Gästbloggare Åsa Öhnell: Hur man lyckas som författare eller om den svåra konsten att strunta i fru Jante [1]

Åsa ÖhnellÅsa Öhnell debuterade med en deckare för mellanåldern, Snögubbens hemlighet, i slutet av januari. Hon har även skrivit den fristående fortsättningen Droppstensgrottans hemlighet, som kom i början av juni.

När jag skriver detta inlägg dånar en helikopter över skogspartiet utanför mitt bostadsområde. Ibland tar den en sväng över trädgårdarna i villakvarteret. Då och då står den stilla en lång stund. Så där har den hållit på i tjugo minuter nu. Men det är inte bullret som stör min koncentration, det är alla frågor och funderingar som poppar upp i mitt huvud.

Vad letar de efter? Har en bankrånare gömt sig i skogen? Eller en farlig mördare? Kanske någon som har rymt från en sluten avdelning. Tänk om han har gömt sig i vårt trädgårdsskjul! Eller, ännu värre, tänk om han plötsligt står bakom min rygg med en yxa i handen! (Här vänder jag mig för säkerhets skull om och ser efter, men ljudet som hördes var bara hunden som kom tassande.) Undrar om jag låste ytterdörren? Fast det är nog ingen yxmördare i alla fall.  Det är antagligen bara ett djur som har rymt från en cirkus. En kamel … eller en apa!

Så där går mina tankar. Det är därför jag är författare.

Min första bok, en barndeckare med titeln Snögubbens hemlighet, kom ut i slutet av januari 2013 på Idus förlag. Detta har varit ett av de absolut roligaste och mest händelserika åren i mitt liv. Det har också varit ett av de jobbigaste, slitsammaste, och mest förnedrande åren i mitt liv!

En debutant idag förväntas nämligen, oavsett förlag, engagera sig i marknadsföringen av sin bok. Kanske gäller det i ännu högre grad för de mindre och nyare förlagen. Min förläggare, fantastiska Ulrika Slottner, har ställt upp till 110 procent, men en bok säljer sig inte själv.

Samtidigt som jag har skött mitt vanliga arbete som frilansöversättare, har jag därför ringt runt till butiker, besökt bokhandlare, kontaktat tidningar för att bli intervjuad, mailat skolor och lämnat information om författarbesök, tagit reda på vad Skapande skola innebär, satt mig in i arvoden, talat på bokmässan, stått i förlagets monter och delat ut massor av tävlingslappar samt delat ut bokmärken till alla tävlande barn. Vidare har jag signerat böcker (och funderat på hur sjutton man ska formulera sig trevligt och helst någorlunda fyndigt), startat bloggen Bokhemligheter, där jag bland annat recenserar böcker för mellanåldern, knutit massor av nya, trevliga kontakter, gått med i Författarcentrum Väst och Barnboksnätet och deltagit i deras träffar, gått med i Författarförbundet och sökt ett stipendium (som jag med all säkerhet inte kommer att få), kommit på flera marknadsföringsidéer som jag ännu inte har hunnit genomföra och tänkt ut flera nya manusidéer som jag ännu inte har hunnit påbörja.

Många lördagar, söndagar och helger har tillbringats framför datorn. Sommarsemestern blev bara två veckor lång och då satt jag varje eftermiddag och skrev på mitt tredje manus.

Ja, ni läste rätt. Tredje.

Den första upplagan av Snögubbens hemlighet sålde slut på bara några månader. En andra upplaga trycktes och samtidigt kom en fristående fortsättning, Droppstensgrottans hemlighet. Det kommer förhoppningsvis att bli fler böcker i samma serie.

Att detta har varit ett händelserikt år kan nog vem som helst begripa. Men förnedrande?

Nej, jag har inte fått dåliga recensioner. Jag har inte blivit offentligt sågad. Än. Det kommer säkert i framtiden, men hittills har jag haft tur.

Min förnedring ligger i att stå emot Jante. Att sprida information om böckerna. Att våga säga att ens böcker är spännande. Att våga citera ur BTJ:s snälla omdömen i sociala medier eller länka till fina recensioner på bloggar. Att bjuda in folk att gilla böckernas Facebook-sidor. Att ringa butikerna och berätta vilken bra bok man har skrivit. Att kontakta debutantbloggen och be att få gästblogga.

Kanske är det en generationsfråga, men allt detta har inte varit självklart för mig.

Att sälja sin bok är lite grand att sälja sig själv och däri ligger förnedringen. De flesta är snälla och uppmuntrande, men inte alla. Fru Jante har en trogen fan-club. Jag har själv haft svårt att frigöra mig från den.

Konsten är att sträcka på sig och bortse från den, att säga ”ja, jag tror faktiskt att jag är något och framför allt tror jag att mina böcker är något. Kanske inga litterära mästerverk, men spännande deckare som lockar barnen att läsa vidare. Det är viktigt.”

Så alla nyblivna och blivande författare: Lyssna inte på fru Jante med anhängare. Bit ihop och ta den plats du och framför allt din bok förtjänar, för om du ska lyckas som författare idag räcker det inte att du är en duktig skribent. Du måste också vara en sjuhelsikes säljare. Lycka till!

[1] Ja, jag vet att Jante inte är en person utan ett fiktivt samhälle i en roman, och att det heter jantelagen, men nu har jag tagit mig vissa litterärera friheter och personifierat den! Och ja, jag tror att Jante ofta är en kvinna!

