En egenutgivares bekännelse

porträtt hanna1I min erfarenhet – och jag har observerat den här branschen länge nu – finns det två sorters seriösa egenutgivare. Det finns de som skriver sin bok för att ge ut den själv med motiveringen att förlagens nålsöga är för trångt för att ens testas, att branschen är i en tid av förändring och att det aldrig varit enklare att ge ut böcker än nu. Sen finns det de som testar alla förlag som finns, pliktskyldigt skickar in till fem förlag i stöten och snällt väntar sina tre-sex månader och någonstans på vägen bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Det fanns en gång en tanke i mig att det är den första sortens egenutgivare man vill vara. Att de på något vis skulle vara mer målmedvetna eller framgångsrika. De behöver åtminstone aldrig erfara refusernas spektra av smaker: ångest, tvivel. Vrede.

Men jag har tänkt om.

Jag tillhör kategori två. Jag skrev det första manuset till ungdomsboken Ljus som varit dolt för tolv år sedan (då med annat namn) och skickade in till Rabén och Sjögren samt Bonnier Carlsen medan jag skrev jag uppföljaren. När den var klar skrev jag en helt annan roman och när den var klar skrev jag trean. Sen skickade jag in hela trilogin till Bonnier Carlsen igen och Libris förlag. Efter det att samtliga refuser dimpt ner lade jag hela projektet på hyllan. Skrev ytterligare en annan roman. Såg på film. Pluggade. Försökte göra annat tills det gick inte mer.

Karaktärerna från min trilogi ropade efter mig. De skrek från de otryckta sidorna att de var missnöjda med sin lott. De ville leva, finnas, läsas. De förtjänade det. Så för tre år sedan började jag redigera första boken. Jag tog in testläsare och arbetade för full maskin för att göra om allt från grunden i ett tomt dokument.

Om ni visste vad jag avundas min debutantkollega Oskar som skrev sin brevbärare som första manus och sen kunde lämna det i en byrålåda för att gå vidare med något annat. Han fick skriva ett manus för att öva sig i konsten att skriva och därefter kunde han skriva sin debutroman.

Många gånger har min man hört mig yla: varför skrev jag den här boken när jag uppenbarligen inte kunde skriva böcker? Min första bok kunde inte lämnas på en hårddisk för att sakta glömmas, för den var första delen i en serie och tredje boken var ju det bästa jag skrivit och ingen skulle läsa tredje boken om inte första boken var bra och där satt jag sen och redigerade och slet mitt hår likt matadoren på julafton.

Sen sa min huvudkaraktär ifrån. (Hon har en tendens att göra det.) Hennes historia var inte färdigberättad. Jag har berättat mer för dig än du skrivit, sa hon. Jag fogade mig och skapade den fjärde boken i serien under något som närmast kan beskrivas som ett magiskt, halvårslångt Nanowrimo där mina karaktärer dikterade och jag skrev så fingrarna glödde.

När fjärde boken var färdigställd blev världen en annan. Fjärde boken hade jag skrivit för bara min och mina karaktärers skull och därigenom hade jag  ä n t l i g e n  hittat berättelsens sanna språk. Jag gick tillbaka och skrev om ettan igen, nu med rätt verktyg. Jag skrev om tvåan också. (Den blev nästan dubbelt så lång och fem gånger så bra.) Jag skickade in igen. Och igen. Refuserna gjorde mer och mer ont, tills de började ge helt andra känslor. Något som liknar jävlar anamma, kanske.

När jag nu ser tillbaka är jag tacksam för refuserna. Om jag varit egenutgivare av kategori ett, om jag gett ut första boken för tolv år sedan, hade det inneburit en smärre katastrof. Nu har jag gjort karaktärerna rättvisa. Hela deras historia finns nedskriven, i fyra sagolika böcker. Språket håller. Gestaltningen håller. Det blev fyra böcker istället för tre, och de hänger ihop från början till slut.

Varje refus bidrog till att göra böckerna bättre och jag hade aldrig kunnat vara egenutgivare utan dem.

Men nu är jag det. Och jag är stolt. Faktiskt. Jag har en detaljerad tidsplan och ett releasedatum. Jag har en bok jag älskar (eller snarare fyra). Jag har pålitliga testläsare och nu dessutom en redaktör. Jag känner mig trygg i mina mål för mitt förlag, och om du sitter i samma situation som jag får du gärna följa med på min resa. Kanske kan jag komma med råd på hur man bär sig åt. Kanske kan jag inspirera när modet tryter. Kanske kan jag vara den där sista knuffen som du behöver för att våga ta ett steg du aldrig trodde du skulle ta, men som du sakta men säkert inser är det perfekta valet för just din historia. Allt du vill är ju att få den berättad.

