Du ska skriva, inte tänka!

När jag har skrivarcirklar använder jag mig ofta av kortövningar som metod för att få deltagarna att komma igång. En kortövning är precis vad det låter, en kort skrivövning där du får ungefär 10 minuter på dig att skriva något utifrån ett givet tema. Det kan vara en bild, ett ord, ett stycke musik, en påbörjad mening, vad som helst egentligen, bara det kan sätta igång någon sorts tanke hos deltagarna.

Att skriva på kommando låter kanske svårt, och väldigt ofta får jag höra ursäkter som ”jag kommer inte på något att skriva om”, ”jag kan inte skriva såhär, jag måste få tänka i lugn och ro”, eller helt enkelt ”det går inte”.

Och jag vidhåller att allt det där bara är dåliga ursäkter. För det går faktiskt. Jag vet att det går. I måndags utmanade jag Pennan glöder, min skrivargrupp med tonåringar. ”Jag ska visa er att det visst går! Ge mig ett ämne vad som helst, så ska jag skriva om det oavbrutet i minst 10 minuter!” ”Men du är ju författare!” Ja, och? Faktum är att jag hade de här skillsen långt innan jag fick en bok utgiven. Det har ingenting med att vara författare att göra, men det handlar en hel del om övning.

Varför är det bra att skriva kortövningar? undrar ni kanske. Ja, för det första är det ett bra sätt att öva sig på att kasta självkritiken åt sidan. Du har inte tid att vara självkritisk när du bara har 10 minuter på dig att skriva något. Då är det bara att köra. Och poängen med övningarna har aldrig varit att det ska bli bra text, bara att det ska bli någon text. Jag har också varit en skeptisk nybörjare på det här, och väldigt många kortövningar brukade börja med ”Jag vet inte vad jag ska skriva …”. Det är helt okej, och efter ett tag tröttnar du på den där inledningen och börjar hitta på nya.

På det senaste skrivretreatet jag var med på körde vi en annorlunda övning där vi skulle teckna en stafettserie. Vi var 8 personer som fick teckna en ruta var på varje serie, och vi hade ungefär 5 minuter på oss innan vi fick skicka vidare till nästa i ordningen. Min första tanke var ”shit, det här går inte!”. Jag är inget vidare på att teckna och jag har ingen större erfarenhet av att göra serier. Men sen tänkte jag att det ju egentligen var precis som kortövningarna, bara i bildform. Det handlade om samma sak, nämligen att snabbt hugga tag i en tanke och försöka få ner den på pappret. Att jag sen gjorde fula streckgubbar gjorde inget, det var inte det som var viktigt. När jag väl kom på det så kändes det hela plötsligt ganska lätt. Serierna blev förstås ganska flippade, men vi gjorde 8 stycken ihop, alla olika, och bara det är ju ganska häftigt.

Att skriva kortövningar är också ett bra sätt att minimera startsträckan när du ska jobba med dina egna längre texter. Jag har haft många cirkeldeltagare som klagat över att de aldrig hinner skriva, men när vi analyserar situationen närmare så ägnar de minst en halvtimme bara åt att komma igång. Tänk vad mycket mer du skulle hinna på den tiden om du bara kastade dig in i det och körde på, om du skrev som om varje minut var värdefull, precis så som du måste skriva på en kortövning. Och ärligt talat, om inledningen nu blev kass så gör det ju ingenting, för det är bara till att stryka eller skriva om den senare. För grejen är att när du väl kommit i gång, när du väl kommit över den där första tröskeln brukar det uppenbara sig väldigt många intressanta saker att skriva om.

Nu när jag håller på med den här Nanowrimo-grejen så inser jag att det har stora likheter med kortövningar. Jag brukar säga att kortövningarna är konditionsträning för skrivarmusklerna. Ingen börjar med att springa ett maraton, du börjar med att jogga kortare sträckor och bygger långsamt upp din kondis och din uthållighet. Nano däremot, det är maratonloppet. Det är nu jag bevisar att jag inte bara klarar av att skriva utan paus i 10 minuter, utan att jag klarar av att fixa ut 1667 ord per dag utan att stanna upp för att tänka eller vela eller tveka.

Och vet ni vad? Det funkar!

6 reaktioner på ”Du ska skriva, inte tänka!

    • Eller hur! Att göra ett par stycken som uppvärmning innan du sätter igång med ditt ”seriösa” projekt funkar också.

  1. Tack för uppmaningen. Jag börjar lära mig det här nu, att skriva först och att tänka sedan, och Nano-dagar som går bra, ja då är det ju helt underbart. En bra sak är också att jag tror att jag kommer att ha lättare att stryka hela kapitel om de inte passar in. Det är ju så lätt att göra nya 😉
    Tack alla ni på Debutantbloggen, ni inspirerar mig.

    • Var så god! En skulle kunna tro att texter blir bättre om du tänker mycket medan du skriver dem, men tvärtom tänker många sönder texten i stället och kommer ingenstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s