Svaret finns i en hockeymatch.

Häromdagen blev Tre Kronor världsmästare i hockey. Det var skoj. Jag jobbade till två den natten, skapade tusentals olika versioner till olika sändningar; Sportnytt, Sportspegeln, sena Rapport, morgonsporten, VM-magasinet och till livesändningen från firandet i Kungsan dagen därpå. Det är lite trixigt det där, att bolla så många jobb, alla i olika längd och med olika tilltal, Rapport skulle ha dryga minuten, morgonsporten två minuter och femton sekunder, VM-magasinet dryga tre minuter och så vidare. Och det är inte bara längden som är annorlunda, tilltalet skiftar också, jag kan inte ösa på med termer och sportfloskler i Rapport, då finns risken att tittaren, som är intresserad av nyheter och inte specifikt av sportnyheter, fullständigt lämnas utanför. I en sportsändning däremot, där tittaren medvetet vill ha info om just sport och förmodligen har en del förkunskaper, går det att ösa på lite mer.

Jag antar att ni anar vart jag vill komma, allt detta är nämligen applicerbart på författandet, i alla fall för mig. Att tänka på tilltalet, se läsaren framför sig, vara en tydlig avsändare, ha koll på formatet och språket, lika viktigt oavsett om jag skriver en bok eller en speak till en hockeymatch.

Men det finns fler fördelar med sport, det är nämligen (ibland) skådeplatsen för perfekt dramaturgi. Jag vet att jag har nämnt det tidigare, men det jag ser som min absoluta största utmaning när jag skriver är att få dramaturgin att fungera. Jag tror ofta att jag har toppar och dalar i mitt manus, men ganska ofta är det snarare små pluttiga nivåskillnader vi talar om, inte de där rejäla upp-och-nedgångarna som krävs. Vändpunkterna har också en tendens att försvinna någonstans i min jämntjocka ordmassa och det är då jag tar hjälp av alla sport jag tittar på för ni vet väl att en skidskyttetävling kan bjuda på fulländad dramaturgi. Eller för all del, hockey-VM.

Låt oss se, vi börjar med VM-finalen. Schweiz tog ledningen efter bara några minuter – utmärkt. Sen kvitterade Sverige – toppen – och efter bra tryck framåt kom 2-1 och så blev det periodpaus – fantastiskt upplägg! Sen dalade det, den andra perioden blev alldeles för seg – fail, här tappade åtminstone jag uppmärksamheten, pulsen sjönk och allt kändes trött – Schweiz bjöd upp till dans de sista minuterna men det räckte inte – typiskt dåligt sätt att förvalta en bra start, hade matchen varit en bok hade jag slutat läsa i andra perioden, aka mitten. Sen i tredje gjorde Sverige mål – mycket bra för vår story – men när 4-1 kom dominerade Sverige FÖR mycket – det är inte heller bra, allt var klart när det fortfarande återstod nästan tio minuter. Till sist blev det 5-1, mål i tom kasse där på slutet – nja, rätt kass bok om ni frågar mig, bra start men sen total uttråkning och så en utklassning på det, alldeles för obalanserat.

Däremot kvartsfinalen mot Kanada, där har ni en match att dra lärdom av! Den började i imponerande tempo, bra tryck åt båda håll, nästan som en dragkamp och en av Sveriges stjärnor fick matchstraff redan efter fem minuter – hur skulle det nu gå? Sverige höll ut under första perioden, men sen, bara 45 sekunder in i andra kom det ödesdigra 1-0 för Kanada – var det kört nu? Ridå? Närå, nu började upptrappningen, Sverige spelade bättre och bättre, det fanns ett tryck, ett löfte om mer och PANG, i början på tredje perioden sitter 1-1 genom Niklas Danielsson – underbart, vad som helst kan hända! Och det gör det också, strax därefter, 2-1 till Sverige! Underläget är vänt, trots matchstraffet och vänta, även detta mål görs av Niklas Danielsson – en hjälte, en segerhistoria!!! Men. Självklart. Så lätt ska det inte gå. Kanada gör 2-2 – spänningen är olidlig. Det blir förlängning, och straffar – kan det bli mer nervkittlande – och sen, straff för straff och så plötsligt, en doldis, Fredrik Pettersson, han bjuder på ett skott, en supercool straff, otagbar för målvakten och SVERIGE HAR VUNNIT! Ridå. Boken är slut, tacka publiken, sjung nationalsången och pusta ut över de sista sidorna. Historien (och avancemanget till semin) är i hamn.

Där, mina vänner, har ni en fulländad dramaturgi, bara att skriva ut, klistra upp bredvid datorn och följa till punkt och pricka när ni skriver. Vad jag vet har hockeyförbundet än så länge inte börjat ta betalt för skrivtips.

 

Annonser
Det här inlägget postades i AnnaMaria Jansson. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Svaret finns i en hockeymatch.

  1. Elins kammare skriver:

    Underbart inlägg! Så klokt och bra, det stämmer verkligen. Samma tanke har också slagit mig när det gäller sambandet mellan en bra match och en bra bok. Det är ju samma nervkittlande spänning man vill åt!

  2. Eva Ludvigsen skriver:

    Det finns ingen som du, AnnaMaria. Dagens tips fixat!

  3. Sofia Johansson skriver:

    Jag fattar precis! Jag limmar fast tipset på skärmen! 🙂

  4. Boel Jansson skriver:

    Suverän jämförelse!!!

  5. Ping: En kurs i toppar och dalar. | okejskriv

  6. Annika skriver:

    Klockrent! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s