Myten om följebrevet

När manuset är färdigskrivet, färdigomskrivet, färdigredigerat och färdigkorrat, är det dags att släppa det lös, låta det pröva sina vingar och se om de bär. Men innan dess ska ett följebrev till. Jag vet att många oroar sig över detta. Till alla er som våndas säger jag: ta det lugnt. Visst är följebrevet viktigt men det är inte det viktigaste. Ett bra manus kommer inte att hamna i papperstuggen bara på grund av ett kasst följebrev.

Här kommer några tips:

– Be inte om ursäkt för att du skickar in ett manus, kör inte ”här kommer lilla-jag och jag vore SÅ tacksam om ni kunde ta er tid att …”

– Tro på ditt manus, på att du har någonting att berätta.

– Var inte privat, ta inte med tårdrypande detaljer. Håll dig kort och berätta för guds skull ingenting om vad någon annan tycker om ditt manus; vare sig mamsen, lektören eller testläsaren. Den informationen är helt irrelevant för förlaget. Låt det självt upptäcka den oslipade diamant ditt manus är.

– Berätta kort om vem du är och lägg gärna med en liten personlig detalj, någonting som är utmärkande för just dig.

– Presentera manusets handling på några få rader. Berätta också vem du ser som den huvudsakliga målgruppen. Förlag gillar att författaren är medial och har en tanke med sin blivande bok.

– Du behöver inte bifoga någon bild av dig. Gillar förlaget manuset kommer du ändå att bli googlad …

Och så här skrev jag:

”Kära Förlag,

Varför finns det så få svenska feelgoodböcker i bokhandlarnas utbud? Översatta, i huvudsak anglosaxiga, berättelser finns det gott om men just svenska är det mer tunnsått med.Detta har jag tänkt försöka råda bot på …

Föreställ er kontorsråttan Marie som farligt nära fyrtioårsstrecket fortfarande väntar på att Professorn ska skilja sig och livet börja på riktigt.
Föreställ er att Marie får besked om ett oväntat arv. Ödet, eller om det är faster Greta, har pekat ut en riktning åt henne: Roslagens skärgård.
Föreställ er ett färgglatt sommarhus, en glittrande vik, en katt som alltid är hungrig, en händig fritidsledare, en strulpelle som avskyr Paulo Coelho, en hängbuk som lurar i buskarna och en olycklig muräna som bevakar och intrigerar för att behålla kontrollen över allt och alla.
Föreställ er årstidsväxlingar, konflikter, missförstånd, klockor som ringer och hjärtan som slår, livet på landet och livet i stan. Blommor och bin …
Och så ett ljust och hoppfullt slut som egentligen inte är något slut utan början på något nytt.
Det är vad min berättelse handlar om. Den om Solviken.

Jag har försökt att utgå från en dramatisk grund och sedan skapa ett luftigt bygge, ett potpurri av kärlek, vänskap och humor. Eftersom jag skrivit en typ av berättelse jag själv alltid tyckt om att läsa, tror jag att den kan passa kvinnor i nästan alla åldrar.

Om mig kan jag berätta att jag har bl.a. studerat litteraturvetenskap och gått på Poppius journalistskola. Efter journalistiken hamnade jag i filmbranschen. Sexton år och hundratals manusläsningar och filmbedömningar senare, växlade jag om och arbetar för närvarande med folkbildning.

Jag har skrivit några noveller och följetonger för Allers och Året Runt och fått beställning på fler, vilket förstås är fantastiskt roligt. Det är en intressant utmaning att skriva i en så mallad genre och samtidigt försöka utveckla den.

Fritiden ägnar jag helst åt att knapra i mig berättelser av olika slag. Skrivandet är allvarligt menat och jag har redan påbörjat arbetet med mitt nästa manus.

Varma hälsningar,

Annika Estassy”

Det här inlägget postades i Annika Estassy Lovén, Debut, följebrev. Bokmärk permalänken.

44 kommentarer till Myten om följebrevet

  1. May-Louise skriver:

    Tänk, jag tror jag vill flytta till Solviken efter att ha läst ditt följebrev 🙂

    Allt gott!

  2. Ping: Att skriva förlagsbrev | Lugn. Det ordnar sig.

  3. ordetarditt skriver:

    Men shit va bra!

    Klart de ville ha dig liksom.

  4. Gabriella skriver:

    Det var ett lite fyndigare följebrev än det jag själv lyckades få ihop. Mitt blev så stelt och jag tror att det är mycket därför jag redan fått flera nej från förlagen jag sänt in till. Om det inte blir antaget den här gången tänker jag låta mig inspireras av ditt och hoppas på att jag får till något bättre nästa gång. Nu skrev jag det mest som ett brev ”Hej, jag heter Gabriella och jag har skrivit ett manus”… Tror verkligen att det är efter den meningen de kastar iväg det..
    Stort tack för tipsen och att du delade med dig av ditt eget! 🙂

    • Annika Estassy skriver:

      Så hemskt kan det inte ha varit. Det låter snarare som om att du skrivit korrekt och enkelt. Inget fel i det.

  5. farmorsbloggen skriver:

    Vilket fantastiskt följebrev! Tur att jag inte läste det innan jag skrev mitt eget, då hade prestationsångesten lagt krokben direkt! Men attans att kag inte skrev mer om målgrupp och marknadsföring. Jag la ner försöket att beskriva handlingen i min bok, skrev istället några kryptiska rader om kärlek och ondska, avsedda att väcka nyfikenhet. Inte mer än max 1 A4 har jag fått höra, inklusive presentation av mig själv. Med 1,5 radavstånd blir det inte mycket. TACK för att du delar med dig så generöst, ska försöka göra detsamma om mitt manus blir antaget.

