På begäran: Marias bästa Nanowrimo-tips

Några av er som läser har berättat att ni har anmält er till Nanowrimo för första gången, och har bett om mina bästa nano-tips. Hurra! Äntligen någon som vill att jag ska prata om Nanowrimo! När jag pratar om det med kompisar brukar de först se lite intresserade ut, sen lite matta, och tillslut är det uppenbart att de inte lyssnar längre. Jag är helt enkelt lite FÖR förtjust i Nanowrimo, det är svårt att ha mig i möblerade rum när ämnet kommer upp. Jag SLUTAR ALDRIG PRATA. Men jag ska försöka hålla mig i skinnet här och vara lite konstruktiv.  Så okej. Jag intervjuar mig själv.

Varför är Nanowrimo så bra, Maria. Svara stringent och kortfattat, tack.

O my god! Nanowrimo är så bra därför att känslan av att ge sig på det dödsföraktande projekt det innebär att skriva en hel roman på 30 dagar tillsammans med hundra tusentals andra människor är så MÄKTIG. Jag antar att det är som att vara med i en sekt. Eller, ni vet, när en är på en konsert med sitt absolut bästa band och de är så sjukt grymma på scenen att det liksom pirrar i hela kroppen och det är varmt och trångt och alla andra som är där och rör sig i samma takt som en själv FATTAR GREJEN. Det är den känslan.

Det var inte så stringent. Jag menade mer, vad har man för praktisk nytta av Nanowrimo?

Jaså. En kan se nano som en gigantisk skrivövning.

Den största anledningen till att en inte blir färdig med sin text är självförtroendet, det eviga redigerandet och jämförandet och svårigheten att ta sig över pucklarna längs vägen. Hela poängen med nano är att låsa in den inre redaktören i ett källarrum och ge den godis och tv-spel så att den håller tyst en hel månad, och sen bara skriva för att det är KUL. Ni vet, som det var när en var barn och skrev berättelser utan en tanke på om det en skrev var bra nog eller om en hade hittat rätt metafor eller om den eller den formuleringen var för banal. Det handlar om ren och skär berättarglädje. Och det coola är att det funkar, i alla fall för mig. Jag skriver skitdåligt, men jag skriver mina 50 000 ord, och det är fler än vad som fanns där en månad tidigare. Och ord som finns kan redigeras.

Känslan av att ha skrivit 50 000 ord på en månad är sjukt härlig, speciellt första gången. En lär sig saker om sin egen skrivprocess, och om vad som faktiskt krävs av en. Min skrividisciplin är mkt bättre sen jag började med nano, för jag VET nu att jag KAN.

Hur tar man sig då från start till mål under november?

Olika wrimos (eller nanoister som vi också kallar oss) har olika strategier. En del gillar att bara sätta sig första november och köra utan att ha planerat minsta lilla sak innan. Andra gör jättenoggranna synopsis och karaktärsbeskrivningar och en del ritar kartor och samlar på bilder och sparar formuleringar och gör precis allting utom att faktiskt skriva själva texten. Det där gör en som en vill. Själv gillar jag att vara lite förberedd – ha planerat mina karaktärer och om inte i detalj så i alla fall ha berättelsens grundintrig klar för mig. det hjälper när en kör fast. För det gör en. Oftast i mitten/slutet av vecka två.

Okej. Och de där tipsen du skröt om?

De kommer nu:

1) Skriv hur dåligt som helst. Radera INGENTING. Inte ens felstavade ord. Bara plöj på framåt.

2) Skriv 1667 ord om dagen. Om du har flyt eller tid, skriv lite mer, så att du har en buffert. Du kan bli sjuk eller din kompis göra slut med sin respektive och behöva flytta hem till dig och ta upp all din tid med att sitta och gråta i din soffa. En vet aldrig. Så skaffa en buffert av ord om du kan.

3) Muta dig själv. Sega dagar mutar jag mig med godis: 1 godisbit per hundra ord brukar vara lagom.

4) November är en dålig tid för detox. Koffein i någon form är nödvändigt.

5) Större mutor är också bra. När du skrivit 10 000 får du göra nåt du velat ett tag – gå och duscha kanske?

6) Förvarna vänner och familj om att du kommer att vara upptagen. Dra ner på ambitioner som gäller hushållsarbete, personlig hygien och hyfs och fason. Skriv. Det är bara 30 dagar, det gör inget om dina sociala relationer blir lite lidande. Du bjuder alla på glögg och tackar för förståelsen i december.

