Vid vägskälet, del 4

porträtt johannes1

Om man har svårt att bestämma sig för en idé, varför inte ta alla då?

Jag fortsätter mina funderingar kring nästnästa bokprojekt. Vill ju hitta en idé som kan få ”ligga till sig” i bakhuvudet medan jag arbetar med nästa manus. Det första inlägget om att stå vid vägskälet handlade om att välja en populär genre som crime eller young adult. Andra handlade om att skriva bokserie. Den tredje handlade om att hitta en skrivarpartner.

Men om man verkligen inte kan bestämma sig? Att man har en massa spridda idéer som verkar lika kul? Eller att man samlat på sig en bunt uppslag där man kommit på själva premissen men ännu inte har någon utarbetad story?

Då kan man plocka ihop de som verkar passa ihop och göra en tematisk novellsamling!

Det finns många fördelar med tematiska novellsamlingar. Och en nackdel.

Vi kan ju börja med nackdelen.

Novellsamlingar är svåra att få utgivna. Sen kan folk säga vad de vill om att en novellist vann Nobelpriset. Titta på topplistorna, strosa runt bland bokhyllorna i bokhandeln: novellsamlingarna lyser med sin frånvaro. Och det tror jag (utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning) spelar in när förlagen får in sådana för läsning och bedömning.

Sådär. Då kan vi fokusera på det roliga, på fördelarna.

Först och främst: en novellist vann Nobelpriset senast! Yay! Det säger väl en hel del om novellens status!

Sen: det är ju så vansinnigt kul att skriva noveller! Man kan ta en briljant idé och polera upp den och presentera den som just det – en briljant idé. Många idéer är inte skapta för att göras 200 eller 400 sidor roman av, ska inte de få bli skrivna?

Det behövs inte en massa utfyllnad för att komma upp i acceptabel längd. Det kanske bara behövs en A4-sida för att idén ska få lämna din fantasi och komma ut i ljuset till allmän beskådan.

Man kan börja skriva på en bra idé, och en kväll, en helg eller en vecka senare har man en färdig text. Försök förvalta en idé på samma sätt i romanform…

En väldigt stor fördel med en tematisk novellsamling är att den inte behöver skrivas på ett bräde. Man kan pyssla med den då och då, återkomma när man känner för det under obegränsad tid. Man kan skriva en novell, och sen skriva nästa en månad senare eller när nu andan faller på.

Man kan jobba på den parallellt med ett romanprojekt. Ibland kan det vara skönt att ta en liten paus från romanen man arbetar med. Varför då inte ägna pausen åt något som skulle kunna bli ännu ett bokprojekt? Att skriva en novell kan vara befriande när man aldrig verkar bli klar med sin pågående roman: att få sätta punkt för en färdig text, om den så bara är 10 sidor, är stärkande för moralen.

Man kan under vägens gång bestämma hur lång den ska vara. Kanske är 150 sidor nog för att täcka temat man valt. Eller så blir den 400 sidor av bara farten eftersom det fanns så mycket att skriva om inom temat. Eller så räcker inte en bok, utan man gör en bok till, och kanske en tredje, på samma tema eftersom det finns så oändligt mycket att utforska.

Men en tematisk novellsamling behöver ju ett tema. Hur ska man veta vilket tema man ska välja?

crossroadvinjett4

Kanske en tematisk novellsamling?

Det underbara med en tematisk novellsamling är att det inte finns några gränser. Temat kan vara glasklart, eller ganska fritt tolkat. Det kan vara väldigt snävt, eller otroligt vitt och brett. Och du väljer såklart det tema som passar dig själv bäst.
Här kommer lite idéer på gemensamma nämnare som Du kan välja till Din tematiska novellsamling:

