Att skapa sin värld och sina myter

porträtt johannes1

När min kära hustru ska välja sin nästa bok, eller får välja film vi ska se hemmavid, så blir det alltid någonting som är 100% verklighetsförankrat. Det får gärna vara läskigt eller innehålla mördarjakter, men det får inte dra iväg åt något overkligt håll eller innehålla någon form av fantastik, då tappar hon intresset direkt. Jag har inga problem med historier som är 100% verklighetsförankrade, så det uppstår väldigt sällan meningsskiljaktigheter.

Men när jag själv ska välja film att se eller böcker att läsa så blir det i princip alltid historier som sätter någon sorts knorr på verkligheten, som lättar ankar från vardagen och styr iväg ut i mer eller mindre tillskruvade fantasier. Det gäller i allra högsta grad även när jag ska finna nya skrivprojekt att arbeta med.

Nu måste jag genast förtydliga: jag kan inte med historier som är bara fantasi. Jag har försökt men aldrig klarat av att ens ta mig igenom hundra sidor i något av Tolkien. Science fiction har jag inte ens försökt mig på, intresset finns inte. Nej, jag är ute efter historier som tar avstamp i den vardagliga verkligheten, men som visar upp denna verklighet på ett oväntat sätt; som tittar på den genom ett förvridande kalejdoskop, som tänder en strålkastare och genomlyser dess verkliga struktur, eller som gläntar på en flik och visar upp dess mörka och skrämmande baksida. Då är en historia som bäst.

Jag har skrivit ett antal noveller inom den breda och svårdefinierbara genre som benämns skräck. I skrivandes stund har tre publicerats i svenska samlingsutgåvor och åtta av dem i olika amerikanska skräckantologier. Uppslagen är vitt skilda; en man som genomgår Mensas antagningstest, en försmådd kvinna som hittar en viewmaster i en flyttkartong, en författare som tillbringar en skrivarhelg i sin sommarstuga, en talangscout som ska bevittna vad han tror ännu en standardakt, en mörkrädd flicka som kurar under täcket.  Jag försöker alltid utgå från ett normalt liv, ett liv som både du och jag skulle kunna leva, eller kunna tänka oss att ha levt. Men sen visar det sig att där finns något mer; verkligheten genomlyses och gläntas på, och kalejdoskopets vridning visar den ur en aningens nytt perspektiv. Och plötsligt finns där något mer, något förhäxande.

Prinsessan Och Trollen

John Bauers troll – en inspiration

Så brukar jag tänka, och så tänkte jag även när jag började arbeta med min debutroman ”Vackra kyrkor jag besökt” i september 2012. Jag har alltid varit barnsligt road av det övernaturliga; lyssnade med andakt som liten pilt när farmor berättade om de gotländska Di sma undar jordi. Lånade ”Bland tomtar och troll” och Torsten Jungstedts ”Mannen i svart” på bokbussen hemma i Södertälje. Köpte varenda nummer av pocketserien ”kalla kårar” på 70- och 80-talet.
Bland de övernaturligheter som fängslat mig mest, som jag haft allra störts respekt för, är vårt nordiska arv av väsen och otyg som levde i folkminne långt in på 1900-talet.

Så det var egentligen inte så svårt när jag skulle välja ämne för min första roman. Jag ville skriva någonting som lånade från de gamla sagorna och sägnerna. Men samtidigt ville jag att det skulle utspela sig i nutid, mitt i dagens Sverige, bland vanliga människor. Så jag skapade en mytologi där dagens Sverige kryllar av övernaturligheter, hämtade ur sägnernas och myternas värld, men som är realitet och kött och blod och i allra högsta grad ett hot mot Sveriges befolkning.
Men jag behövde ha lite styrsel på det hela, ville inte ha dem springande omkring hur som helst. Nej, det behövs regler även för så bångstyriga ting som sagoväsen och blodtörstiga monster. Därför lät jag mytologin utgå från en egen värld jag kallade Världen Bredvid, en plats som existerar parallellt med vår värld – bortom, men samtidigt mitt i, utan att vanliga människor är medvetna om den. Som den beskrivs i boken:

Det är platsen där själarna av avlidna vandrar när de inte finner ro. Där ursprungen till sagor och sägner har sin hemvist. Där avarter av mänskligt liv funnit en fristad. Där ondska materialiseras, och väsen av ofattbara dimensioner kan finna en passage in i vår värld.”

Sen lät jag Världen Bredvid vara kopplad till alla de kyrkor som finns utplacerade över landet. Det kändes logiskt eftersom kyrkorna finns överallt, från de upplysta storstäderna till långt ut i de mörkaste norrländska skogarna, precis som den uppsjö av väsen som befolkar Världen Bredvid gör. Dessutom har kyrkor (och allt som de står för) i alla tider fungerat som nån sorts yin till onda krafters yang, så det fanns en konsekvens i att låta kyrkorna vara portar till Världen Bredvid. Portar som höll övernaturligheterna på plats. Men som nu, i ”Vackra kyrkor jag besökt”, är på väg att öppnas.

Glädjande nog ser min kära hustru fram emot att få läsa ”Vackra kyrkor jag besökt” när den kommer ut som fysisk bok. För där finns en himla massa annat också i storyn som attraherar henne som i vanliga fall inte brukar välja böcker med en sån stor portion övernaturligheter. Det finns personliga draman, bland annat med en huvudperson som parallellt med övernaturligheterna tampas med en elakartad levercancer och vad det innebär för hans privatliv. Och en resa genom Sverige från söder till norr, där besöken i ett antal vackra kyrkor bjuder på lika mycket lokalfärg och skrönor som väsen och tvekamp. Och en kärlekshistoria som … Nej, nu går jag saker i förväg. Jag har ju fler onsdagar att fylla.

