För nästan exakt ett år sedan…

… skrev jag på mitt kontrakt till Lova. Eva Fallenius på Frank Förlag ringde en måndag. En sådan där måndag där alla, jag menar alla i familjen, precis vaknat upp från att legat magsjuka hela helgen. Barnen är pigga och de vuxna is not.

”Jag tycker väldigt mycket om ditt manus och vill gärna ge ut.”

Som jag har skrivit om tidigare så dog jag, grät en skvätt och sedan åkte champagnekorkarna i taket. Lova skulle ut och få möta sina läsare. Det var både fantastiskt och jäkligt läskigt.

Det är det fortfarande. Men mest fantastiskt.

Ett par veckor senare kom ”Du är härmed en del av Debutantbloggen.

Snudd på lika fantastiskt där. Jag lovar, champagnekorkarna rök rätt upp i taket.

På bara ett år. Galet när man tänker på det. Jag har ju skrivit om det vid tidigare tillfällen så jag ska inte upprepa mig men tillåt mig reflektera. Att ett år går fort. Att jag nu vet en massa inte visste då. Att jag gick på nitar jag inte trodde jag skulle hålla koll på. Att jag hamnade i skrivargäng som det idag känns som om jag känt för evigt.

På bara ett år.

Min morfar dog i september i år. Just mitt i älgjakten. När bladen sprakade i gult och rött mot den blå himlen. När luften var krispig och frosten hälsade på om nätterna. Han blev 102 år och frisk ända in i slutet. Jag tänker dagligen på honom, hans visdomsord och skratt. Dagligen. Han finns i musiken, i Sötnosens ögonfärg och hur vi skriker ”täpp at döra!” när det drar.

Han fick uppleva min första bok, Lova. Det gladde honom även om han inte såg texten. Jag vet att det mest gladde honom att jag levde mitt liv. Jag stannade aldrig upp, jag tog det aldrig för givet. Hela tiden hamrade jag på, viljan att vilja mera. Oavsett vilken fas jag befann mig i eller vilken ålder som stod i passet. Precis som han. Fast han alltid blev sitt Härjedalen trogen. Jobbade och slet i skogen för sin familj. Nyfikenheten och livslusten alltid lika redo. Alltid lika generös och varm, oavsett vem han mötte. Den värsta svordom han kunde var tvi vale. Mest använde han huvaligen.

Varför tänker jag på honom nu? För ett år sedan hade jag inget bokkontrakt. Jag såg tiden gå ifrån mig, kände mig gammal och förbrukad. Jag pratade med honom, hundraåringen, och han skrattade så magen hoppade. Bad mig bida min tid. Vara aktiv, arbeta framåt och lita på att det vänder.

Idag bokar jag in signeringar och författarevent som om jag aldrig gjort annat. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan mellan mina manus, ska de bli utgivna, ska huvudpersonerna få varandra, ska boken bli läst?  Jag får bakslag och medhåll. Jag lär mig saker. Allt i en salig röra. Och det finns så mycket att oroa sig för.

Men oroa sig, se det kan man göra när man är gammal. Det sade alltid morfar. Tillsammans med sova, det kan man göra när man är gammal. Och den som lever får se och lever man inte så bryr man sig inte så mycket mera.

För ett år sedan…

100år         händer

Hundra år mellan morfar och min yngsta. Det tänker jag ofta på.

Om Eva Ludvigsen

Trebarnsmamma som gärna tillbringar timmar tillsammans med påhittade karaktärer medan barnen leker kurragömma.
Det här inlägget postades i Eva Ludvigsen, Här och nu, Lova. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till För nästan exakt ett år sedan…

  1. Emmelie skriver:

    Vilken enastående morfar! Jag förstår att han betyder mycket för dig.
    Och vilket år! Ser fram emot att läsa dina kommande böcker.

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Han var enastående. Så pass att boken efter ungvuxen blir om honom och hans inställning till livet. Ett hittepå mitt i den Härjedalska obygden där han är den enda verkliga (och ett barnbarn har visst smugit sig in i ungvuxenromane, men det är en hemlis..)

  2. annamariajansson skriver:

    Du är klok Eva (och morfar med uppenbarligen).

  3. Ebba Range skriver:

    Vilket kärleksfullt porträtt du har skrivit om en älskad person. Tack för att du delar med dig!

  4. Vilse skriver:

    Klok morfar. Fint skrivet. Fantastisk resa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s