Enkät: berättarperspektiv

Skriver du helst i första eller tredje person och varför väljer du det ena framför det andra?

porträtt hanna1Hanna Höglund

Oftast blir det tredje person, men inte alltid. Jag föredrar tredje person eftersom det ger en känsla av distans till karaktärerna vilket underlättar att växla perspektiv vid behov. Ett av mina manus i byrålådan har två röster – en i tredje person och en i första – och en stor del av bokens tema porträtteras i berättargreppet och relationen mellan de båda rösterna. Berättarperspektivet är för mig ett aktivt val som fyller en stor funktion i själva berättandet.

porträtt johannes1Johannes Pinter

Helst skriver jag i tredje person. Eller, tredje person är det som känns naturligast att skriva i. Kan väl bero på att det är den odiskutabelt mest använda formen. Just nu rewritar jag en ny roman (inte ”Vackra kyrkor jag besökt”) som till största delen skrivits i tredje person. Dock har huvudpersonen hiskeliga mardrömmar utspridda genom historien, och där kändes det fullkomligt naturligt att använda jag-formen. Jag vill få läsaren att känna att den följer med in i mardrömmarnas absoluta kärna genom att låta den sitta i förarsätet med huvudpersonen, och då passar jag-formen perfekt.

porträtt åsa1Åsa Asptjärn

Jag skriver helst i första person. Och med ”helst” menar jag att jag gjorde det i min debutroman och att det passade den specifika historien bäst. Jag ville skildra världen ur en femtonårig pojkes ögon och dessutom använda humor. Humor fungerar bra i 1:a person tycker jag. Distansen som kan uppstå överbryggas genom att man hör det genom en person. Vissa tycker det kan bli pladdrigt, men jag gillar 1:a persons perspektivet.

porträtt anna1

Anna Lönnquist

Hittills har jag alltid skrivit i tredje person. Ofta (dock inte i Tills kärleken skiljer oss), har jag med flera olika berättarröster när jag skriver, och då är det betydligt lättare att skriva i tredje person. Annars blir det flera olika ”jag” att hålla reda på, och det tycker jag blir rörigt för läsaren. Om det endast är en berättarröst har jag dock inget emot att det är skrivet i första person, funderar på att prova det greppet i någon av mina kommande romaner. Känner inget måste att alltid hålla fast vid tredje person utan kan tänka mig att experimentera lite.

porträtt oskar1Oskar Edvinsson

Tredje person. Jag föredrar denna form då jag anser att den lämnar större utrymme att skriva en text som inte automatiskt ”skriver” läsaren på näsan. Att skriva i första person gör att texten lätt får en aura av sanning över sig, det blir svårare för läsaren att själv skapa sig en bild av skeendet.

8 reaktioner på ”Enkät: berättarperspektiv

  1. Pingback: Vikten av att välja sin berättare | Debutantbloggen

  2. För mig är det tredje person som känns naturligast men mer och mer har jag vågat börja ge mig på första person. Känns som om det på något sätt kräver lite mer av mig som författare då.

    Intressant inlägg! 🙂

    • Jag håller med dig om att det är historien som avgör, men kanske skriver vissa författare vissa sorters historier och i dem lämpar sig det ena eller det andra. Sen går det inte att blunda för att tredje person är avgjort vanligast, men samtidigt finns det böcker som skulle tappa jättemycket om de var skrivna i tredje person.

      • Kanske är vi även mest vana vid att läsa det som är skrivet tredje person. Läste nyligen en roman som var skriven i någon du-form vilket tog tid att komma in i rytmen. Men riktigt bra när man väl var inne i historien. Har funderat över om det kanske även har med språket att göra. Att svenskan passar för tredje person.

  3. Ett speciellt tack till era inlägg idag! Detta är precis den fråga jag brottas med just nu. Jag har två huvudkaraktärer i mitt manus och funderar på om en av dem kan vara i första perspektiv medan den andra är i tredje. Tänkte just på det där med distans. Att i min historia vill jag precis det. Jag vill poängtera distans till den ena, men mer närhet till den andra. Har svårt att bestämma mig om det funkar.

    • Testa! Man ska alltid experimentera med sina idéer och när jag ser på mina idéer som just experiment känns det inte lika allvarligt att göra stora förändringar. Sen brukar det allra oftast bli så bra att jag behåller experimentet, men man måste våga först. Som sagt, jag har en roman skriven i blandad form och den skrev jag när jag läste litteraturvetenskap och var lite ovanligt djup av mig. =) Berättargreppet funkade utmärkt, så kanske gör det så för dig med. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s