Hur gick det sen? F.d. debutanten Nene Ormes berättar …

Slog författardrömmen in, levde du lycklig i alla dina dagar, frågade Debutantbloggen och ja, vad svarar jag på det?

Det intressanta för min del var väl att jag inte hade någon författardröm per se när jag började Författarskolan i Lund 2006, det var skrivandet i sig som var poängen. När jag gick ut 2008 hade det ändrat sig och även om jag inte hunnit skaffa mig några drömmar ville jag verkligen bli utgiven. Skolan hade i sin tur förberett mig på den bistra verkligheten för författare och jag hade fortfarande inte några illusioner om att det skulle bli ett helt annat liv för mig.

Jag hade både rätt och fel.

Saker som inte ändrats: jag jobbar heltid i SF-bokhandeln; jag skriver på min fritid, något jag har alldeles för lite av; jag måste väga den monetära kostnaden för skrivdagar mot den mentala kostnaden i att inte skriva; jag blir fortfarande glad av att signera böcker till folk som frågar; jag tycker fortfarande det är jobbigt att läsa recensioner; jag har fortfarande skrivångest regelbundet; datorerna är inte mina vänner; säkerhetskopiering är väsentligt.

Saker som har ändrats: jag har inga problem att kalla mig för författare; jag blir inte längre generad när någon säger snälla saker om mina böcker eller av att se mig själv på bild (inte väldigt generad i alla fall); jag har fått träffa många människor genom mitt skrivande som jag inte träffat annars; jag har strategier och styrdokument för det mesta som rör författarskapet numer; jag har insett att varje boks process är sin egen och att bara för att jag skrivit en eller två böcker betyder det inte att jag vet hur nästa ska skrivas; jag skriver hemma istället för på kaféer.

Saker som sticker ut som extra speciella: jag har sålt filmoptionen på Udda verklighet och fått läsa manus (och låt mig berätta det var en riktigt, riktigt underlig känsla); att få biblioteksersättning för första gången och inse att det betydde att folk lånat böckerna på bibliotek och kanske rent av känt för dem som jag kände för att gå på bibliotek när jag var yngre; att kunna röra sig i skrivande sammanhang som om jag har en självklar plats där och sen inse att det har jag faktiskt; att vinna kulturpriset Guldpantern. Var och en är det inte väldigt stora saker, men tillsammans har de satt en annan färg på tillvaron.

Men om jag ska vara brutalt ärlig så är författarlivet ett tillstånd som helt präglas av dagsformen. När det går bra är det lysande, när jag har skrivångest är det helvetet på jorden och jag är värdelös som författare. När Debutantbloggen bad mig om ett inlägg så var det första jag vräkte ur mig en lång text om skrivkrampens mycket påtagliga verklighet (som ni säkert är glada att ni slipper), och tanken slår mig igen – det är en underlig sak det här att ha skaffat sig en identitet som är helt prestationsbaserad.

Så slutligen kan jag väl konstatera att mitt författarliv har både uppfyllt drömmar jag inte visste att jag hade och fått mig att drömma om nya saker, men att den främsta av de drömmarna ändå är att ha tid att skriva.

 

Stort tack, Nene, och grattis på födelsedagen önskar vi dig! 🙂

 

 

Det här inlägget postades i Författarliv, Gästbloggare, Nene. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hur gick det sen? F.d. debutanten Nene Ormes berättar …

  1. Carola skriver:

    Hur ställer sig din arbetsgivare till att du behöver vara ledig titt som tätt? Jag har förstått att du är iväg på evenemang av olika slag som rör ditt författarskap. Är det en fördel att du arbetar på en bokhandel och att de har större förståelse för ditt ”andra” jobb än vad en annan arbetsgivare kanske skulle ha?
    Blev jätteglad över nyheten att du sålt filmoptioner på Udda verklighet. Hoppas det blir verklighet av filmen också :).

    • Nene Ormes skriver:

      Jag har troligen världens bästa arbetsgivare! Inte nog med att min chef (flera av mina chefer faktiskt) skriver själva, de har förståelse för att böcker inte låter sig skrivas under en eftermiddag eller på semestern enbart. Jag har också väldigt bra kollegor som gärna tar mina timmar så jag kan sitta hemma och ha skrivpanik istället. 🙂
      Jag hoppas också att filmen blir bra! Tack ska du ha!

  2. Men det måste ha varit en fantastisk känsla att få sin bok utgiven på förlag? 🙂 Tog det lång tid för dig innan du fick positivt besked? Det har gått nästan sju månader sedan Styxx förlag fick mitt manus. Vad gör man åt ovissheten? Vågar inte maila och fråga igen :/

    • Nene Ormes skriver:

      Klart det var fantastiskt att bli utgiven! Men det tillbringade jag hela mitt debutantbloggsår med att prata om (jag tror inläggen ligger kvar i arkivet, kolla där om du vill), och sen fortsätter livet.

      För min del gick det rätt fort att få höra av Styxx, men jag är inte säker på att min situation var jämförlig (jag hade pitchat tidigare och blivit ombedd att skicka in). Generellt skulle jag hävda att det inte kommer att påverka deras beslut ifall du frågar efter sju månader.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s