7) Skriv VARJE DAG. även om du inte hinner skriva dina 1667, skriv nånting. Det är jättelätt att tappa fart om en ger sig själv lov att sacka. Använd små stunder om tiden är knapp, för du har inte råd att vänta på att omständigheterna ska vara perfekta. Jag har redan provat tekniken att ta med datorn till jobbet och skriva 20 minuter på lunchen. Det funkar och kommer att göra att det inte känns lika tungt när kvällen kommer.

8) Om du kör fast (och det kommer du att göra): introducera en ny karaktär. Ha ihjäl en karaktär. Låt två karaktärer som ingen alls hade räknat med skulle få ihop det, få ihop det. I total brist på initiativ: kasta en tärning eller snurra flaskan. Ge dig själv ett antal alternativ på vad som skulle kunna hända och låt slumpen avgöra.

9) Delta i ordkrig som hålls på nanoforumen, på twitter och på svenska chatten. Det är ett jätteeffektivt sätt att samla på sig ord snabbt, och det är roligt.

10) Om du behöver fler ord men är för trött för att pressa på fram mot en viktig scen: skriv något som inte är viktigt. Låt en karaktär ha en inre monolog om vad hen ska äta till middag. Tex köttbullar. Eller skriv en sexscen. Sexscener kan vara hur långa som helst och det gör ingenting om det blir pinsamt för INGEN UTOM DU BEHÖVER LÄSA DET och du kan redigera bort allt dåligt sen. Och vet du vad det fina med det här är? Du kommer att upptäcka grejer som du har skrivit under press och när du trodde att du inte hade nåt att säga som är bra!

Några sista ord på vägen?

Ett råd om alkohol:  Inte så att jag sitter här och predikar för alkoholintag, men en av mina absoluta favoritkaraktärer i Besvärjelser och beskydd kom till efter en kopp starkvinsglögg.  Kom dock ihåg följande: av ETT glas vin blir en jättekreativ. Dricker en mer än så blir en dum.

så, det var nog allt jag hade. Write and be merry! Hitta mig på nanoforumet, jag heter potbelly. Och missa inte taggen på twitter: #nanoswe

2013-10-13 17.56.20

I den här fina anteckningsboken gör jag all min planering för årets nanoberättelse.

Det här inlägget postades i Böcker, Besvärjelser och beskydd, författarens hantverk, Författarliv, Maria Friedner, Nanowrimo, Skrivprocessen. Bokmärk permalänken.

36 kommentarer till På begäran: Marias bästa Nanowrimo-tips

  1. Citronsocker skriver:

    Okej, det här inlägget är ett år gammalt såg jag nu. Men ändå högst relevant för mig som av en slump upptäckte den här nanogrejen idag och beslutade mig genast för att prova trots att jag fattar nästan inget av det. Men jag tror att det är just detta jag behöver. Jag har jobbat med ett upplägg i hundra år. Min allra största dröm har alltid varit att bli en riktig författare. Men det händer inte så mycket med det där upplägget… Jag vill förbereda mig, jag vill att allt ska vara perfekt, jag kan inte lämna en mening och börja på nästa om inte den föregående är perfekt! Men det blir aldrig perfekt så jag kommer liksom ingenstans. Anyway, TACK för ett klockrent, humoristiskt och informativt inlägg! 😀 Lycka till, mig själv. Tack, mig själv. Nu kör vi.

  2. Ping: Skriva en roman på en månad? | Debutantbloggen

  3. Maria, du som är proffs på det här; vad innebär egentligen det där med ordkrig som du pratar om? Det ska bli så kul det här! 🙂

    /Liv med Nanowrimo på hjärnan. (Jag fattar att det bästa man kan göra för Nano den 16e oktober är att ta itu med allting annat så man slipper det i november, men det vill sig inte riktigt idag.)

    • Maria skriver:

      Haha, jag vet känslan precis! Ordkrig gör man som så: någon är ledare och bestämmer vid vilket klockslag man startar och hur lång tid man håller på (oftast typ 15 min). När tiden är slut ropar alla ut hur många ord de har skrivit. Det är inte mer tävling än så, det som är peppigt är just att en hel drös andra sitter och hetsskriver exakt samtidigt som man själv. Om man följer nanowrimo och nanowordsprints på twitter brukar de köra ordkrig (eller ordsprintar). På svenska chatten brukar vi också köra.

  4. Ping: Mina mål för Nanowrimo 2013 | Lugn. Det ordnar sig.

  5. Ping: Nanowrimo? – I form efter 40

  6. Vilse skriver:

    TACK för matnyttigt, för roligt, för pepp!! Det är ju bara för roligt att vi är så många som hakat på i år! Eva till och med. =) Ser fram emot nanotisdagar här, annars ses vi i forumet/twitter. Yay!

