Är det konstigt att man längtar bort någon gång?

Detta med marknadsföring alltså – inte är det lätt!

Här har jag skrivit en bok som jag inte vill ska drunkna i det övriga utbudet, för det vet vi ju att den som inte syns inte heller finns. Att hänga ett gäng med reflexer på den och sig själv lär knappast hjälpa, utan här snackar vi bautastor megafon. Men bautastora megafoner kostar. Så hur gör man om inte ens budget tillåter buss- och tunnelbanereklam, affischkampanjer på stan och maffig tidningsannonsering, kanske bio- och tevereklam t.o.m.?

När jag jobbade inom filmbranschen hade olika filmer olika marknadsföringsbudgetar. En ”liten” film som verkligen skulle behövt extra PR fick klara sig utan eftersom den inte skulle, PR:t till trots, ha tjänat in sina kostnader.  En stor popcorn-rulle däremot, en film som redan var omtalad och känd, fick just de där affischerna på stan som kostar multum därför att bolagen visste att affischerna var den lilla knuffen som filmen behövde för att gå från stor till megastor.

Jag inbillar mig att resonemanget är detsamma på förlagen som hos filmdistributörerna. Det innebär att en debutant som inte är känd för något annat sedan tidigare, spelar i samma liga som en liten film. Då gäller det att hitta andra marknadsföringsvägar. En av dem heter sociala medier. ALLA talar om vikten av att synas på sociala medier, av att skaffa sig en plattform. Att vara författare idag innebär också, för de flesta, att vara estradör. IRL eller på nätet. Du ska slå dig för bröstet men inte för mycket, då kan det få motsatt effekt och du ogillas istället för tvärtom. Du ska marknadsföra inte bara ditt verk utan även din person; du är ditt varumärke och du ska vårda det. Du ska skapa ett sug efter såväl din bok som ditt författarjag. Du ska synas överallt och hela tiden. I lagom doser …

Är det konstigt att man längtar bort någon gång? Till en tid då en bok fick växa till sig ifred, och ryktet om dess eventuella förträfflighet spreds pö om pö?

När jag nu kommit över mina nojor beträffande Solviken, vill jag gärna att många ska köpa boken OCH dessutom läsa den. Utomhusreklam kan jag glömma så jag gör mitt bästa för att väcka nyfikenhet på andra sätt istället, parallellt med det arbete som förlaget lägger ner. Men jag har dubbla känslor inför fenomenet. Jag menar – här gör vi vad vi kan för att få folk att verkligen längta efter att läsa Solviken, men jag kan på intet sätt garantera att deras förväntningar kommer att infrias.

Hänger ni med hur jag tänker? Ska jag hårdra det hela skulle jag kunna säga att jag just nu jobbar hårt med att skapa tidernas största läsbesvikelse.

Som sagt – är det konstigt att man längtar bort ibland?

Logo

Mitt namn är mitt varumärke, och ett varumärke måste ju ha en logotype.
Vad tror ni om denna?

Annonser
Det här inlägget postades i Annika Estassy Lovén, Debut, Marknadsföring, Solviken. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Är det konstigt att man längtar bort någon gång?

  1. Ping: Finns du om du inte syns? | Debutantbloggen

  2. Susanna skriver:

    Här en intressant blogg av en amerikansk litterär agent. Hon skriver massor om ”author platforms”, hon har handfasta råd om hur man som författare kan använda bloggar, tweets och även en del om personliga möten med förlagsmänniskor osv. USA har ju agentsystem (det kommer ju mer och mer här också) så allt är inte riktigt samma men det mesta är användbart här också.

    http://www.rachellegardner.com/

  3. Krönikören skriver:

    Jag är i samma sits. Förlaget gör ju just inte så mycket när boken väl är i handeln.

    Sociala medier ja. Men, man kan ju inte skriva blogginlägg efter blogginlägg, statusuppdatering efter statusuppdatering enbart om sin bok (och dess förträfflighet) – det blir rätt tjatigt. Så vad gör man?

    Loggan är fin. Men det skadar inte om du braskar på lite så att den sticker ut eller gör något så att man kommer ihåg den.

  4. Åh, det där med marknadsföring verkar jättesvårt. Förstår att det känns jobbigt. Vad gör ditt förlag? Det är väl meningen att de ska vara ett stöd i sådana här frågor? Lycka till! /Liv

    • Hade möte med förlaget i e.m. faktiskt och de jobbar hårt dels med införsäljning av boken till de fysiska bokhandlarna, dels med att marknadsföra boken och mig mot media, recensenter osv. Jag är glad att jag slipper sköta detta själv!

  5. Ethel skriver:

    Verkligen finfin :-)!

    Jag gillar inte det där att man måste vara sin egen marknadsförare, eller egentligen menar jag att jag inte kan. Jag är ingen bra estradör, har svårt att framhäva mig själv, är lite blyg. Hur gör man då?

    • Du också, Ethel! 🙂 Egentligen gillar jag inte att stå i strålkastarljuset. Jag gör det om det behövs, är inte blyg som tur är, men jag har inget behov av det. Ja, hur gör man annars? Bekämpar blygheten?

  6. Anneli skriver:

    Väldigt snygg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s