Nanowrimo, vecka 4

Nu är det nedförsbacke, eller hur? Herregud, rejoice, vi är ju nästan i mål! 50 000 ord var kanske inte omöjligt ändå, va?

Det är så det ska kännas nu, i den sista skälvande nanoveckan. Fem ynka skrivadagar kvar, sen får vi duscha och se på alla teveserier vi har missat och umgås med våra vänner och läsa ikapp en månads tidningar, bloggar och twitterfeeder. Jag hoppas det känns så för er. För mig känns det lite annorlunda i år.

Eftersom jag bytte berättelse när jag skrivit mer än hälften av mina ord (förra tisdagen, närmare bestämt), började jag liksom om på nytt. Förra veckan var som en ny vecka ett. Jag skrev på inspiration, älskade berättelsen, och bara flöt fram. Nu kliver jag in i den dystra vecka två, för andra gången den här november. Det är ingen höjdare. Fast nu vet jag ju att det snart är slut, och det har både fördelar och nackdelar. Fördel: vecka två-deppen känns inte lika tung eftersom jag vet att hela kalaset är slut på lördag och då kommer jag att ha skrivit 50 000, såvida jag inte drabbas av influensa de närmaste dagarna. Nackdel: när Nanowrimo är slut i år kommer jag bara att ha skrivit 20 000 ord på den här historien. Det innebär att det är evigheter kvar till slutet och att jag inte kommer att ha Nano som draghjälp för att ta mig i mål. Det känns lite segt. Men det ordnar sig. Jag gillar verkligen den här nya berättelsen.

För er som har följt den smala vägen, som fortfarande kämpar på med samma berättelse som ni började med (som man ska) och som ser 50 000 hägra där borta, kanske för första gången, har jag ett gott och ganska viktigt råd:

Med största sannolikhet har du redan upptäckt att din berättelse kommer att bli längre än 50 000 ord. De flesta romaner är det. Du inser att du kanske bara har passerat hälften eller i alla fall två tredjedelar intrigmässigt, att hela berättelsen kanske kommer att bli 65 000 ord eller så. När du inser detta är mitt råd till dig: hoppa. Tänkt igenom vilka scener som är dina allra viktigaste fram till slutet, och skriv dem. Strunta i omständliga bryggor mellan scener för att samla ord nu, gå på nyckelscenerna direkt, så att du hinner fram till slutet. Det gör ingenting om det blir luckor – om du vet vad som ska ligga där kan du markera det i texten. Men det är psykologiskt viktigt (inte livsviktigt, men mycket tillfredsställande) att faktiskt skriva slutet på berättelsen under november. Slutar du två tredjedelar igenom efter den här kraftansträngningen är det risk att du aldrig orkar plocka upp manuset igen och skriva klart. Så skriv till slutet och strunta i saker på mitten! Dem kan du lägga till i redigeringen.

Det var mitt sista råd. Kör hårt nu, så ses vi vid mållinjen. Där tänker i alla fall jag korka upp bubbelvinet. Hur är det med er?

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Nanowrimo, vecka 4

  1. Krönikören skriver:

    Grattis i förskott till 50000! För mig började det i uppförsbacke. På helgerna finns ingen skrivtid – då är det bara barn och familj som gäller. Och i år började ju hela evenemanget på en helg … Bara att bita i det sura äpplet och hoppas på bättre NaNowrimo nästa år.

  2. Jag håller med Anna; stort tack Maria för att du varit en sån klippa i Nano-tider! Ditt första inlägg om Nano var en starkt bidragande orsak till att jag över huvud taget bestämde mig för att köra, och varenda vecka sedan dess har du kommit med tips och pepp och varit ett sådant föredöme att jag inte kommit mig för med att ge upp. 😉 TACK! Vi får betala tillbaka genom att peppa dig så att du klarar de kvarvarande 30 000 orden på din andra berättelse. För det går väl att skicka Nanomejl även i december?

    /Liv

  3. Ping: Trött, förkyld, i fas | Lugn. Det ordnar sig.

  4. Kära Syster skriver:

    Det är som om du läser mina tankar!
    Jag är precis där du beskriver att jag borde vara inför sista veckan och i söndags radade jag upp ungefär vad som behöver hända fram till slutet och så bara – bam! Du säger exakt vad jag tänkt, att nu skriver jag mig fram mot slutet. Vilken tillfredsställelse att höra att proffset gör likadant.

    Tack för den här Nano-tiden Maria! Det har varit en helt omtumlande upplevelse att sprutta ur sig så många ord. Att vara en liten del av något så stort, att följa tweets och få peppande mail från Nano-buddies. Oslagbart. Och allt är tack vare dig som fick mig att hoppa på det här galna tåget.

    Tack tack tack!
    /Anna

    • Maria skriver:

      Varsågod varsågod varsågod! Så roligt att få missionera den här grejen och dela den med nya sektmedlemmar! Hurra för Världens roligaste sekt!

  5. karmalogik skriver:

    Jag passerade 50gränsen i söndags efter lite spurtande, phu. Jag har lovat några vänner att få läsa berättelsen så det blir min motivation till att skriva klart. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s