Total, fullständig och jublande lycka

porträtt åsa1

Total, fullständig, jublande lycka har jag verkligen upplevt det senaste året. Från det första mailet från förlaget, sedan telefonsamtalet där de meddelade att de ville ge ut min bok och slutligen att få hålla boken i min hand. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Det håller i sig i ganska exakt en kvart.

Känslan alltså. I alla fall i kombinationen: total, fullständig och jublande. Det första som klingar av är jubleriet och det är kopplat till tid och plats. Jubellyckan kom då jag satt i sonens rum och spelade Crash Bandicot och var väldigt nära att ragequitta (dvs. lämna rummet pga ursinne över att inte komma genom isspiral) när jag fick syn på mailet där det stod att de läst början och tyckt om och hoppades att det höll hela vägen.Jubla kan man göra i en stund, speciellt i trygg hemmiljö.

Känslan av lyckan som total avtar sedan, för vad menas med ”tyckt om” egentligen? Och att lyckan skulle vara helt  fullständig  mattas av något när man tänker på hålla ”hela vägen” och börjar bläddra i manuset man har liggande hemma och tänker att ”Härregud, strök jag inte det?!” och ”Jösses vad många’typ’ det var på den här sidan”.

Vem har förresten sagt att den bästa lyckan är total, fullständig och jublande? Den kan lika gärna vara som en lågintensiv guldkant i kön till kassan på ICA när man plötsligt suckar lyckligt för sig själv och tänker: ”Ni skulle bara veta…” samtidigt som man lassar upp ett halvt kilo köttfärs och en flaska ”Propplösare för avlopp” (jo det heter så, som om ett shampo skulle heta ”Fettlösare för hår” istället för Timotej eller Coconut freshness boost).

Men en kvart här och en kvart där, det blir en del till slut. Och hellre total lycka i en kvart än  total olycka eller, vad vet jag, gråbeige likgiltighet. Men lite sorgligt är det ändå att det kommer så snabbt, det där tvivlet. Så jag har tänkt så här: klamra dig fast vid känslan av total, fullständig och jublande lycka så länge det bara går, en kvart, kanske en halvtimme eller en hel eftermiddag för all del. Tvivlet handlar om saker man inte kan styra över, inte just där och då i alla fall och hur ofta går en dröm i uppfyllelse? Om än bara en kvart i taget och det kan väl vara vackert så.

Om asptjarn

Jag skriver. Både bok och sketcher. Emellanåt pluggar jag.
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Total, fullständig och jublande lycka

  1. Skaffa dagens nummer av GP så får du uppleva ännu en kvart av total lycka! Maken till fin recension får man leta efter! Grattis tusen gånger om!

  2. Ethel skriver:

    Åsa, har du sett att din bok recenseras i GP idag, söndag? Recensent Hanna Jedvik. Du får fina omdömen :-). Hälsar Ethel

  3. Ja! Lyckan är kort men intensiv. Själv har jag precis kommit ut med en lättläst bok för 10-12åringar. Nu finns det ju mkt förutfattade meningar om lättlästa böcker men jag klamrar mig fast vid lyckokänslan så mycket jag bara kan 🙂

    • asptjarn skriver:

      Lättlästa böcker viktigare än någonsin skulle jag säga! Dessutom är det verkligen en konst att skriva ”lätt”, mycket svårare än att krångla till. Ja, sug i dig allt positivt. Det behöver man.
      Åsa

  4. Ann-K skriver:

    Fint beskrivet!

    Jag tror det där tvivlet är något som alla skrivande människor har inom sig. Det hör liksom till på något sätt. Och framförallt tror jag att det många gånger är nyttigt och nödvändigt eftersom det leder till att man lägger ner det där lilla extra på sin text. Jag vill tro det åtminstone 🙂

    Ann-K

    • asptjarn skriver:

      Sant. Jo, precis att man aldrig känner sig riktigt säker, samtidigt som man gör det på något sätt (annars skulle man ju aldrig orka skriva klart). Typ ”är detta fullständigt briljant eller dravel?”. Och så läser man om och varannan gång lutar man åt det ena, varannan åt det andra och en dag när man lutar mest mot briljans så tar man mod till sig och skickar in. Så måste det nog vara.
      Åsa

  5. Kära Syster skriver:

    ”En dröm går i uppfyllelse en kvart i taget”. Så himla sant! Och vackert.
    Försöker påminna mig om att alltid spara de positiva ord jag får om mitt manus, men det är ändå lätt att bortförklara dem på olika sätt. Så typiskt mänskligt.

    /Anna

    • asptjarn skriver:

      Jo det är väl så, mänskligt alltså. Jag tror det är väldigt viktigt att man tar tillvara de fina ord som sägs, sparar mail och sådant, och tillåta sig att gå tillbaka ibland och hämta lite kraft.
      Åsa

  6. Oskar skriver:

    Känner igen mig i tvivlet väldigt väl. Som om man frågar sig själv att det kan inte vara okej att vara så glad, det måste finnas en baksida liksom. Först när jag håller boken i min hand kommer jag tro på det fullt ut.

  7. Caj Willhelm skriver:

    upplyftande i det gråbeiga.

  8. Ethel skriver:

    Den kvarten vill jag uppleva! Ska komma ihåg ditt råd då :-). Tack för en text som får mig att le.

  9. Hanna Höglund skriver:

    Åh så klokt och så vackert. Tack!

  10. Johannes Pinter skriver:

    Haha, vilken härlig tonartshöjning det måste varit – från nära-ragequitta till nära-antagande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s