2. Ping: Lördagsenkät om skrivandet « Debutantbloggen

  3. Krönikören skriver:

    Nej, ingen fråga om jag kunde skriva om själv. Däremot frågade de om jag godkände den nya texten. Vilket jag faktiskt inte gjorde. Jag kommer inte ihåg vilken tidning det var mer än att det var en som tillhör Allerkoncernen.

  4. Annika Estassy skriver:

    Usch vad tråkigt! Men alltså, fick du inte ens frågan om du själv kunde tänka dig att skriva om? Får jag fråga vilken tidning det var?

  5. Krönikören skriver:

    Roligt och bra att få veta lite mer om följetonger och noveller.

    En av novellerna jag sålt till en veckotidning fastnade i en chefredaktörs nät och bedömdes som FÖR spännande. Alltså satte fictionredaktören igång med att göra den ”snällare”. Resultatet blev, precis som du säger, en tunn, beige, soppa som inte sa någonting.

    Kul att ha hittat hit!

  6. Anna Hansson skriver:

    Väntar med spänning! 🙂

  7. Huka er alla, här kommer synopsis-Maria! 😀

  8. Maria skriver:

    Vilket spännande ämne, Annika, det där har jag också alltid undrat över. vilka som skriver veckotidningsnovellerna och hur de får uppdragen och sådär! Spännande om du skriver mer om det.

    Själv är jag manisk synopsis-skrivare. Det finns inte en synopsismodell jag inte har provat. och jag tvingar mina elever att skriva dem också (mohahaha).

  9. Annika Estassy skriver:

    Nyfiken i en strut Anna! 🙂 Jo, jag ska berätta mer – fortsättning följer som vi följetongskribenter brukar säga … 😉

  10. Anna Hansson skriver:

    Åh vad spännande! Kan du inte berätta mer om att skriva noveller för veckotidningar? Jag vill helst vet allt! 🙂 Hur kom det sig att Året Runt beställde en följetong av dig? Hade du skickat ett förslag på en eller letade de upp dig och frågade?

  11. Annika Estassy skriver:

    Och det gör du helt rätt i Johan! Jag är enig med dig – alla får göra precis som det passar dem bäst. Men det kan hända att någon kör fast och inte förstår varför och då kan man alltid komma med tips. Om de sedan funkar på vederbörande är en annan sak. Dessutom kan det också vara så att ens egen process förändras allt eftersom man blir mer erfaren, och går från att vara strukturerad till mer improviserad – eller tvärtom.

  12. Johan Lindback skriver:

    Konstig sak att debattera, det finns väl inget rätt eller fel så länge det hela resulterar i en färdig text? Men att många skribenter anser att ”Alla som inte gör som jag är konstiga” är tyvärr inget nytt. Jag lägger hellre min energi på att skriva.

  13. Annika Estassy skriver:

    Veckotidningar gillar relationsberättelser … Ska utveckla detta i ett kommande inlägg!

  14. Kati skriver:

    Jag skulle verkligen vilja lära mig att skriva i det formatet – noveller och följetänger (:D ) men jag har svårt att hitta idéer som passar för så korta projekt. Hur tänker man i fråga om vilka ämnen som lämpar sig? Det skulle jag gärna se ett inlägg om, för det är något som jag aldrig lyckats greppa.

  15. Annika Estassy skriver:

    Bokmal – vi är också väldigt glada att du hittat hit! 🙂

  16. Annika Estassy skriver:

    Tack Eva!
    Camilla – det som är lätt att läsa är inte alltid lika lätt att skriva. 🙂 Men Eva har rätt – att genast få veta om det man skrivit duger eller inte är underbart. Man kan bli refuserad men blir det inom loppet av någon vecka i så fall. Ingen lång väntan där inte!

  17. bokmal73 skriver:

    Lycka till med din följetong. Roligt att veta hur många ord som ska ”ingå”, och hur du tänker runt upplägget. Jag är f ö väldigt glad att jag hittat debutantbloggen.

  18. Eva Ludvigsen skriver:

    Det där med att skriva till veckotidningar tycker jag är guld värd. Både som inkomstmöjlighet till skrivandet samt att få snabb feedback. Bra inlägg och lycka till med tidsplanen!

  19. Camilla Jönsson skriver:

    Jag har själv försökt mig på följetongen, men faller på att jag har svårt för att hålla mig innanför ramarna. Borde ta och försöka följa dina råd i stället 🙂

  20. Precis Katarina!
    Ethel – olika tidningar har säkert olika honorarer men en novell brukar Å R generellt betala 2.500 kronor före skatt (Allers också) och en följetong 15.000 kr. Om de gillar, då. Och det är möjligt att tidningarna betalar mer om du redan är en etablerad författare.

  21. Ethel skriver:

    Måste kännas stressande med dead line redan 1 mars. Jag beundrar att du kan behålla lugnet och inte får skrivkramp. 57 000 tecken är mycket. Lite av en NaNiWriMo-utmaning 🙂 i antal ord och tid.

    Vet inte om frågan är för privat, du behöver inte svara om du inte vill, men får du hyfsat betalt av Året Runt?

  22. katarinawikholm skriver:

    Med en deadline, utrymmeskrav och begränsningar i vilka ämnen du kan ta upp är planering nästan nödvändigt.
    Men det måste vara ohyggligt effektiv skrivträning som du kommer att ha nytta av vid ett senare projekt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s