Låt uppropet skalla, blogginlägg åt alla!

20130330_130600Vi på Debutantbloggen har vikt söndagarna till gästbloggare. Ni som följer vår sida har fått läsa intressanta och informativa inlägg om allt från debutantlivet och hur ett förlag ser på manus till hur betydelsefull magkänslan är i bokbranschen.

Nu söker vi fler texter av samma slag. Debuterar du under året? Jobbar du på förlag och vill ge din syn på manushögarna som trillar in? Arbetar du med text och/eller skrivarutbildningar och känner för att berätta om det?

Kort sagt – om du vill sälla dig till vår eminenta skara söndagsbloggare, uppmuntrar vi dig att skriva några rader om dig själv och ditt inlägg. Mejla till debutantbloggen@gmail.com.

Vi ser fram emot att få läsa!

Förresten – vi ser att i veckans nummer av Amelia har förra Debutantbloggaren Sofia Hallberg fått en helsida. Dessutom tipsas läsarna om debutantbloggen.se. Det är inte utan att vi känner oss lite stolta …

Och nu till någonting annat: Vad som är god och mindre god litteratur, därom tvista de lärde. Men vad kräver du av en bok för att kalla den för “bra”? Intressant för oss som skriver att veta … 😉

Glad fortsättning på påsken!

Camilla, Maria, Eva, AnnaMaria och Annika

Advertisements
This entry was posted in debutantbloggen, Gästbloggare. Bookmark the permalink.

9 Responses to Låt uppropet skalla, blogginlägg åt alla!

  1. Ethel says:

    En riktigt bra bok är för mig en där glömmer bort att tänka på formen, tekniken. Utan att veta om det, ger mig hän. Och karaktär och handling måste vara trovärdig, helst ska jag tycka bra om huvudkaraktären. Fast å andra sidan gillar jag Roslund & Hellströms böcker, trots jag tycker så jäkla illa om Ewert Gren (en polis som har sunkiga åsikter och dåligt med empati).

    • Det där med att tycka bra om huvudkaraktären är en intressant grej tycker jag eftersom jag ofta tror att jag vill det, och sen inser att jag inte bryr mig det minsta om det!

      • Sanna says:

        Synnerligen händer det mig när huvudpersonen är författaren själv. Jag tycker t.ex genuint illa om Karl Ove Knausgårds huvudperson Karl Ove Knausgård. Många av de värderingar han ger uttryck för är åt helvete. Och det där manlighetsdyrkandet som är så upphöjt genom hela bokserien går mig på nerverna. Samtidigt får jag glädjeparoxysmer liknande frossbrytningar av hur han skriver om papparelationen och sin egen destruktivitet och ynklighet. Det är fullständigt lysnande!!!
        Likadant hade jag det med Nina Lekander om Nina Lekander i “Hästar, män och andra djur” eller Agneta Klingspors huvudkaraktär Agneta Klingspor i “Går det åt helvete är jag ändå född”. Båda går mig på nerverna emellanåt samt Ann Heberlein i “Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och Lars Norén i “En dramatikers dagbok”. Besvärliga människor som angår mig ohyggligt.
        Heberleins och Klingspors böcker har jag de sista åren läst om flera gånger. De ligger alltid på mitt sängbord tillsammans med Valerie Solanas “Scum manifestet”. Av fiktiva romaner kommer jag direkt att tänka på den känslokalla huvudpersonen i Steinar Bragis “Kvinnor” samt hon som stryker använda tamponger och sin eget slidsekret över offentliga ytor i “Våtmarker” av Charlotte Roche. Underbart utmanande och svårälskade människor allesammans.

  2. Peter says:

    God litteratur är den man vill läsa. På en föreläsning i engelska för några år sedan kom frågan upp, och när jag nämnde Stephen King rynkade läraren på näsan så jag trodde hon fick svårt med luft. Jag sa att jag kan läsa King, Dostojevski, Lundell, Singer och Agatha Christie osv osv beroende på HUR jag vill underhållas just nu.
    Med två enkla ord skulle jag säga spänningsromaner och livsöden.

  3. Annika Estassy says:

    Form före innehåll, är det så du menar, Sanna?
    En bra bok för mig är en välskriven berättelse som jag aldrig vill ska ta slut, med romanfigurer som får mig att skratta och gråta. Några tips på sådana böcker, någon?

    • Sanna says:

      Jag menar nog egentligen snarare att det inte går att särskilja innehåll från form när det handlar om en riktigt bra bok. Eftersom jag läst ohyggliga mängder romaner som drivs framåt av intrig så har jag ledsnat rejält på fiktionen och kommit att älska sådana böcker där författaren berättar om sitt eget tankeuniversum, iakttagelser, sin samtid och det förflutna i en salig blandning. Handling tråkar ut mig. Dialog också. Men det finns undantag…som Coupland eller Murakami t.ex…

  4. Sanna says:

    En riktigt bra bok för min del är nästan alltid en där handlingen är underordnad författarens tankar och språk. Språket kan vara egensinnigt, vackert, rödglödgat men aldrig pretentiöst. Ibland blir det som bäst när man nästan inte lägger märke till hur fruktansvärt bra det är, som Knausgårds “Kamp-serie”. Andra gånger kan det vara som i Sara Mannheimers “Reglerna” som är uppfriskande besynnerlig. Jag tycker i vilket fall om böcker där jag får syn på människan bakom orden, oavsett om berättelsen är biografisk eller fiktiv.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s