Besök gärna min blogg Bokhemligheter http://bokhemligheter.wordpress.com/

snogubbens-hemlighet-500x500droppsten-500x500

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Gästbloggare Åsa Öhnell: Hur man lyckas som författare eller om den svåra konsten att strunta i fru Jante [1]

  1. Åsa Öhnell skriver:

    Naturligtvis! Särskilt som jantelagen innebär att man inte ska tro att man är något! Det anses vara fult att tro att man är något. Uppmaningen var skriven med en glimt i ögat, men andemeningen är att man ska våga lite mer. Jag hoppas att det framgick! 😉

  2. Katarina skriver:

    Det där med att ”tro att man är nåt” har ju en lite negativ klang. Det låter ju faktiskt lite drygt när man uttrycker det så. Man kan ju ta plats och tro på sig själv men fortfarande vara ödmjuk med det, tänker jag. Så det behöver inte vara så himla svart eller vitt.

  3. lenamolin2013 skriver:

    Fint berättat! Kul att du delar med dig av din skrivarresa och jag tror precis som du att man måste ta den plats ens bok och man själv fötjänar även om Jante knackar en på ryggen. Jag håller just nu på att läsa din bok Snögubbens hemlighet tillsammans med två andra böcker. Spännande! Och stort lycka till med din tredje bok! 🙂

  4. Marie skriver:

    Fast den fråga som framför allt inställer sig är väl ändå: vad ska man ha förlaget till om man måste göra så mycket av fotarbetet själv? En debutant måste engagera sig i marknadsföringen ”oavsett förlag”, skriver Åsa Öhnell. Kontakta bokhandlare, be att få bli intervjuad…Det låter som att den enda skillnaden jämfört med att vara sin egen förläggare är att man hos ett förlag/det här förlaget slipper själva tryckningen och distributionen av boken.

    • Åsa Öhnell skriver:

      Om du debuterar idag och inte tillhör några få utvalda (eller är en kändis) är det definitivt så att du måste göra en hel del själv för att hitta läsare. Mitt förlag gör väldigt mycket mer än att trycka böcker, det kan jag garantera, men om man inte tillhör ett av de allra största förlagen är det mycket mer jobb att få ut böckerna än vad förlagen klarar av själva. Och att bli utgiven av de största förlagen är inte heller någon garanti. Situationen var nog helt annorlunda för 30 år sedan. Men visst, de största förlagen har sina fördelar. Tidningarna recenserar fler av deras böcker. Tillhör man ett mindre förlag får man kanske ligga i mer själv. Tror du att Camilla Läckberg hade varit så stor utan hennes marknadsföring av sig själv?

      • Marie skriver:

        Tack för ditt svar. Jag läste på om ditt förlag och ser att det är nystartat, med bara en anställd. Då förstår jag förutsättningarna bättre. Jag har förstås ingen aning om hur det fungerar på ett större förlag. Jag gissar dock att om man har en allmän skönlitterär debutbok (dvs. inte genrelitteratur) som ges ut på, säg Albert Bonniers förlag eller Norstedts, och försöker marknadsföra den genom att ringa upp tidningar för att bli intervjuad eller försöker påverka bokhandeln att lyfta fram boken…nja, i det fallet är nog en så aggressiv marknadsföring direkt kontraproduktiv.

      • Åsa Öhnell skriver:

        Jag tycker nog att det verkar som om även författare på större förlag gör en hel del själva de också, men det vore roligt att få höra röster från förlagen och tidningar och få veta hur de tänker. Min erfarenhet är i alla fall att när förlaget skickar ut info, försvinner den i mängden, men när jag själv kontaktar blir de mer intresserade.

    • Åsa Öhnell skriver:

      Är du själv utgiven på ett av de allra största förlagen? Det vore roligt att höra hur marknadsföringen har gått till för dig i så fall. 🙂

  5. Paulina Martinez skriver:

    Tack för läsningen, för att jag fick följa din resa, blev samtidigt nervös för det är den resan även jag måste åka iväg på och kanske blir min ännu mer förnedrande som du säger eftersom jag ger ut på eget förlag. Lycka till!

  6. Mocki skriver:

    Kanske din nästa bok blir ”Mordet på fru Jante”.

  7. Åsa Öhnell skriver:

    Det viktiga är att vi alla trycker ner herr eller fru Jante ordentligt. Hen ska inte tro att hen är något! 😉

  8. Jag tycker nog att du har rätt där. Det är mer tillåtet för män att vara tävlingsinriktade. Men sedan kan det ju finnas jantiga män också och jag tror att kvinnor som urskiljt det där bättre kan gå emot det.

  9. Åsa Öhnell skriver:

    Jag upplever nog att kvinnor har svårare för att ta plats, att det inte är riktigt fint att ta plats som kvinna. Som sagt, det är kanske en generationsfråga. Jag har nog också fått fler kommentarer från kvinnor. Inte riktade mot mig, utan mer ”Vad roligt för dig. Ja, själv skulle jag då aldrig kunna/våga sälja in en bok, så jag skulle inte kunna vara författare.” Det gäller att inte tolka in för mycket i det där!
    Men hade jag själv varit man, kanske de kommentarerna hade kommit från just män, vem vet?

  10. Ethel skriver:

    Roligt att läsa om dina upplevelser, Åsa! Men varför tror du att Jante ofta är en kvinna?

  11. Ping: Gästbloggar på debutantbloggen | Bokhemligheter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s