När jag skriver detta, sitter jag i en grå Lamino i vårt vardagsrum. Tidigare idag satt jag i en korgstol på balkongen. Snart kommer jag att sätta mig vid datorn i hallen och ikväll sitter jag förmodligen i sängen och skriver.
Förra helgen satt jag i stugan och skrev: i soffan, vid köksbordet, i någon av safaristolarna och ute på altanen. Veckan dessförinnan var det mamsens koloniträdgård och hennes bänk som fick tjäna som skrivarstuga.
Jag skriver när jag åker tåg eller Ålandsfärja och när jag flyger, jag skriver när jag är ensam och jag skriver när jag har fullt med folk omkring mig. Är det för skränigt eller om teven är på eller maken för pratsjuk, sätter jag på mig hörlurar och lyssnar på musik.
En gång fick jag för mig att jag skulle skriva bättre om jag stängde in mig i vår gäststuga på landet, en friggebod på tio kvadratmeter. Ni må tro att jag inredde den fint, rena drömmen!
Det gick åt skogen rätt så omgående.
Trots tystnad och utsikt över vattnet fick jag inte en rad skriven. Det är nog det enda stället i hela världen där jag absolut inte kan sitta och skriva. Jag kände mig ensam och instängd, övergiven och deprimerad.
Jag var på fest i helgen och fick frågan om jag hade inrättat en speciell skrivplats åt mig. Det fick mig att fundera, därav detta inlägg. Borde jag kanske göra det ändå (någon annanstans än i friggeboden), skulle det få mig att skriva snabbare, inspirationen att flöda? Skulle jag slippa långa startsträckor om jag hade ett skrivrum att gå till istället för att som nu vandra runt mellan olika platser
Förmodligen inte.
När jag dött, efter ett långt och mycket framgångsrikt liv som författare, när eftervärlden vill göra museum av mitt hem och visa var jag satt och skrev mina mästerverk, kommer man att ha absolut ingenting att visa upp, inte ens en dator eftersom den byts ut med jämna mellanrum. PC, Mac, iPad … Skitsamma, bara där finns ett tangentbord.
För att bespara eftervärlden huvudbry när det gäller att dokumentera mina olika (samtliga ergonomiskt vidriga) skrivplatser, bjuder jag på ett bildcollage.
Det var bland annat här som Solviken skapades och det är här som jag skriver på Croissanter till frukost.
Den första bilden undantagen.
Friggeboden …
Stugan
Hallen
Mamsens koloniträdgård
Laminofåtöljen
Balkongen
Debutantbloggen 
Pingback: en liten oas
Vilka mysiga skrivplatser! Jag blir lite avis. Jag har dessvärre ingen egen sådan. Jag bor för litet.
Ett favoritcafé, en vacker parkbänk eller ett lugnt hörn på biblan kan också vara mysigt!
Jag har nyss fixat en jättebra plats vid fönstret i arbetsrummet. Men det har visat sig att jag framför allt använder den när jag inte får ro från familjen och måste stänga dörren. Annars sitter jag gärna i fåtöljen framför tvn.
Det är fördelen med att ha vuxna barn – de bor inte hemma längre. 🙂
Det är som om ergonomi innebär andra saker när man skriver bok jämfört med alla andra sysslor man gör framför datorn. Plötsligt sitter man som bäst ihopkrupen i soffan eller (som just nu), vid ett köksbord med helt fel höjd så jag hela tiden måste byta ställning på stolen. Men det där vridandet och vändandet och allmäna miljöombytet är kanske avslappnande för just skrivarmuskeln. Alla andra muskler protesterar nämligen konstant…
/Anna
Ps. Tack för bilderna! Man älskar sånt.
När jag blir en jättekänd och berömd författare kanske jag skaffar en bra stol. Eller en spökskrivare …