  • Om en geografisk plats.
    Låt novellerna kretsa kring en gemensam plats, som ges en själ och ett värde. ”Det andra målet” av Jonas Karlsson roterar några av novellerna runt restaurangen Gondolen på söder i Stockholm, där vi får följa ett skeende ur de olika karaktärernas perspektiv.
    Jag håller faktiskt på att dra upp riktlinjer för en antologi med noveller som har det geografiska gemensamt, och samlar nu på mig bra uppslag, bl.a ska jag hitta på eller sampla en passande mytologi som ska vara genomgående (se punkten om detta längre ner).
  • Om en företeelse.
    Företeelser är ett brett område då det kan vara många saker: fenomen, egenheter, särdrag, intressepunkter.  Det kan handla om husdjur. Julfirande. De sju dödssynderna. Blind dates. Fotboll. Rasfientlighet. Har man något som man är intresserad av – varför inte skriva en novellsamling om det.
    Jag läste en faktabok som heter ”501 saker du borde lära dig om filosofi”, och då funderade jag lite på att det vore kul att skriva en skräcknovellsamling där novellerna innehåller tvister på olika filosofiska tankar.
  • Om en händelse.
    Någonting händer – vad blir följderna?
    ”After 9/11” är en samling texter av bl.a Susan Sontag och John Updike som skrevs efter terrordådet mot World Trade center.
    ”Crash” är inte en bok utan en Oscarbelönad film, men ett bra exempel under denna kategori, eftersom den på ett novelliknande sätt följer ett antal människor i rasmotsättningarnas Los Angeles och hur de påverkas av en för storyn central bilkrasch.
  • Om ett mentalt eller känslomässig tillstånd.
    Olika människor på olika platser som inte har något annat gemensamt än en gemensam känsla.
    I Joyce Carol Oates ”Vredens änglar” möter vi nio olika kvinnor och flickor som var och en hamnar i utsatta situationer som driver dem till mörka handlingar.
    Bernhard Schlinks ”Kärleksflykter” handlar om vilka märkliga saker folk kan ta sig till när de drabbas av kärleken.
  • Om en värld eller mytologi.
    I ”Samlade svenska kulter” skriver Anders Fager om ett Sverige där det bakom den vardagliga fasaden pågår ett mörkt, ont, ofattbart spel drivet av djävulska krafter delvis inspirerat av HP Lovecrafts Cthulhu-mytologi.
    I Hasse Alfredsons ”Lagens långa näsa” möter vi poliskommissarie Albin Winkelryds värld av brottsbekämpning, när han under ett cafebesök berättar för en god vän om 21 olika kriminalfall han löst under sina år.
    I ”Stridens skönhet och sorg” berättar Peter Englund om nitton verkliga personer och deras öden under första världskriget.
  • Upphovsmannen är den gemensamma nämnaren.
    John Ajvide Lindqvists ”Låt de gamla drömmarna dö” är en salig blandning av texter, mestadels noveller, som han skrivit genom åren, som ger en kul och komplex bild av hans skapande.
    Förlaget Eskapix press börjar i år att ge ut en rad novellsamlingar, ”Mitt svarta hjärtebibliotek”, där varje bok fokuserar på specifika författares texter.

Summa summarum: en tematisk novellsamling är rolig att tänka ut och går relativt lätt att skriva, och den kan skrivas parallellt med en roman. Så en sådan kommer definitivt att bli ett sidoprojekt som jag kommer att sparka igång oavsett vad jag sen väljer för annat romanprojekt!

27 reaktioner på ”Vid vägskälet, del 4

  1. Pingback: Vid vägskälet, del 6 – att inte kunna välja väg | Debutantbloggen

  2. Skriva noveller på en vecka är väl inga problem om man har bra flyt och inte jobbar. Tacka vet jag Michael Moorcock. När han väl satt strukturen för sina sword and sorceryromaner så skrev han dem ibland på en vecka. Nu var ju romanerna kortare på den tiden, men tänk så jävla bra han lyckades trots allt. (Men så var han ju mer fri att disponera sin tid också)

    • Eller hur, Pål! Det är så många komponenter, inre som yttre, som spelar in i hur snabbt/långsamt man skriver en text. Om man lyckas hålla det lustfyllt, så kan det gå undan rejält!

      • Bukowskis blivande förläggare John Martin bad buk att räkna ut ungefär vad han behövde klara sig på under i månaden, så han skulle kunna sluta jobba och skriva på heltid. Bukowski skrev upp en lista som blev ungefär hundra dollar i månaden, Martin betalade och efter en månad fick han Postverket som färdigt manus. 🙂

        • Vilken skön anekdot! Bukowski är en favoritförfattare, och den här historien hade jag inte hört. Tack, S!

