Kreativitet = 95% transpiration + 5% inspiration?

iCo2AwTguGrTrDet är min tur att blogga och jag väntar på att en idé till text ska infinna sig. Jag har läst mina debutantvänners tidigare inlägg och sökt efter ett tema att stjäla. Jag har stått och glott framför bokhyllan. Men det vill sig inte. Kanske att Hjärnan är upptagen med att ladda inför den jobbiga arbetsveckan som väntar? Å andra sidan har Hjärnan ingenting emot att spela Wordfeud (jag har en 56 poängare på gång om inte min motspelare förstör upplägget) eller lösa Sudoku och jag tolkar det som att den faktiskt vill jobba lite. Men uppenbarligen inte med att skriva.

Oavsett anledningen till min brist på inspiration måste en text fram. Jag gör därför som jag brukar när Hjärnan och jag inte befinner oss på samma våglängd och inget annat hjälper; jag sätter mig vid datorn med en kopp te och en chokladruta. Därefter nonsensskriver jag. Min strategi är att lura den motsträviga Hjärnan. Om den förstår att jag vill att den ska börja kläcka ur sig vackra ord och kloka tankar kommer den att agera kärringen motvals. Men när jag nonsensskriver kopplas min rationella sida bort och något annat kopplas på. Jag låter det bubbla fritt och så småningom vill Hjärnan vara med i leken. Det är då som nonsensskrivandet förvandlas till målinriktat skrivande. Hjärnan slutar upp med att leta efter ordkombinationer som ska ge mig höga poäng i Wordfeud och fokuserar istället på att få ihop en text.

Jag stannar upp och läser vad jag precis skrivit. Anar att jag är något på spåret. Jag stryker allt nonsens och drar fram den röda tråden. Den verkar handla om att jag försöker vara kreativ utan att vara särskilt inspirerad. En omöjlig uppgift så det är lika bra att jag lägger ner skrivandet för idag och ber bloggläsarna om ursäkt – det blev tyvärr inget inlägg.

Eller?

Tänk om det är som Jan Guillou säger att inspiration är till för amatörer?

Jag lämnar datorn en stund och går till min stökiga bokhylla. Letar bland källorna, hittar och läser:

De professionella kreatörerna söker idén i sig själva. De vet att det egentligen inte finns någon annan plats att leta på. Visst är de öppna för inspiration och kunskap utifrån och visst lånar och stjäl de från andra men de vet att det inte är där de riktigt bra och nyskapande idéerna finns. Det vet att om de ska vara kreativa på riktigt, inte bara bleka kopior av andra, måste de hämta idén inifrån sig själva. Pablo Picasso uttryckte det tydligt: ”When you come down to it, all that you have is yourself. All the rest is nothing.” – ur Kreativitet för livet av Bengt Renander.

Det är alltså detta jag gör när jag nonsensskriver för att komma igång med en text: lämnar fritt spelrum åt idéerna hur konstiga de än är.

Till exempel detta experiment till inlägg som fått mig att svettas floder.

Nu undrar jag – hur gör du när de där 5% inspiration vägrar infinna sig och du måste leverera?

18 reaktioner på ”Kreativitet = 95% transpiration + 5% inspiration?

  1. Det bästa man kan göra är att skriva upp alla idéer och uppslag som dyker upp och sedan använda sig av dem de gånger man får idétorka. Förhoppningsvis jämnar allting ut sig i längden så att man hela tiden har något att arbeta med.
    Själv hoppas jag gå till historien som den som sade ”När du är inspirerad skriver du en roman. När du inte är inspirerad skriver du busstidtabeller.” Guillou behöver lite mothugg.

    • Mycket bra tips Johan. Och så är det ju att en idé sällan kommer ensam. När jag väl hade skrivit inlägget poppade det upp stoft för ytterligare 3. Men eftersom jag tror att jag ska minnas allting … F.o.m. nu skriver jag upp dem genast. Och jag håller tummarna för att du går till historien. 🙂

  2. Jag håller med om att inspiration är trams. I alla fall om det ska vara en förutsättning för skrivandet. Är det Läckberg som säger sätt dig på rumpan och skriv? Det är så vi Fjällbackabor gör (övriga jämförelser att förglömma.)

