Jag har kommit ut ur redigeringsträsket!

solviken_omslagIgår, den 3 februari 2013, var en historisk dag för min del, dagen då jag blev helt klar med mitt manus Solviken. Många gånger under resans gång har jag trott mig vara framme vid målet, vilket i och för sig varit trevligt eftersom jag firat med lite bubbel varje gång. Men varje gång har jag efter några dagar eller veckor upptäckt att nej, jag var ju inte alls klar! Det fanns fortfarande brister och förbättringsmöjligheter. Därutöver kom lektör och testläsare med synpunkter som det faktiskt fanns anledning att lyssna på.

Skrivandet består av ett slutmål och en hel massa delmål. Den 11 februari 2012, det vill säga för nästan exakt ett år sedan, skrev jag ordet SLUT i mitt manus. Det var då på 93.000 ord (idag är det på 86.700). Manuset skulle pitchas hos ett bokförlag den 21 februari och jag ville komma dit med en färdig berättelse, om än i oredigerad form. Det var mitt första delmål. Nummer två var att redigera manuset så pass mycket att det gick att skicka in till det där förlaget. Det fanns en dead-line och jag hade omkring fyra veckor på mig om jag minns rätt. Ni kanske inte tror det, men faktum är att man glömmer delar av processen allt eftersom. Jag tror att man måste det, för att orka.

Så jag redigerade som sjutton och skickade in. Under tiden som det tog för förlaget att ge mig en positiv refusering fortsatte jag att redigera. När refuseringen kom pausade jag lite och började därefter en ny redigeringsomgång och sedan ytterligare en. Det blev sommar, jag anlitade en lektör som gav en hel del beröm men som också hade synpunkter på dramaturgin i berättelsen – jag behövde ytterligare en konflikt.

Jag vet inte om ni varit med om det, men att stoppa in en ny konflikt i en annars färdig berättelse, omkullkastar en hel del. Det mesta, faktiskt. Då kändes det tungt vill jag lova och jag bestämde mig för att gå på sommarlov. Det var i varje fall den officiella versionen. Den inofficiella var att jag var skitsur över kritiken och döless på mitt manus. Men så blev jag glad igen och satte mig för att … redigera.

I slutet av augusti, den tiden på året då det sägs att man absolut inte ska skicka in några spontanmanus till förlagen, gjorde jag just det. Och under tiden som jag väntade på mina refuseringar, ett par av dem positiva faktiskt, satte jag igång att redigera. Har ni koll på vilken gång i ordningen? Det har inte jag …

I november, tror jag att det var, insåg jag vad problemet med mitt manus var: hela första tredjedelen! Den behövde skrivas om, kapitel och scener flyttas, karaktärer förankras bättre. Så jag satte igång att – just det – redigera! Ett maratonpass på 48 timmar då jag endast sov 8 timmar. Det var helt galet och inget jag rekommenderar. Men jag hade tid över just då och det gällde att passa på. Dessutom hade jag, min dumma nöt, lovat ett förlag att skicka manuset inom en vecka. Jag skulle annars få vänta tills efter jul på besked och jag är så rysligt dålig på att vänta.

Jag blev klar i tid och antagen. När alla papperna var påskrivna kom förlaget tillbaka med förslag på ändringar. Jag antar att ni redan förstått vad som väntade? Jomenvisst  – redigering! Jag ägnade som ni kanske minns jul- och nyårshelgen åt det. Sedan fick jag ytterligare respons och förslag på småpet att titta igenom. När jag gjorde det upptäckte jag själv saker jag ville åtgärda. Vilket jag gjorde. Redigerade alltså. Det är den omgången som jag nu är klar med, den allra SISTA! Kan ni fatta? Det är knappt jag kan.

Bebisen har alltså lämnat boet och även om jag har tre korromgångar att se fram emot är det inte alls samma sak som att redigera. Att korra är att hitta stavfel och inkonsekvenser, inte att få för sig att fördjupa karaktärerna eller ändra på handlingen. Om det har Maria skrivit väldigt bra, förresten.

Nu sitter jag här och känner mig befriad. Jag har lämnat redigeringsträsket, slängt av mig redigeringsoket och kan börja leva igen! Det bästa av allt är att jag tror att det blev bra, så bra som det kan bli, utifrån min förmåga och min historia. Jag har gjort mitt allra bästa och nått slutmålet. Vad säger ni – kanske dags för ett litet glas bubbel? Skål!

P.S. Jag tror att jag i mitt inlägg nämnt ordet redigering 12 gånger …

Det här inlägget postades i Annika Estassy Lovén, författarens hantverk, Solviken. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Jag har kommit ut ur redigeringsträsket!

  1. Lotta skriver:

    Grattis! Du verkar ha tagit dig helskinnad och med humorn i behåll ur redigeringsträsket. En fråga: Hur mycket av det första manuset finns kvar? Seriöst menat.