  7. Sara Swietlicki skriver:

    Åh, Nanowrimo! Detta blir mitt sjunde år, men det är alltid spännande med tips, inlägg och liknande. Ska bli kul att läsa dina inlägg här under november. 🙂

    • Maria skriver:

      Det ska bli kul att skriva dem! (säger jag nu. Sen sitter jag där och tröstäter popcorn och sliter mitt hår).

  8. Vilket fantastiskt inlägg, tack för alla bra tips Maria! För min del får du gärna babbla om nanowrimo hur mycket som helst, allra minst här varje tisdag. 😀

    /Liv

  9. Krönikören skriver:

    Jag kanske skulle ta och slå till i år. Månne är det den spark i baken som behövs för att det ska bli ett manus någon gång. Familjen får väl hålla andan i en månad – det är väl inte mycket begärt? 😉

  10. Eva Ludvigsen skriver:

    Maria! Du menar att jag ska haka på? Du menar det, eller hur? Så jag kan dundra igång med ungvuxenromanen som går och haltar lite. Mycket pga dåligt självförtroende. Mest det faktiskt. Okej, var anmäler jag mig. Tid ska jag nog hitta. Bara självförtroendet hakar på. Det låter lite som om detta är något man ska ha prövat.

  11. ULF PETERSSON skriver:

    Har aldrig träffat på nåt likartat i min värld (skådade dagsljus i början av 30-talet i ett annat sekel) men vid en hastig genomläsning, hinner inte med mera nuförtiden eftersom det är ett så fåtal år kvar till hundra, förefaller det som om det är fråga om litterär aktivitet med alkoholintag. Motsvarighet: Gruppsex med brännvin. Korrekt?
    Ulf – debutant i ett annat årtusende

    • Maria skriver:

      Nej, alkoholintaget är högst frivilligt, precis som gruppsex 🙂 Nanowrimo är en världsomspännande skrivartävling där man tävlar om att skriva en roman på 50 000 ord på en månad. Man tävlar bara mot sig själv men tillsammans med hundratusentals andra. Fantastiskt roligt!

  12. Kära Syster skriver:

    Hur bra som helst! Preciiis vad jag behövde läsa. Och den där anteckningsboken är b e d å r a n d e !

    Börja planera nano-bok i anteckningsbok alltså? I´m on it!

    /Anna

    • Maria skriver:

      Tack! Anteckningsbok, telefon, dator, gamla kvitton, skriv på vad du vill! Jag gillar att ha en ant.bok. Där skriver jag ner precis allt jag kommer på som rör den här idén, huller om buller. Så att jag inte glömmer.

  13. Annika skriver:

    Massor med bra tips även för den som inte nanowrimo-skriver! Helt, fullständigt, uteslutet att jag skulle delta men jag håller tummar och stortår för dig, Maria. Go girl!

  14. ordetarditt skriver:

    Tack fina Maria!!!
    Precis detta jag behövde. Känner mig helt pepp inför detta event. Och rätt glad att det hela börjar på en måndag så man kan dra igång med ett rejält pass första helgen.

    Det känns som (när man läser på olika forum/bloggar) att mycket av behållningen är att det finns så mycket folk som peppar; men var hittar man dem?

    Jag har varken Twitter eller Facebook, men går nu i funderartankar på att skaffa twitter, endast för detta occasion. Rätt? Fel?

    • Maria skriver:

      Jag twittrar en del annars också och tycker därför twitter är kul, men det är inte alls nödvändigt! Dels finns forumen på nanowrimo.org (man går in och ställer in sin region så hamnar man rätt, och man kan ha flera regioner om man vill). det finns svenska forum, men man får hänga precis överallt och där finns folk från hela världen, dygnet runt! Den största behållningen de senaste åren på peppsidan (tycker jag) har varit svenska chatten. Det brukar gå ut mejl om inlogg till den i början av november när de svenska ML:sen har fått ordning på saken. Där brukar massor med svenska wrimos hänga och peppa och köra ordkrig på kvällarna.

  15. Eva skriver:

    Det låter svindlande roligt (med betoning på svindlande). Men hur gör man rent konkret. Kostar pengar? Anmäler antal ord varje dag?

    • Maria skriver:

      Det kostar inga pengar. (Men man kan donera pengar eller köpa merchandise för att stötta dem, de är en ideell förening). Man registrerar sig på nanowrimo.org och den 1 november börjar man skriva. Varje dag (eller när man känner för det) uppdaterar man sin wordcount på sin profil. Ingen annan läser det man skriver. Sista november – eller tidigare om man är färdig då – laddar man upp hela sin text i nanos valideringssystem. Den blir inte läst, orden blir bara räknade. Och när nano validerat att man kommit över 50 000 är man en vinnare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s