    • Annika Estassy skriver:

      Farmorsbloggen – såvida du inte skickat ditt manus till alla förlag på en gång, har du möjlighet att fixa till det ytterligare i nästa omgång. Eller så blir du antagen direkt och då är det ju skitsamma. 🙂

  6. Boktjuven skriver:

    Bra o matnyttigt inlägg. Och plus för att man får se ett exempel.Tack!

  7. Krönikören skriver:

    Så generöst av dig, tack! Du lyckades också göra mig riktigt sugen på att läsa boken, den kommer jag att köpa/läsa!

  8. Annika Estassy skriver:

    Men eller hur, Carola? Slappna av och skriv ett brev som du själv skulle gilla att läsa. Det skulle förmodligen vara kort, enkelt formulerat och ge dig en fingervisning om vilken typ av manus det handlar om. Lycka till!

  9. Carola skriver:

    Slet med följebrevet just igår. Var nära att bli helt knäpp på hur jag skulle få manuset intressant att läsa. Tack för att du fick mig att lugna ner mig lite :-)! Vad är väl ett följebrev mot ett manus :-).

  10. Katarina skriver:

    Intressant att se exempel, vad fint att du delade med dig. Gillar ditt följebrev.

  11. Verkligen intressant, särskilt att se ett konkret exempel, dessutom ett som fungerade. 😉 Tack Annika!
    /Liv

  12. Maria Edgren skriver:

    Jag gillade dina tips. Ungefär den modellen av följebrev användet jag själv. Och det har visat sig lyckosamt.

  13. Anneli skriver:

    Vilket fantastiskt följebrev. Tack för att de delar med dig.

    • Annika Estassy skriver:

      Tack Anneli! Men det fantastiska till trots blev ju även jag refuserad innan jag blev antagen … 🙂

  14. Manuskt skriver:

    Intressant! Tack för att du delar med dig.

  15. Sockerräkan skriver:

    Jätteintressant! Tack! Själv har jag redan ett färdigskrivet följebrev, fastän jag inte kommer att skicka till förlag det närmaste året. Jag tar fram det ibland när motivationen säckat ihop, läser igenom och tänker ”Jo, den där boken VILL jag faktiskt läsa”.

    • Annika Estassy skriver:

      Bra grej att skriva följebrevet innan man är klar, Sockerräkan! Kan hjälpa en att hitta tillbaka till ursprungstanken med manuset om man nu skulle villa bort sig.

  16. Annika Estassy skriver:

    Underbart Ebba! Det stödjer mitt påstående att ett bra manus går före ett dåligt följebrev!

    • Susanna skriver:

      Jag tror också som Annika, att manuset går före. Efter många, många refuseringar och följebrev med varierande innehåll skrev jag till slut ett så kort att kortare kunde det inte bli. Mitt namn, genre och manustitel. Det blev inte ens tre rader text. Och det gick också bra, förlaget hörde av sig efter två veckor med ett ja.

    • Nej, men Annika – inte var det ett dåligt följebrev! – Men det var ett annorlunda och det gick ju hem 🙂 Alla vägar är bra utom de dåliga – jag tog en bra väg!

    • Monica skriver:

      Men jag har ofta hört att det dåligt följebrev gör att manuset inte blir läst. Och då spelar det ju ingen roll hur bra manuset är.

      • Annika Estassy skriver:

        Det gäller nog att definiera vad som menas med dåligt … Ett följebrev där felstavningar och syftningsfelen står som spön i backen kommer säkert att få förlagen att dra öronen åt sig. Jag hörde av en numera etablerad författare att han krafsade ihop sitt debutantföljebrev för hand på ett kollegieblock. Några, inte särskilt snygga, rader men det gick ju bra ändå.

      • Monica skriver:

        Annika det går inte att svara på ditt svar, så jag skriver här.
        Att följebrevet ska vara rättstavat och grammatiken inte ha några fel tar jag som en självklarhet (men inte desto mindre viktigt!).
        Vad jag menar med dåligt följebrev är ett som inte fångar intresset. Om det inte gör det blir manuset inte läst.
        Sedan är min erfarenhet att förlagen inte bara letar bra manus utan hela författarskap. Så har man flera manus/manusprojekt i skrivbordslådan ska man skriva det i följebrevet.

  17. Jag gillar verkligen att du bjuder så på dig själv – det är oftast till stor hjälp (och tröst) för andra.
    Oj, oj – du skulle se mitt senaste följebrev – det som jag skrev när jag fick förlagsavtalet … Det var så långt ifrån alla andra mallar jag sett och hört om och jag tänkte att det här går väl aldrig. I mejlet till förlaget skrev jag: ”Jag har skrivit världshistoriens längsta följebrev, därför skriver jag ingenting mer här. Se bifogad fil – nej, jag skrev bifogade FILER …”

  18. Kära Syster skriver:

    Och där släppte följebrevsångesten något. Tack! Himla fint att få läsa ditt:)

    /Anna

    • Annika Estassy skriver:

      Ingen ångest, Anna! Har man lyckats få ihop ett helt manus är följebrevet en baggis i sammanhanget, eller hur?

  19. Mia Skrifver skriver:

    Vad kul att få se ditt följebrev! Det är ju nåt lite mystiskt över följebrev för dem ser man så sällan. Man får mängder med tips på hur de kan se ut och vad de borde innehålla, men sällan ett konkret. Och ditt brev är väldigt bra.

    • Annika Estassy skriver:

      Tack Mia! Jag vill minnas att jag hade feber när jag skrev det – ytterligare ett tips kanske? 😉

  20. Tack! Precis vad jag behövde! 🙂

  21. Ethel skriver:

    Tack Annika för att du delar med dig. Det där med målgrupp var extra bra :-)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s