Att se läsaren framför sig

porträtt anna1För vem skriver jag? Från början skrev jag med drivkraften att klara av att skriva en hel bok. När jag visste att jag kunde det, vilket jag skrev om här, blev i stället själva berättelsen och för vem jag skrev viktig. Borde inte det ha varit viktigt redan från början? Går det ens att skriva en hel roman utan att veta vad du ska skriva om? Förstås hade jag en historia att berätta även i mitt första manus (det jag skrev innan Tills kärleken skiljer oss). Jag utgick från ett synopsis varifrån manuset växte fram. Manusidén hade dessutom funnits i mitt huvud i flera år. Den hade knådats och formats om. Både en, två och flera gånger. Vad var då problemet? Varför blev det inte den berättelse jag föreställde mig innan?

Jag tror att ett av mina grundmisstag för manus ett var att jag inte såg min typiske läsare framför mig. Att målgruppen för manuset saknades. Är det verkligen så viktigt med en målgrupp kanske någon undrar? Det räcker väl med att bli läst och helst av så många som möjligt? Visst är det på sätt och vis så. Ingen blir gladare än jag om ”alla” vill läsa Tills kärleken skiljer oss. Men jag har ändå svårt att skriva med rätt känsla om jag inte vet vem jag skriver för.

Faktum är att jag skapade skelettet för Tills kärleken skiljer oss, genom min föreställda läsares ögon. Antydningar, känslostämningar och reaktioner. Allt skrevs med tanken att göra honom/henne nöjd.

För oavsett vad en roman handlar om, hur den börjar, hur berättelsen fortskrider och hur den slutar, ska den inte göra läsaren besviken. Läsaren ska få det den förväntar sig, om än gärna på ett oväntat sätt. Just därför har jag skruvat till vissa partier av Tills kärleken skiljer oss så här under sluttampen av redigeringen. Efter att en testläsare motsvarande min målgrupp har läst manuset. Hen gillade romanen skarpt, men var lite besviken på vissa delar. Jag tog åsikterna till mig, ändrade, och nu kan jag nästan lova att läsaren får det den vill. Om än på ett oväntat sätt. Det måste ju vara spännande.

12 reaktioner på ”Att se läsaren framför sig

  1. Jag håller med dig helt. 🙂 Man måste ha vägledning i tanken. Kan du utveckla hur du hittade din idealläsare? Själv vet jag inte i vilken ände man ska börja. Gick du efter genrekonventionerna?

    • Jag skriver sådant jag själv vill läsa … Så jag kunde åtminstone ha en idealläsare i tanken. 🙂 Sen är det också som du säger att det finns en slags genrekonvention, det går genom den att veta på ett ungefär vilken typ av läsare som läser viss typ av böcker. Så det funderade jag också på. Samtidigt hade jag en historia jag kände starkt för och ville berätta. Det var alltså en slags kombination av story och målgrupp när manuset sedan skrevs.

  2. Nyttigt råd till en glad amatör 🙂 Jag har så lätt att glömma läsaren överhuvudtaget, utan skriver på i ren eufori bara. Ser jag läsaren framför mig blir det mer på ”allvar”, och det känns bra! Det är ju dit jag ska!

    • Det är bra att veta vem man skriver för. Men att skriva på i ren eufori är inte heller tokigt. Håll fast vid den känslan! 🙂

    • Jag har inte direkt avgränsat läsaren så. Men igenkänningsfaktorn är nog högre hos vissa läsare än andra. 🙂

  3. Att få feedback från testläsare är en ovärderlig hjälp. De ser sådant som jag inte ser eller trott mig få fram och det blir som en andra chans att fila till de där misstagen innan det blir allvar för att låta förlagen ta del av det. Och vem man skriver för kommer kanske inte naturligt i första utkastet och ska kanske inte göra det heller men i redigeringsarbetet är det nog viktigt att man har lite koll på det. Särskilt om det gränsar mellan ungdom eller vuxen”publik”.

    • Ja, det är jätteviktigt att ha någon annan som läser ens manus. Oavsett om det är testläsare, lektör etc. Det är svårt att få perspektiv på det man skriver, särskilt efter ett tag. 🙂 Jag såg läsaren framför mig redan när jag skrev synopsis den här gången, men tror det blir ännu viktigare att göra det ju längre fram i processen man kommer. 🙂

  4. Målgrupp är svårt. Jag skriver på, och sen hoppas jag att någon målgrupp ska tycka att det jag skriver är kul. Men när man skrivit klart en första version kan det vara bra att ”finetunea” manuset så att det bättre lirar med den målgrupp som man upptäcker skulle kunna funka.

    • Precis! Jag tror faktiskt att det är särskilt de sista detaljerna som gör det! Kan vara specifika ord, meningar, stycken …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s