28 reaktioner på ”Att skapa sin värld och sina myter

  1. Pingback: Att debutera med fantastik | Debutantbloggen

  2. Älskar idén med Världen bredvid och din beskrivning av den. När var boksläppet igen, sa du? =) Ser fram emot din bok!

    • Tack Hanna! Jo, konceptet med en annan värld mellan vår värld och intigheten (eller vad man nu ska kalla det) har man sett förut. Men jag tror att Världen Bredvid makes sense på ett rätt udda och kul och fantasieggande sätt. September kommer boken.

  3. Spännande! Jag blir väldigt nyfiken på din bok, men jag blir nervös inför genren ”skräck”. Om det går thrillers eller nåt för actionartat på TV byter jag kanal snabbare än snabbt. Jag är vansinnigt mesig. Men oknytt har även för mig alltid fascinerat och sägner råkar vara ett av mina absoluta favoritord. Övriga ingredienser som du nämner lockar även de. Ska jag våga läsa din roman, tro?!

    • Du ska nog kunna läsa min bok – du får bara blunda när du läser vissa sidor så kommer det nog gå bra 😉

  4. Jag får inte heller se de filmer jag alltid vill se för min fru. Men vi kommer också överens ändå, för det mesta. Det ska bli spännande att läsa din bok!

  5. Det här är så bra!
    Längtar efter alla dagar i veckan nu, debutantbloggen kanhända är vassare än någonsin. Om det inte är så att alla ni spenderat en sömnlös julvecka med att skriva awesome förstainlägg för att imponera. För det är fusk. Har ni fuskat? *spänner ögonen* Tänkte väl att ni inte hade det. Ni verkar hederliga allesammans.

    Skriver också fantasy-typ-fast-verklighetsbaserat-typ-fast-med-magiska-slash-övernaturliga-influenser. Fantastika. Är det en genre?

    /Anna

    • Stryk alla ”typ” och ”fast” och lämna kvar ”verklighetsbaserad fantasy med övernaturlig magi” så har du väl en alldeles utmärkt genre. Typ 🙂
      I övrigt är vi alla fem framavlade i debutantbloggens labb för kommande års debutanter, därav all awesomeness.

    • Hej Siv, och tack så mycket! Hoppas den ska falla dig på läppen (vilken konstigt uttryck egentligen, men whatever 🙂 ).

  6. I den berättelse jag just nu är helt besatt av att skriva ned, så har huvudpersonen just blivit bergtagen. Folktron går inte att värja sig emot, den ger underbara fantasier och historier. När jag kan blanda in en bergtagning i en för övrigt modern historia, då mår jag bra. Det blir berättelser med många bottnar. Blir kul följa dig under året!

    • Det låter som ett fantastiskt spännande uppslag, Susanne, som sätter igång fantasin i 200 knyck! Den skulle jag köpa direkt om den dök upp på Bokus!

  7. För att inte tala om att din fru naturligtvis jättegärna vill läsa den bok just DU har skrivit, hennes man, vad den än handlat om :-D! Eller hur?

  8. Äsch, jag hade också en plan om nordiska väsen och mytologier. Fast, inte i en kyrka. Men gärna med relationer. Varför inte med varandra? Jag ser fram emot att få läsa din bok! Lycka till på vägen!

    • Ämnet är så stort, så det finns nog plats för dig också! Olika väsen som har relationer över artgränserna låter intressant – kan ju till och med bli nån sorts inlägg i nån debatt på nåt sätt 🙂

    • Tack Peter. Min historia har flera olika ingångar och stämningar, och titeln speglar en av dem. Sen har vi även en undertitel på boken: ”och de fruktansvärda väsen jag där mött”. Den kanske följer upp och hintar lite mer om vilken typ av genre boken rör sig i 🙂

  9. Hej!
    Delar verkligen din fascination för det övernaturliga och vurmar, likt dig, för det särskilda nordiska. Skrattade lite när jag såg bilden på John Bauers troll som du lagt in. De har varit en inspirationskälla också för mig i mitt skrivande. Har skrivit ett par barn- och ungdomsböcker som jag hoppas få utgivna någon gång i framtiden där den ena faktiskt handlar om troll, bland annat. Den andra boken riktar sig till tonåringar och där letar jag just nu efter ett sätt att kombinera mer internationella skräckelement med just vårt nordiska skräcksärdrag, om man kan kalla det så.
    Det känns som det här kommer att bli ett extra spännande år att följa debutantbloggen. Jag har kännt igen mig och kunnat relatera lite extra till det flera av er har skrivit hittills på bloggen. Jättekul! Jag ser verkligen fram emot att läsa din bok när den kommer ut! Lycka Till på din resa!

    Ann-Kristin

    • Nordisk mytologi verkar ha nån sorts peak just nu – och har haft ett tag. Med all rätta kan tyckas! Det är en enorm skattkista, och det finns något för de flesta att plocka upp och använda. Hoppas få veta mer om dina böcker. De låter kul. Återkom gärna och berätta mer!
      /Johannes

      • Att det är en peak just nu tror jag du har helt rätt i. Min trollbok skrev jag dock för snart 7 år sedan… Kanske dags att sätta igång nu 😛
        Bloggar om mitt skrivande (är publicerad men enbart som författare av reseskildringar – än så länge) på tidattskriva.blogspot.com T

        Ann-Kristin

      • Ann-K: allting går i cykler. Att du började för 7 år sedan och att det nu blivit populärt visar bara på att man ska skriva exakt det man själv känner för: förr eller senare hamnar man rätt. Ungefär som en stillastående klocka – den går iallafall rätt två gånger om dygnet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s