Att bli läst – och sedd

porträtt johannes1

Så här är det: jag har bekräftelsebehov.

Jag vill bli sedd. Vill sätta avtryck på omvärlden.

Måste först förtydliga: jag har inte behov av att bli bekräftad för vad som helst och till vilket pris som helst. I så fall skulle jag kunna bli lokal SD-politiker och kläcka ur mig en eller annan dumhet om etnicitet och religion. Eller bli med i nån dokusåpa och sen vara sådär lite extra promiskuös. Jag skulle få löpsedlar. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kunna stå för dom när mina barn berättar att kompisarna viskar och flinar.

Nä. Jag vill bli bekräftad för saker som jag gör, som betyder någonting för mig.

Som författare är det jättesvårt att bli bekräftad så där ofta som man behöver, för att kunna ånga på och skriva av lust och vetskap om att mitt görande betyder nånting.
Romanskrivandet är ett ensamt sisyfosarbete.
Resultatet gör sig inte vidare bra i enstaka beståndsdelar, och är svårt att omsätta i kontinuerligt återkommande utpytsningar åt massorna som kan generera bekräftelse.
Dessutom är det väldigt få författare förunnat att, när man väl är klar med sin roman, få bekräftelse som står i proportion till den enorma arbetsmängd som ligger bakom slutresultatet.

Därför tänker jag presentera några saker som jag gör för att få mitt bekräftelsebehov stillat. Kanske kan det inspirera någon.

ETT: SKRIVA NOVELLER. OCH SKICKA IN DEM.
Jag älskar att skriva noveller. De är som pärlor som man odlar och putsar upp tills de glänser, och sen säljer man dem. Har man idéerna så är det bara att ösa på och skriva, skriva, skriva! Massproducera utan att investera för mycket känslor (som man gör med en roman). Om en novell inte gillas, eller inte går att sälja, så skriver man bara en till. Ett par kvällar eller en helg kan man alltid undvara för att skriva en ny.

Men man vill inte skriva bara för att lägga dem i byrålådan (eller i en undermapp på datorn om man är en modern människa). Det är ju först när novellen får luft under vingarna och svävar ut bland läsande människor som den blir sedd – och jag med den. När jag för ungefär två år sen började skriva noveller på Skrivarakademiens kurser, så tyckte jag att de blev så bra att jag ville göra något mer av dem.

I Sverige är det dock svårt att omsätta noveller. Novellsamlingar är det tunnsått med, få tidningar publicerar noveller, och de novellförlag som finns (Mix, Novellix m.fl) har jag fått för mig främst publicerar etablerade författare. Avundsjukt sneglade jag utomlands på alla de antologier och tävlingar som fanns i främst USA. Tills jag en dag kom på att det inte är något som hindrar att jag skickar in mina texter till amerikanska antologier och förlag. Det enda hindret skulle kunna vara att min engelska inte är lika bra som infödda amerikaners. Så jag anlitade en översättare, en amerikan boende i Sverige som hade båda språken i ryggmärgen, och dessutom en känsla för det skrivna ordet: ska man vara med och leka måsta man se till att göra det på lika villkor. Han fick översätta ett antal av mina noveller från skrivarkursen, och sen skickade jag in dem.

Jag ska inte berätta för mycket kring detta, det spar jag till ett annat inlägg. Men det gick bra. Himla bra till och med. Jag är i skrivandes stund antagen till nio olika amerikanska novellantologier (jämfört med fyra svenska) under det senaste året. Och varje gång jag får ett positivt besked så sprider sig den där varma känslan i kroppen: jodå, jag finns, och jag är bra nog.

novellantologier1

ett axplock antologier

TVÅ: SKRIVARKURS ELLER SKRIVARGRUPP
Två företeelser som är både olika och lika. Om man bortser från att den ena kostar och de andra är gratis, och att man i den ena får välja vilka man ska vara med och inte i den andra, så är båda baserade på det goda samtalet kring ens texter.