  3. Det är så roligt att läsa dina tankar om novellsamlingar, och lite förtröstansfullt att man inte är den enda som står vid ett vägskäl (och på tal om ingenting, hur långt har vi kommit med kloning egentligen?). Jag tyckte att jag hade en stormbra idé för en novellsamling, något som skulle ge den en röd tråd, men den idén blev brutalt nackad med motivering ‘om du nu har chansen att ge ut en novellsamling, ta då istället tillfället i akt att visa din bredd och begränsa dig inte till ett tema eller en plats’. Det skulle då vara det sista alternativet som du presenterar, att författaren är den gemensamma nämnaren. Som alternativ är det gångbart, men jag undrar om det inte funkar bäst med ‘kända’ författare. Jag har novellsamlingar av både John Ajvide Lindqvist och Stephen King stående i hyllan, och de köptes mycket på grund av att jag visste att jag var i gott sällskap. Att köpa en novellsamling av en författare man inte känner igen är lite som att gå på en ‘blind date’ – vilket faktiskt är ganska spännande.

    Hmmm…. det här med skrivarpartnet är för övrigt mycket intressant. Mer om det separat! 🙂

    • Tack Lova, vad roligt att jag kan slå an en sträng hos dig! Då är det väl något som blir rätt iallafall 😉
      Vad är det som hindrar att du skriver din novellsamling BÅDE med bredd och olika teman? Om du väljer ett visst tema så behöver det inte innebära att du stramt måste hålla dig till en viss stil. Nu vet jag inte förutsättningarna, men du kan säkert hitta på olika noveller med olika stilar som ändå rör sig i samma tematiska domäner. Think about it – det ska vara roligt att skriva, man ska inte tvingas in i en fålla där man egentligen inte vill vara! Då producerar man inte lika bra texter.
      Ser väldigt mycket fram emot din samling vad du än kommer få till i slutänden!

      • Mycket sant, det är egentligen ingenting som talar emot att använda olika stilar inom samma tema! 🙂

        Förresten, har du en epostaddress som du kan tänka dig att ge ut? Jag kom nyss på att jag inte har möjlighet att skicka dig privata meddelanden. 🙂

        • Lova, om du skickar ett FB-meddelande till Eskapix-Henrik, så ger han dig min emailadress. Hälsa så mycket 🙂

  4. Jag reagerade också på det där med att skriva en novell på en helg, eller en vecka. Och det här med att det skulle vara lätt att skriva en novellsamling och att man kan göra det lite vid sidan av? Vad är det för märklig inställning till novellskrivandet egentligen, Johannes?
    Jag håller på med min första novellsamling just nu och skulle nog påstå att jag tar det minst lika seriöst som om jag skrev en roman. En seriös samling, med kanske tio olika historier, kräver lika mycket arbete som ett längre manus, särskilt om man ska skriva tematiskt. Jag tycker inte att man ska jämföra det med att skriva lite lösa noveller här och där när andan faller på för då nedvärderar man novellkonsten faktiskt. Och det märks ofta på slutresultatet.
    Noveller behöver ligga till sig, och om man ofta stressar med att skicka iväg dem, till exempel till en del (inte alla) amerikanska antologier där typ alla som vill får vara med, så gör man tyvärr sig själv en otjänst. Du borde nog inte jämföra det där med novellsamlingar alls faktiskt. Se det som två skilda saker.
    Mitt tips till alla som vill skriva noveller är snarare att de börjar se det som något i klass med allt annat skrivande, inte som roliga rackabajsare som man kan slänga ihop när man vilar från sin roman. Visst, man kan skriva en novell på en vecka, jag skrev spökhistorier som barn på en lektion, om man nu av någon konstig anledning ska använda snabbhet som något positivt i det här sammanhanget. Man kan skriva en hel novellsamling på en vecka om man vill det, men man SKA inte.

