Vid vägskälet, del 2

porträtt johannes1

Ju mer desto bättre – det gäller väl det mesta (utom kanske leverpudding). Så det är väl inte alltför långsökt att ge sig på en serie böcker om samma ämne?

Förra veckan påbörjade jag en serie inlägg där jag försöker bena ut vartåt jag ska ta vägen med mitt skrivande efter att jag blivit klar med de manus som jag håller på med just nu. Då tog jag upp det där med kommersiella genrer som kriminalromaner och young adult.

Det är inte aktuellt att påbörja något nytt projekt ännu på ett halvår. Men jag gillar tanken att vara förberedd, att ha dragit upp riktlinjer och skapat en stomme som jag i lugn och ro kan bearbeta undermedvetet under en längre tid, så att jag är redo att ”hit the ground running” när tiden kommer.

Efter några års prosaskrivande (jag började sent efter att mest ha skrivit filmmanus) så vet jag att detta vill jag hålla på med på lång sikt. Prosaskrivandet passar mig bra på flera sätt. Stående vid vägskälet kan jag nu väga in skrivandet på längre sikt. Och då faller det sig naturligt att tänka sig att arbeta med ett projekt som sträcker sig långt in i framtiden:

crossroadvinjett2

Bokserie eller inte?

Vägval 2: bokserie

Nu talar vi storslaget! Att arbeta med en historia där EN roman inte räcker till oavsett sidantal! Det vore riktigt häftigt att röra sig i ett universum som är så komplext att det finns utrymme att skriva flera böcker – den tanken gillar jag!

Det finns faktiskt en öppning till ytterligare en bok eller till och med flera böcker i ”Vackra kyrkor jag besökt” (jag har t.o.m kallat sista epilogkapitlet för ”en ny början”). Jag har funderat lite löst på intrig till en fortsättning. Dock vill jag vänta och se vad folk tycker om den första boken, om det över huvud taget skulle vara lönt att skriva en till. På samma sätt som att det skulle vara en boost att skriva om man vet att det finns läsare där ute som väntar på en fortsättning, lika okreativt skulle det vara att slita med en text i kanske ett år där man vet att ingen väntar och ingen är ett dugg intresserad av det man sysslar med. Lusten man själv känner till storyn skulle inte vara motivation nog, inte om man skulle kunna lägga drivkraften på att skriva nånting annat istället. Nu tror jag iofs att ”Vackra kyrkor” kommer hitta sina läsare – men en uppföljare är en helt annan sak.

En bokserie kan i bästa fall bli ett andra hem för den som läser, och karaktärerna blir riktigt goda vänner som man får utveckla och se världen förändras tillsammans med. Antingen att man har en historia som fortsätter genom serien, eller att man har nya och avslutade historier i varje del, det spelar mindre roll. Det är dessutom ingenting som hindrar att man alternerar sin serie med att skriva ”singel”-böcker.

Som läsare vet jag hur kul det är att se fram emot en ny bok med just den där världen och de där karaktärerna. Det är väl det som är magin i att läsa – att inte kunna vänta på att få återvända till sin imaginära värld och vännerna där som man lärt sig att älska.

13 reaktioner på ”Vid vägskälet, del 2

  1. Pingback: Vid vägskälet, del 4 | Debutantbloggen

  2. Pingback: Vid vägskälet, del 3 | Debutantbloggen

  3. Varje gång Kalles Kaviar tillverkar en annan sorts kaviar (med ägg, med ditt, med datt) säljer originalet bättre. Bästa sättet att sälja en vara är att komma med nya varor av samma. Bevisat.

    Carola har rätt. När tvåan kommer ut får ettan ett uppsving igen och inget byggs så långsamt som författarskap (samtidigt som böcker är färskvaror – det är en paradoxal bransch). Jag vet många som upptäckte Harry Potter när bok fyra kom osv och alla älskar när något som älskas dras ut på tiden och det kommer mer av samma att älska.

    Men då ska det vara bra. Och ha substans. Alla hatar uppföljare som är sämre än ettan. Men det verkar vara sant oftare i filmvärlden, medan de flesta bokserier jag älskar, där är de sista böckerna de hetaste.

    Så tänker jag. Men jag är också serie-författare. =)

  4. Jag visste väl att även vägskäl två skulle vara intressant 🙂 En trilogi håller jag på med nämligen. Delarna ligger utspridda i hela mitt arbetsrum. Jag skriver och filar på alla tre samtidigt. Det är fristående berättelser om en mycket speciell huvudperson, och det är ingen konst att ha överblick över alltihop. Det är en serie bilderböcker! 😀 Men trilogi är det, och stolt över den är jag! Perfekt att hålla på med samtidigt som jag övar skrivande i novellform också. SNART ska jag ta upp romanen igen, som garanterat blir i en del. 🙂 Och barnboksserien, den ska jag skicka till förlag. Snart. Vilken månad som helst. Det blir min inskickningsdebut. Häpp!

    • Trilogi. OCH noveller! OCH barnbokserie! Herregud vilken kreativitet! Vi hoppas såklart få se dem i tryck så småningom! Heja heja!

  5. Jag förstår precis hur du tänker och jag har själv varit inne på de banorna. Hur mottagen första boken blir alltså. Samtidigt är det en svår gränsdragning. Vad är väl mottaget och inte? Var går gränsen? Själv har jag upptäckt romanserier först efter att tredje delen släpps och jag tror att man måste våga ge sin första bok tid att hitta sina läsare. Uppföljare väcker också liv i första boken när en ny läsare upptäcker serien. Att skriva på en serie (i mitt fall en trilogi) är oerhört givande. För mig är det nog världs-skapandet som är mest häftigt och slänga ut detaljer som följs upp i de kommande delarna. Mitt råd är – våga testa. Åtminstone med ett utkast. Ibland måste man våga satsa för att vinna :-).

    • Fråga: hur planerar du din trilogi? Har du redan från början tänkt dig tre böcker, och har du då planerat för det? Eller blev det först en bok, och sen var det så roligt att skriva om den världen att du kom på att du skulle göra två till? Om det första, har du då planerat storytrådar för varje bok resp för hela serien (som knyts ihop i slutet av bok 3)?

      • När jag började skriva på första manuset märkte jag att det fanns för mycket idéer som inte fick plats i en bok. Jag är ingen synopis-människa så det jag klarar mig med är en början, en mitt och ett slut för varje del. Varje del är fristående men innehåller storytrådar som knyts ihop i den slutliga tredje delen. Findetaljerna kommer jag på allteftersom när jag skriver men varje del har en färdig grundhandling som jag inte ruckar på. Jag hade nog inte kunnat bestämma mig för tre böcker om jag inte haft den riktlinjen.

        • Tack Carola för insynen i din arbetsprocess! Och sen då: vad är planen med trilogin? 🙂

        • Jag skrattar åt mig själv vid den frågan. Självklart vill jag att den ska bli antagen av något förlag även om det blir för en bok i taget som är vanligast. Men sista tiden har jag grubblat och tänkt tvärtemot som du. Nämligen att skriva utkastet på del tre innan jag skickar in första manuset för att förebygga skrivkramp. Tror ärligt talat att jag inte har tålamod att vänta så länge. Sedan är det ju den aspekten du nämner. Hur bemötandet blir av första delen. Eftersom jag inte kan sia in i framtiden så fortsätter jag skriva på det jag tycker om och får idéer till. Min trilogi med andra ord :-).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s