Oavsett vilket är jag otroligt ödmjuk inför förtroendet att få synas här varje tisdag. Jag lovar att göra mitt yttersta för att förgylla Debutantbloggen på samma sätt som den förgyllt mitt liv, för utan detta forum hade jag inte varit där jag nu är. Men mer om det en annan vecka.

Det här inlägget postades i Egenutgivning, Hanna Höglund, Ljus som varit dolt, refusering. Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till En egenutgivares bekännelse

  1. Hejsan!
    Läste just din berättelse och den gav både inspiration och styrka. Jag påbörjade en bok för flera år sedan, när jag bodde utomlands, men sedan kom en flytt och stora livshändelser emellan, som det så vackert heter.
    Nu har jag tagit tag i skrivandet igen. För mig är det en stor sak, bara det att skriva klart boken. Sedan ska den läsas, kritiseras, ändras på och skickas iväg till förlag, har jag tänkt, mest för att kolla om någon nappar. Jag är dock väldigt glad över att egenutgivning finns och fungerar så pass smidigt. Det är ett fantastiskt sätt att nå ut. Jag önskar dig all lycka med utgivningen och skrivandet!

  2. Ingrid Jönsson skriver:

    Heja Hanna! Jag börjar blir RIKTIGT sugen på att läsa dina böcker nu. Hur länge måste jag vänta!?

    • Hanna Höglund skriver:

      Haha, bara till den 6 september, jag lovar! Om allt går vägen kommer andra boken 6 september året därpå och sen tredje och fjärde… Tusen tack för påhejning!

  3. Katrin Höglund skriver:

    Jag får gåshud av att läsa din story så här officiellt. Har läst flera gånger, faktiskt. Och jag fortsätter att heja mig hes. Även jag kommer följa Debutantbloggen 2014.

  4. Susanne Ahlenius skriver:

    Stort lycka till!
    Det ska bli kul och inspirerande att få följa din väg med egenutgivning som är på stor frammarsch i Sverige.

  5. Eva Ludvigsen skriver:

    Det här ska bli så otroligt spännande att följa under året! Jag sitter som klistrad vid Debutantbloggen… Stort lycka till!

    • Hanna Höglund skriver:

      Ja, det känns som att det var ett gäng författare i slutet på förra året som gjorde ett bra val av efterträdare. =) Tack för fortsatt förtroende!

  6. asptjarn skriver:

    Spännande och inspirerande Hanna!

  7. Lova skriver:

    Tusen tack för din inspirerande ord, Hanna! Själv tillhör jag också kategori två och är mitt i resan, som naturligtvis är kantad med tvivel, tandagnisslan och flygande hårtussar. All respekt till dig som egenutgivare – din historia peppar! Får man fråga vilket alternativ du valde (Vulkan, Solentro, eller kanske någon helt annan eller på något annat vis)? Jag ser väldigt mycket fram emot att följa dig här på bloggen!

  8. Kära Syster skriver:

    Det här är ett magiskt år, sanna mina ord. Ojojoj vad du inspirerar till att tuffa till sig och bara g ö r a.

    /Anna

  9. Dorotea skriver:

    Ja alltså jag vet nästan inte vad jag ska skriva. Vi pratade ju senast igår på café om allt detta fantastiska som du gör nu. Vilken resa du har gjort för att komma hit där du är nu och den resan du har framför dig är det nog ingen som riktigt förstår hur stor den är. Jag hejar och hejar så mycket jag bara kan. Blir helt hes faktiskt. Du gör allt på rätt sätt ur min synvinkel i alla fall (Coach Dorro är nöjd). Nu är det bocka av allt på listan som gäller, alla listorna. Den officiella och kraffslistan. Hurra för Hanna och Vilse Förlag!

  10. Susanne Olars skriver:

    Jag blir lyckorusig av att läsa din berättelse. Du har gett orden ”jag ger inte upp!” en ny betydelse! Nu ska jag odla tålamod och envishet och (förlåt) jävlar anamma, för jag tänker inte heller ge upp!

    • Hanna Höglund skriver:

      Tusen tack och lycka till själv! (Och ursäkta svordomen! Hittade ingen lämplig omskrivning i stundens hetta.)

  11. Ann-K skriver:

    Måste erkänna att jag nog också tillhör kategori två. Jag vill helst av allt få min (mina) barn- och ungdomsböcker (som ligger och skräpar på datorn i väntan på ännu en omskrivning) antagna av, gärna ett större, förlag som är inriktat på just den kategorin av böcker. Kanske för att det känns som om de har de rätta kanalerna för att föra ut böckerna till läsarna. Fast det förutsätter förstås att man (läs: jag) får tummen ur och skickar in dem. Den ena har dock reda blivit refuserad en gång så nu ska den skrivas om 🙂 Jag önskar dig all lycka med din bokserie och jag är imponerad av att du skrev hela fyra böcker innan du gav ut dem. Vilket fokus! 🙂 Ska bli spännande att få följa din resa! (Och att läsa böckerna såklart när de kommer ut. Gillar mystik!)

