Att leka profet i sin egen stad

Min första bok, Lova, utspelar sig till största del i stora landet down under, Australien. Mitt andra manus, Här och nu, begav sig huvudpersonen Ingrid till Montana för att jobba på en hästranch. Inget av de ställen har jag någonsin varit på även om jag onekligen känner mig lockad efter att ha ägnat väsentlig tid på Google Earth.

Mitt manus ”Var det inte värre än så här?” är en ungvuxenroman som endast endast och endast utspelar sig i Uppsala. Staden där jag växte upp och som jag sedemera återkom till efter flertal år i utlandet. Staden som jag inte alls var vidare förtjust i när jag var runt 16-18 men nu fallit huvudstupa och pladask för.

Att skriva om just Uppsala är läskigare än vad jag trodde innan jag drog igång projektet. Det där med att det måste vara rätt. Alla detaljer, alla affärer, tidsenliga. Allt det. Och det läskiga i att någon troligtvis kommer hitta sig själv där i bland bokstäverna. Fast ingen karaktär någonsin är baserad på endast en person. Inte i några av mina manus. 

Fast det är sannerligen roligt också. För jag går runt Uppsala och funderar, frågar och detaljplanerar. Ser ett lustigt hus och skriver in det i manuset. Får godkännande från ägaren och ett lycka till på vägen. Söker upp universitetet. Frågar ut och skriver ned. Klistrar in i min anteckningsbok. Letar hus som passar sig väl till en akademisk familj och hur var det nu studentköket i Flogsta kunde se ut? 

Om denna bok någonsin blir klar (och det blir den för tack vare NanoWrimo är det cirka fem kapitel kvar till redigeringsprocessen) och utgiven är jag säker på att Uppsalaborna kommer känna igen sig i mycket. Strosa bland mina gator och fundera på vilket hus jag nu menade. Finns det verkligen en sådan där doktorand på Cellbiologen och går nollningen till så där?

Och lika många kommer bli irriterade på att just den där föreläsningen är inte alls så där enkel, tentan inget man skämtar bort och höstbalen äter man verkligen inte gås. Eller något annat för den delen. 

Skriver du om din egen stad eller drömmer du dig bort?

skrivböcker

Annonser

Om Eva Ludvigsen

Trebarnsmamma som gärna tillbringar timmar tillsammans med påhittade karaktärer medan barnen leker kurragömma.
Det här inlägget postades i Eva Ludvigsen, författarens hantverk, Författarliv. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Att leka profet i sin egen stad

  1. Emmelie skriver:

    Mitt manus utspelar sig på Mallorca (där jag varit en del) och till största delen i Enköping, där jag kommer ifrån. Det är roligt att sätta en karaktär i en miljö som jag känner utan och innan och se den genom någon annans ögon, samtidigt som det är svårare och läskigare eftersom jag kan misslyckas med att fånga den specifika atmosfären.
    Jag är, precis som Ann, väldigt imponerad av dina anteckningsböcker, kanske ska försöka göra så nästa gång.
    Lycka till med boken!

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Kul att höra! Och spännande med kombinationen Mallorca och Enköping. Om ni inte har anteckningsböckerna framme när ni skriver, hur minns ni allt då? Lycka till med din bok!

  2. Ann Hempel Pertmann skriver:

    Efter som jag reser på tok för lite nu för tiden, så har mitt skrivande blivit ett sätt att ta mig ut i världen. Har precis som du ägnat åtskilligt med tid på Google maps, då det jag skrivit hittills varit någon form av road movie-…bok. Å, att vandra med den där gula lilla gubben nedför en gata i någon håla i Tjeckien…underbart. Google maps har inte bara hjälpt mig med miljö och bakgrund, utan också med att komma på nya scener, den har varit inspiration. Förutom geografisk inspiration kan jag också surfa på tidsaxeln, vilka stora händelser inträffade egentligen förra sommaren? Jag finner mig surfa runt på kommunsidor och klubbsidor, bloggar om valnötskörden i Texas förra året, eller jordbävningen i Marche 1997, det är bara att välja och vraka.

    Blev väldigt nyfiken på dina skrivböcker, där på bilden. Coolt sätt att hålla ordning på researchen.