    • Annika Estassy skriver:

      Jag gissar att 30% är ändrt i innehållet och 50% när det gäller hur jag formulerat mig.Puh! 🙂

  2. Emmelie skriver:

    Det känns tryggt på något sätt, att första utkastet inte behöver vara perfekt. Du är helt klart värd bubbel, skål!

  3. Anneli skriver:

    Mycket redigering blir det! 🙂 Men nu är du igenom och det kräver bubbel. Grattis och skål!

  4. Annika Estassy skriver:

    Vilse – ett par månader tror jag det var. Du kanske ska mejla dem och fråga om de fått ditt manus?

    • Vilse skriver:

      Jag gjorde det för några veckor sedan utan att få svar. Känns tungt. Redaktören var så positiv på bokmässan när vi träffades, men sen har jag inte hört av henne. Fyra månader har gått.

      • Annika Estassy skriver:

        Ta det inte personligt, jag har förstått att du inte är ensam om att inte ha hört något efter bokmässan. Vem vet, redaktören kanske ha slutat? Det hände nämligen mig. Och det är lite skakigt inom förlagsvärlden just nu. Testa att skicka in till några andra under tiden du väntar!

  5. ordetarditt skriver:

    Detta redigerande alltså.
    Jag hade ett manus som jag jobbat med i SJU år som jag skrev om i somras. Från start. Slängde allt, gjorde ny synopsis och skrev. Blev mycket bättre!

  6. Ethel skriver:

    Det var omöjligt att inte skratta högt åt ditt inlägg, Annika! Redigeringsträsk, det var verkligen rätt ord.

    Jag har varit på manuspitch hos Kabusa förlag för ett år sen. En bra erfarenhet. Första kontakten för mig över huvud taget med ett förlag. Jag hade inget färdigt manus, men ville höra mig för. Det var en positiv upplevelse. Tilläggas kan att manuset fortfarande inte är färdigt :-).

  7. Jessica skriver:

    Grattis, hoppas att jag också når dit en dag!

  8. elisabetnorin skriver:

    Jättefint omslag, Annika!

  9. Katinka skriver:

    Förresten, glömde fråga: Vad menas med att ditt manus skulle ”pitchas” på förlaget?

    • Annika Estassy skriver:

      Kabusa, som var förlaget, tar inte emot spontanmanus längre. De gör i stället som så att det kallar till en pitchomgång. Alla som blir uttagna till den har exakt 5 minuter på sig att berätta om sitt manus och sälja in det. Om förlaget tycker att det verkar intressant ber de att man skickar in. Gör man det utan att det är överenskommet hamnar manuset i papperstugget. Hårda bandage!

      • Vilse skriver:

        Jag måste fråga, hur lång tid tog det innan Kabusa hörde av sig? Jag pitchade mitt manus på bokmässan och de var intresserade och ville gärna läsa, men jag har fortfarande inte hört något. *vänta vänta vänta*

  10. Annika Estassy skriver:

    En mycket bra jämförelse Katinka! Och det är därför som ett manus mår bra av att få vila mellan gångerna, berättelsen behöver mogna.

  11. Katinka skriver:

    Väldigt intressant att läsa om din redigeringsresa! Själv har jag bara redigerat en månad nu, och är fortfarande uppfylld av lust över hur bra det kan bli. Precis som när man skiktmålar i olja! 🙂

  12. Annika Estassy skriver:

    Dagen pågår till kl. 23:59. Kämpa, Eva, kämpa!

  13. Eva Ludvigsen skriver:

    Redigering, korrigering. Vilka massa nya ord man ska lära sig av. Idag är det visst deadline för min REDI-gering. Hej och hå!

  14. Annika Estassy skriver:

    Tack Åsa, det kommer du att få höra! 😀

  15. Annika Estassy skriver:

    Vilse – tack! 🙂

  16. Åsa Hellberg skriver:

    Hurra och grattis. Återstår korrandet, ska bli ett sant nöje att höra vad du tycker om det:)

  17. Annika Estassy skriver:

    Någon gång måste man sätta punkt, och det har jag gjort nu! Förlaget är nöjt, jag också. Det betyder inte att alla som läser boken kommer att hålla med men jag har inte skrivit för ”alla” …
    Men jag har lärt mig massor som jag kommer att ha glädje av när jag skriver nästa manus. Det finns misstag som jag förhoppningsvis inte kommer att upprepa och insikter som jag kommer att ha glädje av.

  18. Vilse skriver:

    Grattis! Vilken underbar milstolpe! Jag vet precis hur trött man blir på sitt manus till slut och jag undrar vad det är som gör att vi som skriver ofta har ett sådant tålamod med våra manus, men inte med annat. Bara korr kvar nu då…

  19. katarinawikholm skriver:

    Är du riktigt riktigt säker?
    Men en klok distinktion – gränsen mellan korra och redigera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s