Gästinlägg: Eva Ludvigsen

Käraste bloggläsare!
Vad jag har saknat er! Jo, det är säkert. Jag fjäskar inte alls. Jag har det. På riktigt. Med fantomsmärtor som från avhuggna fingrar efter vedkapen har jag kämpat mig genom bloggfria dagar under 2014. Nästan, i alla fall.

Och så har jag ordnat ett nytt bokkontrakt. En liten, men väldigt skön, detalj i livet som sådant.

Ni minns väl? Hur jag inledde debutantbloggen 2013 med att basunera ut att i maj kom minsann min ”Lova” ut för allmänheten att beskåda. Hur jag sedan följde upp med releasebilder och ståtade min fina bok med ett leende brett som grillen på en amerikanare. Fast med mindre krom i tänderna. Fick prata med journalister och hänga på radion. Allt delade jag med er. För att inte tala om när första recensionen kom. Då sjönk jag ned på huk och halkade vidare ner för trätrappan för att begrunda en stund i kolkällaren.

Det var då ni bloggläsare gav er syn på saken. Tipsade, kommenterade och peppade. Framför allt peppade. Då rätade jag en aning på ryggen, kisade mot solens försiktiga strålar genom den halvöppna dörren.

Och öppnade den helt enkelt på vid gavel. Slog upp den, kan man kanske säga. Gav själva fanken i Jante och allt vad de där prestationsångesthöjande medikamenterna heter och gjorde allt helt enkelt för att det är kul. För att jag måste. Jag måste skriva, jag måste ha kul, jag måste leva, så enkelt är det. Punkt och slut.

Ska man ge sig in i bokbranschen så måste man ju göra så. Se sig om med öppna ögon och klart sinne. Skåla för varje delmål ni når för ni anar inte vad som sker bakom kröken. Kanske är det mer bubbel som väntar. Då är det bra och allt som det skall. Men det kan också vara tvärtom.

Minns ni, kära bloggläsare, när jag lyfte ett glas och skålade för mitt manus två ”Här och nu” och kråkan jag satte på kontraktet? Hur glad och förnöjd jag var just efter ”Lova” kommit ut att jag även skulle få en uppföljare, den svåra boken två, som det ju heter i kretsarna. Vad stolt jag var, räknade dagarna tills det var dags. Tryckte upp visitkort och pratade med press om de kommande nyheterna. Ville naturligtvis att bok två skulle sälja bättre, vara bättre, bara ha bra recensioner. Kanske dags för lite morgonsoffa och bokmässeseminarie. Ni vet, drömmarna vi alla har. När pocketen för ”Lova” sålde slut på bara ett par veckor trodde jag saken var all. Nu var en ny författarkarriär sett sitt ljus och från och med nu kan det bara gå framåt och uppåt.

Tills jag och förlaget tog beslutet att riva båda kontrakten och återta rättigheterna. Där stod jag ensam, övergiven och skräckslagen. Framför allt utan möjlighet till en ny bok. Och den omtalade trokrampen! Herre min dag, vad den rumsterade runt inom mig i dagar, veckor, efter det mötet. Trodde verkligen aldrig att den skulle släppa sitt grepp om mig. Jag var inget värd, ”Lova” passade endast till att kastas i soporna (hur det nu skulle gå eftersom den rent faktiskt var slutsåld, men sådana detaljer är värdsliga ting, som Karlsson på taket skulle ha sagt) och skrivarvärlden hade det helt enkelt mycket bättre utan mig och mina ord.

Men ni, mina kära bloggläsare, och alla vänner jag fått i denna bransch. Ni hjälpte till, gjorde mig arg och ilsken. Väckte revanschlusten och fick mig att tänka ut en ny strategiplan. För det där kan jag ju, strategier och marknadsföring.

Jag vässade tänderna, pennan och tangentbordet. I ungefär den ordningen.

För ett par veckor sedan satte jag en signatur på ett kontrakt för bok två. Förlaget är Idus förlag och de verkar supertrevliga och proffsiga. Redan nu har första utkastet på omslag till ”Här och nu” landat i inkorgen. Press är återigen kontaktade och signeringarna är inbokade. För att inte tala om releasefesten… Vilken klänning kommer jag i denna gång?

Summa summarum. Det kan gå fort. Åt båda hållen. Både toppar och dalar. Kolkällaren och himmel. På mer eller mindre samma månad.

Tänk på det när ni sitter där och skriver. Fira varje delmål för man har ingen aning om när det är som förgjort och allt måste börja om igen.

Men det är just det. Börja om. Inte sluta, inte lägga ned och inte deppa ihop (förutom ett kort tag, för ibland kan det vara rätt rofullt att sitta där i kolkällaren). Lägg nya planer, ändra strategi och gå vidare.

Och lyssna på vad andra i er omgivning säger. Tro på att boken just du har skrivit är tempofylld, roliga dialoger och ”Var är Chris? Är han upptagen, eller?”-kommentarer. Insup det, njut av komplimangerna och klappa dig själv på den stela författaraxeln. Bra gjort!

Ni hänger väl med mig i min resa till Montana i bok två? Välkommen till releasefest i maj. Vem vet, jag har kanske lyckats välja klänning till dess!

SignNärbild

Releasefest maj 2013

LovaAkademi

Lova dyker upp lite här och där

Strandhytten

Skrivutsikt sommaren 2013

Annonser

Om Eva Ludvigsen

Trebarnsmamma som gärna tillbringar timmar tillsammans med påhittade karaktärer medan barnen leker kurragömma.
Det här inlägget postades i debutantbloggen, Eva Ludvigsen, Här och nu, Lova. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Gästinlägg: Eva Ludvigsen

  1. Ping: Gästinlägg: Eva Ludvigsen, Debutantbloggare 2013 | Debutantbloggen

  2. Mimmi skriver:

    Grattis till nya bokkontraktet, får man väl säga då! Så skönt att allt löste sig igen. 🙂 Får man fråga varför förlaget rev kontraktet?

  3. Manuskt skriver:

    Vi saknar dig med. Härligt med nytt kontrakt!

  4. Hanna Höglund skriver:

    Instämmer med Anna! Fantastiskt roligt att höra fortsättningen på din resa. Vi är så glada för dig! Go, go, go!

  5. Kära Syster skriver:

    Hurra för dig Eva! Vilken himla energi du har, varmt lycka till med nästa bok och nya förlaget:)

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s