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Men du verkar mer avancerad än jag på Google maps. Det där med tidsaxel måste jag definitivt undersöka närmare. Har du kurser i detta? 🙂 Ja, jag störtgillar mina anteckningsböcker. Kul att du gillar. Vet inte hur jag hade kunnat skriva utan dem. Skrev ett inlägg om dem i Debutantbloggen för ett tag sedan. ”Mitt dåliga minne skapar fantastiska skrivarböcker” vill jag minnas att det hette. Lucka till med skrivandet!

  3. Camilla Jönsson skriver:

    Jag brukar inte skriva om platser som finns, utan uppfinner hellre själv. Men just nu håller jag ändå på att skriva en skräckis för unga (typ 9 – 12) som utspelar sig i min hembygd (eftersom där finns platser som är som gjorda för en spökhistoria) och jag är redan nu orolig för hur det ska tas emot. Som du säger är det alltid någon som kommer att läsa in sig själv. Samtidigt är det jättekul och stimulerande att få använda sig av en miljö jag känner så väl. Jag tror att jag kommer att göra det igen.

  4. Katarina skriver:

    Jag har gjort både och. Mitt nya manus utspelar sig faktiskt i Stockholm, men jag ser det inte som något självklart att boken måste utspela sig på ett ställe jag känner till. Snarare som att det inte är något hinder om den inte gör det. Det man inte vet kan man ta reda på. Man kan ju också skapa en fiktiv ort, då blir man verkligen profet i sin egen stad. 🙂

  5. Ethel skriver:

    Jag håller med Annika, jag vill skriva om ställen där jag har varit, tycker om och har en relation till. Vill känna igen mig och se husen etc. framför mig.

    Har flyttat omkring mycket i mitt liv och skriver om ett antal olika orter. En del småorter, som t.ex. Köping och bruksorten Kolsva (inte så långt från Grängesberg :-)). En del större som Göteborg eller Malmö.

    Vad är det för fördel med att hitta på? Är det roligare, större frihet? Det att ingen kan komma och säga att jag har fel?

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Jag kan itne säga att det är en fördel att bara hitta på om en plats. Det blev bara så till Lova och sedan även till Här och nu. När jag så skriver om Uppsala ser jag klara fördelar där, mest för att det är roligt att vandra runt i minnen och i kvarter, men det ställer också till det för jag vill verkligen att detaljerna ska vara rätt. Det gör det mer svårarbetet och inget jag upplevde innan. Det är helt enkelt kul att pröva olika arbetssätt.

  6. Kära Syster skriver:

    Jag hittar på! Helt och hållet. Jag vet inte ens om jag är i Sverige längre, men jag misstänker det.

    Men så, under NaNoWriMo, hände något. Den nya berättelsen kom att utspela sig i Grängesberg och nu har jag vansinnigt mycket research att göra!

    /Anna

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Vad roligt! Har du varit i Grängesberg? Och hur kunde det helt plötsligt bara hända att du hamnade där? Och vilket skönt ställe (och otippat) att skriva om Grängesberg. Vilka signeringstriumfer du skulle kunna skörda där. 🙂

  7. Alltså – jag kan INTE skriva om ställen som jag inte besökt! Har försökt men det är helt omöjligt, det blir tvärstopp. Jag måste veta exakt hur där ser ut, hur det doftar och låter, hur luften är, om värme och kyla känns lika som hemmavid osv. Dessutom vill jag veta hur människorna uttrycker sig, hur de klär sig, vad som får dem att rynka på näsan eller skratta.
    Hopplöst, helt enkelt.

  8. Manne Fagerlind skriver:

    Kul med UNT – grattis!

    Huvudpersonen i min debutroman kommer från Strängnäs, precis som jag, och några scener utspelar sig där. Ännu har jag inte skrivit en hel bok som utspelar sig i Strängnäs, men jag är sugen.

    Numera bor jag i Stockholm, men Strengnäs Tidning och många Strängnäsbor ser mig ändå lite som en Strängnäsförfattare. Det är väldigt kul tycker jag.

    • Eva Ludvigsen skriver:

      Tack!
      Ja, det är roligt att skriva om sin hemstad och väldigt bra för marknadsföringen. Man blir liksom en lokal förmåga på något sätt. Och så är det vansinnigt roligt att dra in andra folk i processen. Det kommer jag definitivt göra igen men jag har ju liksom fler hemständer. Tex Ransjö i Härjedalen som jag väldigt gärna vill skriva om (och i särklass om morfar) samt Köpenhamn. Det är inte oävet att det kommer romaner i framtiden om de ställena… Lycka till med din tvåa. Jag ser fram emot att få läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s