En grupp kloka (oftast) och initierade (förhoppningsvis) människor samlas. De har läst ett väl valt stycke/kapitel/sammandrag av din historia. Och nu pratar de om den. Snacka om att bli bekräftad! Ibland kanske lite FÖR bekräftad – finns det skavanker så får man veta det! Men det är del av processen. Ingen text är perfekt första rundan, och ju förr man får veta vad som är galet desto bättre.

Jag kommer under våren 2014 att både gå skrivarkurs och vara med i en nystartad skrivargrupp, med två olika nya romantexter (ämne för ett annat inlägg). Det har fallit sig så att det passade väldigt bra. Och så är det så himla kul att få lufta sina texter!

TRE: VARA AKTIV PÅ INTERNET OCH I SOCIALA MEDIER
Vad gjorde författare innan internet? Det finns väldigt få skrån som är mer inbundna och osociala, det är liksom en del av arbetsprocessen (nä, att sitta på café och skriva anser jag bara vara att välja en annan tapet i den skrivarbubbla som Hanna pratade om igår). Att då kunna fortsätta sitta på samma stol, med fingrarna på samma tangenter, och plötsligt vara en del av ett community och vårda sitt kontaktnät, det är ju helt suveränt. Du kan sitta i mjukisbyxorna och bli bekräftad dagen lång!

Hemsida. Facebooksida. Blogg.

Odla ditt författarjag, skaffa vänner, sprid din genialitet.

Lägg upp dina noveller, förmedla åsikter, interagera.

Bekräfta varandra. Som vi gör just nu.

Advertisements

About Johannes Pinter

Författare, filmmanusförfattare, regissör, filmklippare. Det är roligt att vara en kreativ människa med flera strängar på lyran!
This entry was posted in författarens hantverk, Johannes Pinter, noveller, Skrivutbildningar. Bookmark the permalink.

21 Responses to Att bli läst – och sedd

  1. Pingback: Att omge sig med inspirerande människor | Debutantbloggen

  2. Pingback: Att ge ut noveller på engelska | Debutantbloggen

  3. Lova says:

    Väldigt bra och inspirerande skrivet! Tusen tack, jag känner mig alldeles peppad nu! Jag har länge funderat på att skicka in noveller till engelska/amerikanska förlag, men varje gång ångrat mig och tänkte ‘nä, inte ska väl jag… bättre att hålla sig till sitt modersmål’. Men nu ska det bli av! Tack för tipsen, inspirationen och länkarna. Och så blev jag lite nyfiken… var kan man få tag på dina engelska noveller? 🙂

    Sedan undrar jag om du möjligtvis har tips på en skrivargrupp?

  4. 1. Skickade idag in en novell till tidningen Skrivas novelltävling. 2. Går skrivarlinje på folkhögskola. 3. Hänger på Debutantbloggen och några andra skrivarbloggar. Och har dessutom en egen skrivarblogg. Japp, enligt din lista har jag tydligen full koll! 🙂 Och här kommer en dos bekräftelse: Jag tycker du gör HELT rätt som skippar både SD och dokusåpa-deltagande! 😀

    • Johannes Pinter says:

      Du finns uppenbarligen, och du gör det bra! Håller tummarna för att det går bra för dig i Skrivas tävling! Heja på!

  5. Camilla Jönsson says:

    Det var definitivt noveller och skrivarkurser som höll mig över ytan under de 10 år som gick mellan att jag bestämde mig för att bli författare och att boken faktiskt kom ut. Precis som du har jag skrivit en hel del i Eskapix och har också haft en karriär som författare till rysarnoveller i tjejtidningar. Nu för tiden undervisar jag på skrivarkurser och ser verkligen hur stor betydelse de har för ännu opublicerade författare som stöttar och peppar varandra.

    • Johannes Pinter says:

      Tack! Vilket härligt bekräftande inlägg, Camilla! Det är viktigt att befinna sig i en tillhörighet – då finns man.
      Visste faktiskt inte att du skrivit i Eskapix, det vill jag såklart läsa!
      J.

