Saker man gör utan att veta om det

Ni vet när man håller på och redigerar något och så plötsligt får man en ny idé som känns alldeles fenomenal? Så fantastisk känns den att man omedelbart vill lägga projektet som man har börjat tröttna på åt sidan och istället börja skriva på den nya, fantastiska boken. Som ska bli mycket bättre än allt annat man någonsin skrivit. Det händer alla ibland. Det är då man INTE FÅR GE EFTER för gör man det blir inga böcker skrivna eftersom det står i lagen att när det nya, fantastiska projektet har kommit in i en segare fas, då kommer en ny, ännu mer fantastisk idé… Och så håller det på.  Som tur var har detta inte hänt mig just nu.

Det som har hänt är istället detta: Det tog mig fem år att skriva Besvärjelser och beskydd. Jag skrev i princip ingenting annat under den tiden för jag var så besatt av mitt projekt. Nu håller jag, som väl inte undgått någon, på med en uppföljare. Den kommer förhoppningsvis inte att ta fem år att skriva, men jag har försökt fokusera på den och inte skriva en massa annat under tiden. Förutom den där svängen i somras när jag skulle skriva noveller då. Lite noveller är ju inget som stör processen, tänkte jag. Det är ju bara en skrivövning, jag gör det för att FÅ IGÅNG processen med boken igen. Bra tänkt.

Sen gav jag en av novellerna till min skrivargrupp på vårt senaste möte. Jag tyckte att det var en avslutad novell. Den utspelar sig visserligen i samma värld som Besvärjelser och beskydd och det finns en miljö och karaktärer i den som jag redan hittat på en massa saker omkring, men det var bara på kul. Det var bara en liten novell. Skrivargruppen behandlade den som om den var upptakten till en ny roman.

”Det här bönar om en fortsättning”. ”Den här karaktären vill man ju läsa mer om”.

”Men det är bara en liten grej jag skrev” protesterade jag, även om jag naturligtvis var glad att de gillade den.

Skrivargruppen höll inte med. Den funkade som en novell, men den borde bli mer. Sen gick de hem. Och där satt jag, med en halvfärdig uppföljare som låg och skvalpade i datorn, och hade börjat skriva på en helt ny bok utan att jag visste om det.

Annonser
Det här inlägget postades i Besvärjelser och beskydd, Debut, Maria Friedner, noveller, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Saker man gör utan att veta om det

  1. Susanna skriver:

    Chuck Wendig skrev så här på twitter bara ett par dagar sedan:

    When a hundred ideas try to shoulder past, you gotta write ‘em down and shove those jerks in a drawer. Hunker down with what you have.

  2. Mia Skrifver skriver:

    Vad fint. Nu har du mängder av uppföljare. Det är en bra grej, det betyder att du vet vad du ska pyssla med de närmaste åren.

    • Maria skriver:

      Aargh! Jag ska försöka tänka så och inte bli stressad av alla dessa böcker som mitt undermedvetna tydligen vill skriva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s