Tack för inspirationen, Maria

Ibland har omgivningen upplevt att jag levt mitt liv med näsan i en bok. Stolt har jag strött ord omkring mig att jag minsann är en allätare. Läser allt jag kommer över. Från deckare till klassiker, från lokaltidningen till mjölkkartong.

Men varje gång någon presenterar något med fantasyomslag har jag rynkat på näsan och tänkt ”nej, inte för mig. Andra får läsa det där”. Visst, jag har läst Harry Potter och Twilight. Absolut. Imponeras av fantasin och textflödet men sedan har jag lagt undan boken och ägnat mig åt mitt. Det mera realistiska.

Som om kärlek och hitta den rätta är realistiskt, liksom… Hur tänkte jag där? Är inte det den största fantasy av alla! Jaja. Se det är ett annat sorts inlägg.

Det var en självklarhet att läsa Debutantbloggen 2013 alla böcker. Klart jag var nyfiken på vad de skrivit och hur de nått fram. Jag hoppades på att de var lika nyfikna på min Lova. Eftersom Maria nu skrivit en fantasy med vättar och feer hamnade hon sist på min lista. Sorry, men så var det. Att jag dessutom, som är väldigt pryd, skrämdes av omslaget gjorde saken inte bättre.

Men läsa skulle jag. Även fast det var hemma ensam utan att visa upp boken för någon. Jag hade ett signerat ex som jag var väldigt glad för. Fantasy till trots. Visst, det fanns motstånd men vem är jag att inte överbygga dem… Det är ju bara att läsa och sedan skriva något fint, något ”den var ju bra..”-aktigt.

Jag antar att många av er redan lästs Marias ”Besvärjelser och beskydd.” Den har i alla fall fått finfina recensioner. Väldigt bra mottagande. Joråsåatte…

JÄKLAR vad jag gillade. Jag gillade berättelse, språket och väldigt mycket gillade jag den karga och svarta huvudrollen. Jag gillade humorn och det krassa. Historien och bakgrunden. Det underliggande som ruvades fram. Framförallt gillade jag demonerna, vättarna och en och annan fe. De kom så naturligt att jag inte ens tänkte på att det var just fantasy jag läste. De där övernaturliga väsen fick mig att skratta, att gråta. Att känna hela vägen igenom. Och så gillade jag den manliga huvudpersonen också men varför kan jag inte säga för då avslöjar jag lite av slutet…

När jag väl slog igenom boken var omslaget inte lika konstigt längre. Helt plötsligt kom jag på mig själv att fundera ut ett omslag till min fantasybok. Ja, ni hörde rätt. Jag har stora planer på fantasy. Demoner och feer är grejen. Och så lite kärlek på det. Varför inte en och annan sur vätt. Allt tack vare Marias underbara bok och berättarglädje. Hennes förmåga och talang att stretcha på verkligheten och väva in nya sanningar. Hennes förmåga att stretcha på mina fördomar. Bara det är bra gjort!

Tack, Maria, för inspirationen. Vi får se vilket omslag jag lyckas få till. För att inte tala om historia…

Om Eva Ludvigsen

Trebarnsmamma som gärna tillbringar timmar tillsammans med påhittade karaktärer medan barnen leker kurragömma.
Det här inlägget postades i Besvärjelser och beskydd, BOKTIPS, Eva Ludvigsen. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tack för inspirationen, Maria

  1. Ping: Boktips – Maria Friedner | Eva Ludvigsen

  2. Ping: Bör en författare tycka till om andra författare? | Debutantbloggen

  3. Maria skriver:

    Å tack Eva! Finaste berömmet jag hade kunnat få, nu fick jag nästan en tår i ögat. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s