  6. Manuskt says:

    Större intresse visar jag här 🙂 Gärna också info om vad det kostar att översätta en novell. Fast pris, eller kommer man överens om att dela på eventuella honorar. Utgår det ens någon ekonomisk ersättning för de där amerikanska antologierna? Och var får man tag på dem, så man vet vart man ska skicka sina bidrag? Ja, du ser…

    • Johannes Pinter says:

      Verkar som att det är läge att köra en mer matig runda om noveller ganska snart. Nästa onsdag kommer jag att ta upp det där med att snegla åt filmmanusskrivande (som jag vet att många författare skulle vilja göra). Men sen kanske jag tar ett nytt inlägg om noveller till utlandet.
      J.

      • Manuskt says:

        Kul! Och för att knyta an till det andra du skriver om, kurser och grupper, så var jag på introduktion för Skräck / Fantasy / SF-kursen för Anders Fager igår (nu är jag anmäld).
        Du och din bok blev omnämnd 🙂

        • Johannes Pinter says:

          Oh, vad roligt att du ska gå för Anders Fager. Han har stor del i att jag fått upp ångan i mitt skrivande: han har en stor förmåga att entusiasmera sina elever att skriva, och driver på med gott humör och insikt och en härligt twistad fantasi (det vet du säkert från hans böcker). Anders kommer f.ö att gästblogga här om nån månad eller så. Och kul att min roman togs upp – det var för honom som jag skrev de första stapplande raderna 🙂
          J.

        • Manuskt says:

          Ja, han verkar väldigt entusiasmerande. Kände redan på introt att jag skulle kunna våga mig på lite vildare grejer, och det passar bra för jag behöver hitta på några varelser till nästa projekt, Kul att han ska gästblogga! Nu väntar jag bara på att få läsa om kyrkorna 🙂

        • Johannes Pinter says:

          Vad härligt att han plockar fram ditt inre monster! Det är inte dumt att låta dom där sakerna komma fram när man skriver som man inte vågar ta fram i vardagen bland folk 🙂 Vill gärna höra mer om dina varelser vad det lider!
          /J.

  7. Kristin C-E says:

    Jag ser dig! Och jag tycker du är bra! Jättebra tips om amerikanska antologier, jag hör också väldigt gärna mer om det! Även erfarenhet av allt från Skrivarakademins kurser till skrivargrupper och bloggende är intressant, ser gärna egna inlägg om det också.

    • Johannes Pinter says:

      Oj, tack Kristin! *rodnar och skrapar generat med foten* Vad glad jag blir!
      Jo, jag lyckades beta av lite olika saker i detta inlägg som jag kommer att utveckla resonemang kring under året. Så det är bara att följa med under vårens onsdagar, så ska du förhoppningsvis få din nyfikenhet stillad.

  8. Ann-K says:

    Klockrent skrivet!
    Befinner mig just nu mitt uppe i det här du beskriver, att försöka hitta en skrivar/författaridentitet. Jag har, precis som du, gått skrivarkurser och funderar allvarligt på att göra det igen. Där finns ett otroligt stöd att både ge och hämta. Bloggen startade jag upp igen för en tid sedan och jag försöker lära mig att vara mer aktiv på nätet. Har länge tillhört den skaran som gärna läser men i tysthet. Noveller däremot… jag älskar att skriva noveller. Men som du skriver så blir det mest för för den där undermappen på datorn (Japp, en någorlunda modern människa.) då möjligheterna här hemma inte är så många. Blev därför otroligt nyfiken på det där med att skicka till amerikanska antologier och tävlingar och ser verkligen fram emot ett inlägg om detta. En av mina noveller är faktiskt redan till hälften översatt av en god vän till mig (inte med amerikansk publicering i åtanke dock). Vill gärna veta mer om detta!

    Ann-Kristin

    • Johannes Pinter says:

      Tack Ann-Kristin! Det är viktigt att göra sig sedd, och med så många andra som också vill bli sedda så är det bara man själv som kan ombesörja den saken.
      Kul att du vill läsa mer om det där med skicka till amerikanska antologier. Jag har absolut tänkt skriva mer om det under året, och om jag får indikationer på ett större intresse så kanske jag ska ta ett sånt inlägg relativt snart. Det finns en hel del att skriva om det.
      J.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s