Om att skaffa en rutin

För ganska precis en vecka sen satt jag på en restaurang i Jönköping med min bästa kompis Mia och ungdomsbokförfattaren och läsambassadören Johanna Lindbäck. Jag och Mia hade ju just överlevt Nanowrimo (och en julfest med jobbet) och var lite matta. Johanna, som har skrivit massor med böcker (typ 7) har aldrig klarat Nanowrimo. Så hon undrade hur vi hade burit oss åt. Jag drog fram alla de gamla tipsen som jag redan har skrivit här, men eftersom jag hade gjort det, så hade hon ju redan läst dem. Och jag och Mia är ganska olika som skrivare, så våra berättelser om hur vi hade gjort för att nå målet var inte så jättelika. (Förutom det där med godis. Vi hade båda ätit alldeles för mycket godis). Men så kom vi på vår gemensamma nämnare, och det som gjorde att vi aldrig någonsin tappade styrfart: vi skapade en gemensam rutin.

Jag och Mia jobbar just nu på samma ställe, så för oss var det väldigt praktiskt. Vi skrev på lunchen. Varje dag tog vi med oss matlåda, och så skyfflade vi i oss maten och sen satte vi oss i lilla konferensrummet där det var tomt, ställde en timer på en halvtimme och skrev. Resultatet blev mellan 800- 1200 ord varje gång, och har man det innanför västen är det ju lätt att komma hem och skriva resterande upp till den dagliga kvoten på 1667.

Stämningen som uppstår när man skriver tillsammans ska inte föraktas. Att sitta i samma rum som någon som också är djupt koncentrerat och knattrar på sitt tangentbord skapar ett särskilt slags fokus. Man är inte ensam i den där kampen mot texten – även om man kämpar med helt olika texter.

Det här är ju något som lätt kan överföras på en skrivande vardag. Det måste inte vara november för att man ska skaffa sig en bra skrivrutin. Och man måste inte jobba på samma ställe för att kunna skriva ihop med någon.

Jag tror det är med det här som med träning: det gäller att bestämma en fast tid. Och fast man inte vill, så går man dit. Om och om igen, tills det börjar kännas roligt, och nödvändigt, för att rutinen har satt sig. En del har lättare för att komma iväg och träna om de stämmer träff med en kompis. Det samma gäller för skrivande. Man måste inte sitta tillsammans i ett konferensrum på jobbet, det går bra att ropa: hej, nu kör vi! till varandra på facebook-chatten, och sen stämma av efter en halvtimme. Det viktiga är att bestämma den där tiden. Och att aldrig aldrig utebli.

Nu har jag lite jullov – inte med flit, men det är så mycket med julavslutningar och luciatåg och brödbak och julgransköp att jag inte hinner skriva. Men i januari hittar ni mig där igen. I konferensrummet på lunchen. Jag har äntligen hittat en rutin som funkar för mig.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om att skaffa en rutin

  1. Ethel skriver:

    Vilken bra idé det där med FB-chatten! Det ska jag ta till mig. Och tack för hela inlägget!

    • Maria skriver:

      Varsågod, vad roligt att du gillade! och absolut kan digitala skrivdejter vara minst lika givande som om man är i samma rum, det är överenskommelsen det handlar om. och känslan av att man inte är ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s