Ibland blir det inte som man tänkt sig

Min skräckroman Höstmåne kom till som ett examensarbete på Lunds universitets författarskola. Den fick en del refuseringar, men allteftersom gled det över från opersonliga standardsvar till konstruktiva kommentarer och lektörsutlåtanden. Då började jag fatta att jag var på rätt spår, att det här faktiskt var värt att satsa på, även om jag var sjukt trött på att skriva om. Men jag skrev om lite till, skickade runt en omgång till, och plötsligt hände det! Det där telefonsamtalet jag gått och fantiserat om, någon som säger att de är intresserade av att ge ut. Men … de ville ha en omarbetning. I det läget säger du inte nej, oavsett hur sjukt trött du är. Jag bet ihop, redigerade och skickade tillbaka manuset till förlaget. Och sen hände … absolut ingenting på ett helt år!

När jag långt om länge fick tag i förläggaren igen visade det sig att hen trodde att jag redan fått besked. Någon sorts förväxling hade tydligen skett, men ingen fara, de var fortfarande intresserade. De ville bara ha en omarbetning till.

Tre år och fyra omarbetningar senare, utan ett kontrakt i sikte, började jag undra vad jag egentligen höll på med. Jag gjorde allt de bad om, men det fanns ingen konsensus i de utlåtanden jag fick, det var hela tiden nya saker som skulle ändras. Jag undrade stilla varför de inte tagit med allt med en gång. Vore inte det lättare för alla inblandande? Jag redigerade och redigerade men det kändes aldrig som att jag kom någonstans, utan mer som att jag desperat försökte tillfredsställa alla andras tyckande. Tyckanden som dessutom ändrades hela tiden. Sen upptäckte jag att de skickat runt manuset till olika lektörer varje gång, och att alla hade olika åsikter. Det den ena tyckte var bra tycke den andra var dåligt, och vice versa. Hur skulle jag rimligen kunna göra alla dessa personer nöjda?

Till slut bestämde jag mig för att det fick vara nog, och tackade för mig. Det var inte ett lätt beslut. Men förlagets inställning kändes inte seriös, arbetet med dem kändes inte som ett samarbete. Naturligtvis måste du vara beredd att redigera och arbeta med ditt manus utifrån förläggarens önskemål, det har vi ju redan slagit fast, men ibland måste du gå på gammal hederlig magkänsla också.

Efteråt hade jag ändå ganska mycket ångest. Var det här den enda chans jag skulle få? Samtidigt kände jag på mig att det inte var så. Jag visste ju att jag kunde det här. Så jag plockade fram ett annat manus ur byrålådan och började fila på det. Skickade runt det till förlag. Väntade. Och en strålande vacker junidag hände det. Igen! Telefonen ringer, någon säger att de är intresserade av att ge ut. Naturligtvis var jag glad. Men samtidigt fanns tvivlet där. Det som hänt en gång kan hända igen. De första månaderna efter beskedet var jag hela tiden beredd på det värsta. Till och med efter att kontraktet var påskrivet var jag osäker. Jag väntade hela tiden på att något otrevligt skulle hända, att jag skulle fastna i den där loopen av oändliga omskrivningar igen. Som tur var hade jag fel. Självklart fick jag redigera den här gången också, men jag kände hela tiden att jag hade förlaget med mig och de ändringar som gjordes var vi överens om. Framför allt hade jag en väldigt viktig sak som jag saknat förra gången, nämligen en redaktör.

Du är sällan ensam om att skriva din roman. Det är till och med bra att få kommentarer från andra läsare, det är så du upptäcker vad som funkar och vad som inte gör det. Men du kan inte göra precis alla nöjda. Råkar du ha fyra läsare som alla anmärker på samma sak, då är det bara till att ändra. Men tycker dina fyra läsare fyra olika saker måste du sålla. Bestäm dig för vilken kritik som känns relevant för dig och vilken som inte gör det. Har du en redaktör, lyssna på vartenda ord hen säger.

Under arbetet med Det går bara inte har jag insett att min redaktör för det mesta har bra förslag. Framförallt fattar jag vad hon vill med dem och hur de gör boken bättre. Och hon lyssnar i sin tur på mina idéer och åsikter. Det är bra, det betyder att vi är på samma våglängd. Det är ett samarbete, helt enkelt. Så som det ska vara.

Men det är alltid du som författare som har sista ordet. Det är din roman, din berättelse och du måste känna dig nöjd med de ändringar som föreslås. Annars kommer det inte att funka. Så ibland måste man våga gå emot, även om det är svårt. Man får fler chanser.

Annonser

Om Camilla Jönsson

Författare, litteraturkritiker och skrivarkursledare
Det här inlägget postades i Camilla Jönsson, Debut, författarens hantverk, Lektör, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Ibland blir det inte som man tänkt sig

  1. Jessica skriver:

    Starkt av dig att kunna säga nej, men gränser måste man såklart ha. Bra gjort av dig!

  2. katarinawikholm skriver:

    Var det samma eller ett annat förlag som du till slut fick napp hos?
    För om ett förlag betett sig så mot mig hade det varit alldeles väldigt non grata efteråt …

  3. Helena Milton skriver:

    Bra gjort att du sade ifrån! På det du berättar här låter det alldeles fruktansvärt och mycket oseriöst, det du var med om. Varmt lycka till i fortsättningen!

  4. Eva Ludvigsen skriver:

    Stort att säga nej! Verkligen! Vilken resa det manuset gjorde. Man undrar ju lite om utkast nummer finala version långsamt närmade sig tillbaka till utkast nummer 1.

    • Camilla Jönsson skriver:

      Jag tror att första och andra omarbetningen nog blev bättre, men sen när jag började få kommentarer som sa emot varandra hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag tror att manuset definitivt hade blivit sämre om jag försökt gå någon sorts mellanväg.

  5. ordetarditt skriver:

    Shit va modigt att säga nej till ett förlag!

  6. Ethel skriver:

    Starkt gjort av dig att till slut säga stopp och så roligt att du lyckades sen med nästa manus! Har förstått nu 🙂 hur mycket redigering man måste göra för att få en bok publicerad på ett förlag.

    Mycket bra råd, Camilla!

    • Camilla Jönsson skriver:

      Redigeringen är nödvändig, men som jag sa så måste du själv känna dig nöjd annars kommer det inte att bli bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s