Recensionsdag – och sen då?

I dag är det den 27 maj och maken fyller jämt. Så pass jämt att vi trots regnet som smattrar på stugtaket och ner över sundet, stannar kvar på landet – som vi stockholmare kallar våra fritidsställen för – stänger av mobiltelefonerna och tar ut en ledig dag.

I dag är också den första officiella recensionsdagen för Solviken vilket betyder att hugade dagstidningar har ”rätt” att från och med nu tycka till. Förlaget har skickat ut en drös med recensionsex, 100 st, och givetvis hoppas jag att åtminstone ett par tidningar recenserar min bok. Men den krassa sanningen är att en debutant, som dessutom skriver underhållningslitteratur, knappast lär väcka något större intresse, inte förrän den blivit en storsäljande överraskning förstås …

Två magasin har dock redan gett sin syn på Solviken – Damernas Värld och tidningen Mama. Boken fick en 3:a av båda och jag är nöjd med att den överhuvudtaget blev uppmärksammad, trots att båda tidningarna tycker att den tillhör chiclit-genren. Inte mig emot i och för sig, men är inte mina romanfigurer lite väl gamla för att platsa i den kategorin? Kalla det för womenlit istället. Men tack Mama för att ni tycker att Solviken passar den som gillar Kajsa Ingemarsson och Marian Keyes!

Jag pratade med mamma i telefon i går för att gratta henne på morsdag och hon skällde på mig eftersom jag förstört hennes helg genom att ge henne min bok i present; hon satt bara och läste, kunde inte sluta och fick ingenting gjort. Ja, mamsen kan jag lita på när det gäller att bli egoboostad!

Men hur lycklig jag än blir av all den positiv feedback jag hittills fått av mina läsare, såväl kända som okända, nyper det ändå till i hjärteroten när jag tänker på vad recensenterna kommer att skriva. OM de skriver och OM de i så fall förstår vad jag velat åstadkomma. Kommer de att lägga märke till hur noga jag varit med språket, hur jag ansträngt mig för att få det att bli blommigt och omväxlande och rytmiskt? Kommer de att uppskatta mina miljöskildringar, känna sig förflyttade i tid och rum? Kommer de att flina åt sarkasmerna och ironierna som Ylva och Gabriel droppar omkring sig, förstå den krassa humorn? Kommer de att tycka om karaktärerna och engagera sig i deras öden, kanske plocka ut en favorit till och med? Kommer de att upptäcka svärtan under det glättiga, se hur jag jobbat med detaljerna, inte lämnat något åt slumpen? Kanske, kanske inte, har ingen aning, kan bara hoppas.

Oavsett vilket tänker vi ha en underbar dag, maken och jag. Klappa på varandra, äta tårta och skaldjursplatå, hurra och skåla i äkta champagne. För såväl honom som för Solviken.