  3. Ett liknande knep för att få igång inspirationen skrev jag om här om dagen. http://manuskt.wordpress.com/2013/02/28/skrivtips-nar-tiden-finns-men-inte-lusten-energin-och-fantasin/

    Men bortsett från det, när jag ska skriva i jobbet, så brukar jag först skriva ner alla citat, potentiella ingångar, saker som måste vara med, personer som ska uttala sig, och sedan röra på mig. Förhala skrivandet genom att gå varv på varv runt kontoret. Ta nytt kaffe. Gå på toa. Fixa undan alla störande saker och ”ska bara”. Och sedan går det. För att man måste, som Krönikören skrev ovan.

    En deadline som snabbt närmar sig hjälper alltid till att få fart på det hela.

  4. Precis den formeln brukar jag visa fram när jag har nya cirkeldeltagare. Fast i början vägrar de tro mig, de vill så gärna hålla fast vid tanken på den gudomliga inspirationen som de måste vänta in. Åtminstone tills jag tvingar dem till att skriva ändå och de upptäcker att det faktiskt går. Inspiration är helt klart överskattat.

    • Någon på mitt jobb kommenterade mitt skrivande med att hen också ville skriva men att hen väntade på att få inspiration först. Good luck, tänkte jag.

  5. Jag är också en av de där som sätter sig och bara skriver.
    Om det är fullständigt tomt i tanken och något måste in brukar jag posta upp några nyckelord överst och ett mål (i antal ord).

    Annars försöker jag ligga tre steg före: jag har en förteckning på bloggämnen, med tillhörande länkar och illustrationer, liggande som jag kan plocka upp om jag måste.
    På samma sätt har jag en sammanfattande lista – i excel, vad annars? – med ett 30-tal uppslag på noveller/korta texter. Det står titel, en kort sammanfattning, ungefärlig längd, ämne/stil och kanske några referenser. En del är halvskrivna, en del är bara punkter. Får jag ett uppslag fyller jag på, behöver jag en novell plockar jag från listan.

  6. Haha! Ja, tänkt så många svettindränkta tangentbord det finns världen över 🙂

    När jag har en deadline och noll inspiration – då är det tvång som gäller. Och då löser det sig till slut. Det måste ju det.

  7. Jag säger som du, sitta på den breda (i mitt fall, alltså) baken och hamra lös på tangenterna. Skriva ett brev, ett inlägg, galenskriva i ett manus, bena upp en novell. Vad som helst, bara tangenterna är med på noterna. Inspiration kommer att respiration och transpiration. Så är det bara.

  8. Men wow, blev ju ett jätteintressant inlägg! När inspirationen tryter för mig, tar jag mig i tanken tillbaka till början, då när jag fick de första idéerna till min berättelse. Då brukar också hela känslan till berättelsen och lusten att berätta den infinna sig. Eller så föreställer jag mig att jag är huvudpersonen som promenerar i miljöerna jag har hittat på och sätter mig in på hur hon mår, vad hon tänker på, vart hon kommer ifrån och vart hon är på väg. Vad hon önskar och vill och behöver. Då brukar jag få tag i en tråd att dra vidare på.

    /Anna

  9. Jag tror att hela citatet ska vara ”When you come right down to it, all you have is yourself. The sun is a thousand rays in your belly. All the rest is nothing.”
    Kul med stencitatet! Jag har hört många upprepa det men visste faktiskt inte att Picasso låg bakom. Hittade även denna recension i UNT. http://www.unt.se/inc/print/sno-som-en-konstnar-2019452-default.aspx
    Från industrisamhället till tjänstesamhälle till … kreativitetssamhälle?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s