Listaholic

Jag är trött. Jättetrött. Utmattad närapå. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så jobbigt att ge ut en bok! Inte skriva den, även om också det tog på krafterna, utan att ha den utgiven och till allmänt beskådande. Jag har svårt att fokusera på annat än vad folk ska tycka samt på den viktigaste frågan av dem alla: är det någon som köper boken?

Till den fysiska bokhandeln vågar jag inte gå och kolla, jag skulle bli alltför deprimerad om samtliga ex fanns kvar i hyllorna. Dessutom har AnnaMaria redan förklarat dilemmat med returerna …
Istället kollar jag på nätbokhandlarnas listor. Inte de generella där alla böcker ingår huller om buller – pocket och inbundet, svenskt och utländskt, gammalt och nytt, skönlitteratur och fackböcker – utan på min egentillverkade lista där jag bara jämför Solviken med böcker som det går att jämföra med: samtida skönlitteratur, inbunden och på svenska. Ju snävare filtrering, desto högre hamnar min bok vilket gör underverk för självförtroendet.

När jag gjort min dagliga runda hos nätbokhandlarna går jag över till biblioteken. Har några fler köpt in boken? Om ja – finns det en kö? På stadsbiblioteket i Malmö till exempel står 6 personer och väntar på att det enda exemplaret av Solviken ska bli ledigt. I Ljusdal köar 9 hela (får man hoppas) människor. Men herre gud, varför kan inte bibblorna köpa ytterligare ex? Ska det vara så svårt? Det är ju KÖ för sjutton!
Förmodligen är det svårt. Och dyrt.

E-boken är ute och Adlibris ska göra en kampanj för den i juni. Jaha, då får jag ytterligare en sak att oroa mig över – tänk om ingen vill läsa Solviken som e-bok? Tänk om idioten som påstod att inga kvinnor läser e-böcker har rätt?

Mitt huvud kokar och bultar och snart orkar jag inte tänka på Solviken längre. Det känns också som om jag i min iver att berätta för gud och hela världen att boken finns, är på god väg att tjata hål även i andra människors huvud. Hur mycket PR och skryt orkar folk egentligen med innan de kräks och bestämmer sig för att aldrig i livet läsa den där blå boken vars galna författarinna överöser dem med information de inte bett om? De kommer att avfrienda mig på FB, sluta följa mig på Twitter och aldrig mer besöka min blogg. Sedan kommer jag att sitta framför skärmen, hålögd och utmärglad, och mumla för mig själv samtidigt som jag klappar hundra katter och försöker skapa en optimal söklista, den som tack vare en perfekt mix av olika alternativ gör att Solviken hamnar 1:a. Ska bara be bokhandlarnas IT-avdelningar att skapa följande parameter först:
”Samtida inbunden skönlitteratur skriven på svenska av en debuterande halvfransyska och utgiven i maj 2013 på Frank Förlag.”

Det borde göra susen och jag känner den redan – segervittringen.