Mitt dåliga minne skapar fantastiska skrivarböcker

För ganska precis två år sedan fick jag en fantastisk present av min systerdotter, Alva (som fyller år idag, hurra hurra hurra!). En hemmagjord skrivarbok. En bok i glitter och rosetter och med mitt namn på. ”Här ska du skriva ned dina historier”, deklarerade hon med hög röst på julafton.

Skrivbok

Jag brukar inte lyssna på goda råd. Det går lite emot mitt obstinata jag, men denna gång hade jag inget annat val. Skriva skulle jag och jag skulle använda mig av den fina boken. Eftersom jag har väldigt dåligt minne men tydliga bilder av karaktärer och platser började jag googla runt efter ansiktet och platser som passade till min ”Lova”. Faktum är att just namnet Lova fick jag från denna anteckningsbok. Om ni ser efter ordentligt på framsidan så står det ”love” där. Min manliga huvudperson hade jag klockrent utseende och namn på. Det var aldrig något jag funderade på. Den kvinnliga var värre. Jag prövade med det mesta. Det skulle vara någorlunda internationellt och lätt att skriva. Sneglade lite på boken och började just spåna åt ”Lova”. Det dubbelbottnande i det ordet. Tvetydiga. Och flörtandet över mot Love. Eftersom en stor del av handlingen snurrar runt brutna löften blev namnet Lova rätt givet och titeln lika given den. Tack, Alva!

När jag skriver manus vet jag i de flesta fall på ett ungefär hur de såg ut (tex mörk, lång, ögonfärg), vilket namn de skulle ha samt vilket yrke. Eftersom jag är övertygad om att man har ett visst utseende i Sverige och ett visst i Australien skrev jag in tex ”Chris veterinär Australien” i sökrutan. Tro på tusan om inte den absolut första bilden var en fullträff. Verkligen. På alla sätt. Därtill med en get i famnen. Det kunde inte bli bättre! Det ansiktet klippte jag ut och förde in i min bok. Skrev upp namn, ålder och egenskaper bredvid. Gärna relationer och egenheter. Allt för att minnet skulle bevara dem länge. Om så i en klippbok. Samma sak gjorde jag med hus de vistades i eller landskap. Skrev in ”fårfarm australien” och googlade loss. Klippte ut och klistrade in. Pyssligt värre. Men resultatet blev väldigt bra. Jag vill inte ens tänka på hur jag hade löst problemet om jag började skriva innan internet och Google Earth fanns.

I mina skrivarböcker kan jag också skriva in synopsis, göra tidslinjer, pröva titlar och så vidare, och så vidare. Möjligheterna är oändliga och minnet är räddat.

skrivböcker

Eftersom jag inte bara har dåligt minne har jag även en anteckningsbokfetish. I mitt arbetsrum fullkomligen dignar en flätad korg av inköpta böcker. När jag går igång med ett nytt  manus står jag länge och funderar på vilken bok som passar bäst. Jag har även en bok för bra citat, en för ”marknadsföring”, en för noveller och en slaskbok (som jag använder mig mest av, faktiskt, och för sedan in i rätt bok vid tillfälle). Med andra ord, massor av böcker och så lite tid att fylla ut dem med.

Lyxiga jag har även fått möjlighet att inreda ett rum i källaren. Där sitter jag visserligen sorgligt sällan, men där kan jag göra stora utlägg på två stycken anslagstavlor. Just nu är den ena nedklottrad med familjeträdet i manus 2. Ett träd där jag hela tiden glömde bort vad birollerna hette, ålder och yrke. Väldigt irriterande. Att ha det mitt framför ögonen när man skriver underlättar stort. På andra sidan, bakom ryggen, finns en tidslinje till 1945, vita bussarna. Var åkte de, vad hände och hur tänkte jag väva ihop det. Där har jag också satt upp bilder på den vita bussen som var på besök här i Uppsala för ett par  månader sedan. Jag och barnen klädde upp oss till tänderna och begav oss iväg till invigningen. Det var storartat och verkligen vettigt att vara där med de två äldsta.

anslagstavla

vitabussar

För mig är inte bara detta ett stöd för minnet utan även otroligt roligt att bläddra runt i. För inspiration, för motivation och för att fnissa lite åt mina tidigare synopsisar. Tex manus 2 första upplägg har absolut inget med manus 2 färdigskrivna epos. Faktum är att jag skulle mer eller mindre kunna basera ett nytt manus på den handlingen utan att någon skulle misstänka ett dugg. För det är helt okej att låta synopsis att flyga och fara bara man knyter ihop säcken i slutet.

Hur gör du när du gör efterforskningar till ditt skrivarprojekt?

26 reaktioner på ”Mitt dåliga minne skapar fantastiska skrivarböcker

  1. Pingback: Jag är Ingrid | Eva Ludvigsen

  2. Alltså, jag antecknar ingenting. Någonstans. Jag försökte en gång men blev så sjukt utrråkad att ja la av. Skäms när jag läser detta. Och när jag skriver det med för den delen. Måste. Styra. Upp.

  3. Jag har använt scrivener till mina tre senaste manus. MEN jag börjar alltid med skrivbok/idébok och går över till post it lappar innan jag går in i scrivener.