    Ann-K

    • Hanna Höglund skriver:

      Stort lycka till med din förlagsjakt. Det är inget fel på kategori två: vi vill i första hand ha ett förlag i ryggen eftersom det är enklare, billigare och nyttigt på alla sätt och vis. Men jag är övertygad om att mitt sätt är tusen gånger bättre än byrålådan. =)

      • Ann-K skriver:

        Definitivt bättre än byrålådan 🙂 Önskar att jag har ditt mod om mina böcker blir blir refuserade när jag väl får ändan ur och skickar iväg dem!

  12. Carola skriver:

    Wow! Du är definitivt en sådan där envis slagskämpe för din story som jag hoppas och tror att jag är för min. Räkna med att jag kommer att hänga här på debutantbloggen och givetvis kommer jag att läsa dina böcker :). Temat mystik och magi är helt i min stil. Det är verkligen trist att förlagen inte satsar mer på den typen av böcker men de får passa sig för here we come :D.

    • Hanna Höglund skriver:

      Ja, lite mystik och magi vill vi ha! Gärna i kombination med starka relationer, kärlek och äventyr. Det är för att visa förlagen att det finns läsare som du och jag som jag nu ger ut serien själv. Tusen tack för alla fina orden!

  13. Monica skriver:

    Oavsett vilken typ av egenutgivare man är så tror jag att det är jätteviktigt att ändå göra ett professionellt jobb, hyra in lektör och redaktör och korrläsare och hela köret. Jag tror faktiskt att det är en myt att det går att ge ut helt på egen hand, utan hjälp, få till en bra bok och sälja okej. Man blir för det mesta så blind för sin egen text att utomstående hjälp är livsviktigt. Ge ut bok är teamwork.
    Jag har läst några egenutgivna böcker som inte gjort detta, fulla av korrfel och med skriande behov att en redaktör. Det är så synd när man ser att det hade kunnat bli en riktigt bra bok.

    • Hanna Höglund skriver:

      Du har så rätt! Just på grund av vad du säger skrev jag ”två sorters Seriösa egenutgivare”. Jag skiljer lite grann på dem som vill ha sin text i bokform och de som faktiskt vill ge ut en riktig bok med allt vad det innebär. Ska man ge ut en bok själv ska det göras rätt med professionellt omslag och inlaga, ordentlig redigering och naturligtvis korrekturläst! Jag kommer återkomma till allt sådant senare, var så säker. =)

  14. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: det du gör är verkligen imponerande. Att vända alla de där negativa erfarenheterna till något positivt, att lyfta dina manus till en helt ny nivå och att själv ta tag i de delar ett förlag brukar hjälpa till med. Hur coolt som helst! Det ska verkligen bli roligt och spännande att följa din resa, både här och på din egen blogg. Tack!
    /Liv

  15. ordetarditt skriver:

    Hade en lärare på gymnasiet som var din kategori 1. Och hennes skrivande… ja… Jag som gymnasieelev skrev bättre än henne och jag blev därför helt anti egenutgivning.

    Idag försöker jag se på egenutgining med lite öppnare blick.
    Ska bli spännande att följa dig!

  16. Emmelie skriver:

    Jätteintressant och inspirerande att få läsa om din erfarenhet!

  17. Anna Lönnqvist skriver:

    Vilken spännande skrivarresa! Ser fram emot att höra mer!

  18. Ethel skriver:

    Jag tillhör kategori två. Vill prova förlag. Jag är i det skedet att jag kan se slutet på manusskrivandet. Alltså del ett i skrivarprocessen. Sen kommer redigerandet. Och därefter testläsare. Lektör. Det känns ändå som jag otäckt snart kommer att vara i situationen ”skicka in till förlag och vänta på refuser”. Känns både usch och spännande. Jag är säker på att du har jättemycket att ge i form av råd etc. under året, Hanna. Ser fram emot det.

    • Hanna Höglund skriver:

      Tack för förtroendet och stort lycka till på din egen resa! Jag hoppas du får ett rungande Ja någonstans ifrån när du väl filat klart på ditt manus, men om inte är det här med egenutgivning en fantastisk upplevelse också!

  19. Annika Estassy skriver:

    Hög ambitionsnivå och viljestyrka – en mycket bra kombo!

  20. oskaredvinsson skriver:

    Du verkar ha en resa bakom dig! Det ska bli intressesant att få ta del av dina erfarenheter och råd under detta år!

Lämna ett svar till oskaredvinsson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s