    Och när det gäller skrivböcker är det extremt viktigt att hitta rätt bok till rätt projekt. OCH rätt penna.

    • Eller hur! Rätt bok till rätt projekt. Penna har jag dock inte landat i än. Plockar med mig vad jag har i farten. Men boken är väldigt viktig. Tyngd, storlek, omslag och rader. Very very viktigt. Kul att fler tänker som jag.

  4. Nu har du inspirerat mig Eva!
    Jag har precis skrivit ut en bild på dem som ska bli mina huvudkaraktärer. I mina tidigare manus har jag haft allting i huvudet, men nu är det dags att börja leka mig fram mot något nytt.

    Det där med titeln på din bok ”Lova” – gjorde mig konfunderad till en början innan du berättade att det är ett namn.
    Jag tänkte att det kanske var lova som när man lovar att hålla något hemligt?
    Eller om det var lova som man gör med en båt?
    Men nu vet jag ju och jag gillar namnet!

    • Åh!!! Vad glad jag blir, underbart glad, över att ha inspirerat någon. Stort! Hoppas klisterochklippametoden fungerar lika bra för dig som för mig. I min bästa stunder inbillar jag mig att böckerna kommer att säljas dyrt på välgörenhetsauktion när jag en dag är död. 🙂
      Åh! Vad roligt att du har funderat över namnet. Att hon heter Lova var ju, som sagt, lite av en tillfällighet. Boken handlar en hel del om brutna löften. Både sådana som man ger sig själv men väldigt mycket om sådana som man ger andra. Man tror på stenhårt att man ska hålla dem, men det går inte när livet går in i en annan fas. När jag skulle sätta titeln på boken var jg inne på ”skadeskjutna fåglar” (jag vet, sån amatör är jag!) men fick nobben av lektör. Så jag bollade titlar med en testläsare. Vi båda ville ha det enkelt och rent. Jag bara ”men åh vad svårt. Vad med brutna löften? Eller Lovas löfte? Eller…. Lova?”
      Den var klockren och sedan har det inte ändrats. Jag ha en förhoppning att folk ska tänka ordet Lova först och sedan namnet Lova och sedan inte alls veta och det är också helt okej.
      Roligt att du gillar namnet!!! Kram

  5. Jag tittade lite på Scrivener men fastnade aldrig. Gör allt i Word och Excel istället. Älskar också vackra anteckningsböcker och kan inte låta bli att köpa. Men jag använder dem till allt utom till mina projekt. Alla tankar och idéer hamnar i stället i en speciell mapp – på datorn. Jag sparar allt i molnet och kan på så vis alltid komma åt mina dokument. Fast det allra mesta finns faktiskt i mitt eget huvud – när det gäller skrivandet har jag ett minne som en elefant.

  6. Kul inlägg! Har bara den senaste veckan löst en massa saker i min berättelse och i går var det så mycket att hålla i huvudet att jag satte mig ner med mitt bästa bollplank och gick igenom alla huvudsakliga händelser i boken och ritade ner dem med färgade tuschpennor på tidslinje. En färg för varje karaktär/företeelse. Nu börjar de nya delarna fastna i mitt minne och då skriver jag bara på.

    /Anna

  7. Scrivener är inte speciellt svårt att lära sig, faktiskt. Jag var som du lite skeptisk i början, men nu klarar jag mig inte utan det. Det finns en handbok, ”Scrivener for dummies”, men ärligt talat så går det bra att lära sig programmet bara man klickar runt lite. Kan verkligen rekommendera det!

  8. Scrivener och jag blev vänner under senaste NaNoWriMo och nu är det det jag använder när jag skriver mina romaner. Det är verkligen ett smart program, och det lär finnas en ganska bra handbok som man kan köpa till för att få ut det mesta av programmet.

    • Det verkar som om jag ska göra mig en djupdykning i scrivener. Jag är som sagt väldigt sugen och ser stora möjligheter kontra Word som jag skriver i nu. Mitt manus just nu är en enda röra av färgkoder för att hålla reda på tidslinjerna…

  9. Sista du skriver? Nämen varför det? Känner att jag också behöver gå en kurs i handhavandet av Scrivener, om det finns någon, har inte tänkt tanken tidigare.

    • Sista jag skriver för jag tror 1. fantasin ska tryta/sina 2. ingen vill läsa det jag skriver. 3. ”Lova” säljer inte alls och ingen vill ge ut de andra manusen.
      Säg till om du hittar en snabbkurs!

  10. Jag använder Scrivener. Där kan jag spara allt möjligt och kan ge struktur åt mycket (just som du säger, som hjälp för det dåliga minnet). Har dock inte lärt mig programmet riktigt ännu. Det är stort och allt står på engelska, kan vara lite besvärligt ibland. Ditt sätt verkar mycket charmigare, roligare.

    • Scrivener har jag gått och sneglat lite åt men har inte kommit igång. Borde gå en snabbkurs för att våga, känner jag. Ser stora fördelar att arbeta i det programmet. Det roliga är att jag hela tiden tänker att detta manus blir nog det sista jag skriver så då finns det ingen mening…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s