    • Hej Susanne. Det är olyckligt om du tolkar det jag skriver som att jag på något sätt nedvärderar novellskrivandet eller att jag skulle se det som en andra rangens skrivform. För det gör jag verkligen inte, tvärtom!
      Vad jag menar är att om man vill ta en paus i sitt romanskrivande så är det lämpligt att göra det med en kort text än med en annan roman. Men om man vill alternera två romantexter så kan man såklart göra det (men det får någon annan skriva om).
      Om man väljer att skriva en novellsamling istället för en roman är det jättekul, och lika mycket värt som om man väljer att skriva en roman (och jag ser fram emot din novellsamling, som jag antagligen kommer läsa med samma stora behållning som dina tidigare noveller).
      Och givetvis ska en novelltext ligga till sig och inte anses vara klar förrän den är tillräckligt bra. Om man inte känner att man själv vågar bedöma om texten är färdig kan man låta andra läsa dem – förslagsvis som t.ex jag gjort under mina skrivarkurser.
      Vad gäller diskussionen om hur snabbt man ”ska” skriva sina texter, så finns det lika många alternativ som det finns författare. Alla skriver olika snabbt – vissa skriver en viss textmängd på en timme medan andra behöver en vecka för samma textmängd. Så det är lika ”fel” att säga åt folk att det måste ta lång tid att skriva en novell som att det kan gå snabbt. För visst vore det synd om någon ovan skribent faktiskt skriver en jättebra novell på en kväll, men sen tror att det måste vara något fel på den eftersom någon sagt att en novell måste ta låång tid att skriva för att den ska räknas som tillräckligt genomarbetad (=bra) 🙂

      Keep up the good novellskrivande!

      • Nu har jag förstås aldrig påstått att det måste ta lång tid att skriva noveller. Jag har flera gånger skrivit(bland annat här på Debutantbloggen)om att noveller kan se ut hur som helst, långa, korta, konstiga, och att man får göra precis hur man vill. Det är en del av novellens charm, till skillnad från romanen som ofta måste röra sig inom vissa ramar. Ett par av mina publicerade noveller gick på ett nafs, men det kunde ju lika gärna ha varit ett kapitel i en roman som skrevs så fort.
        Det kan alltså gå fort att skriva en novell, och den kan säkert bli jättebra och perfekt på första försöket. Fast oftast inte, och jag tror att ovana skribenter tål att höra det utan att tro att de gjort något fel.
        Och därifrån är ju steget långt till att anse att en tematisk novellsamling är nåt skoj man pular lite med vid sidan av en roman, vilket du faktiskt skrev i inlägget. Många anser att en roman är mer ”riktig” litteratur. Och tyvärr blir den myten knappast mindre när någon skriver sånt här på en blogg som måååånga blivande författare lusläser..

        En anledning till att det är så svårt att få samlingar utgivna är nämligen lite på grund av inlägg som dessa. Och det tror jag ju så klart inte att ditt syfte är, men man får intrycket av att en novellsamling är jättelätt att skriva, lättare än annat. Något man kan pyssla med när den stora romanen vilar. Några helger här och där och sen är det klart! Det var mest det jag reagerade på. Men nu har du förklarat att du inte alls menade som du skrev, antar jag.

        • Susanne, vad skönt att du ändå verkar hålla med mig om att skrivtiden av en text inte kan regelbestämmas. Då kan vi lägga den diskussionen åt sidan – det tar så lång tid det tar att skriva en text, punkt slut 🙂

          Men visst är det väl skoj att skriva en novellsamling? Annars skulle det bli himla tråkigt att arbeta med den 😉 Och precis som med tidsaspekten så kan man närma sig sitt novellskrivande som man själv vill: lustfyllt eller med vånda, med glädje eller tvång. Jag föreslår i just det här inlägget att man kan använda novellskrivandet som en ventil om ens romanskrivande känns oändligt, men man kan lika gärna ha novellsamlingen som huvudprojekt, det får författaren själv bestämma hur hen vill göra.

          Sen hoppas jag verkligen inte att folk läser mina inlägg om novellskrivande och tror att jag dissar noveller och försöker ge dem dåligt rykte. Jag älskar och högaktar novellskrivande, och ser det som en minst lika stor konstform som romanskrivandet. Annars skulle jag inte lägga så mycket tid och plats på att skriva om det här i bloggen till att börja med. Och jag tror och hoppas att novellen som form gynnas av att omskrivas på en blogg som denna som många blivande författare läser. Framför allt om det görs i positiva och lustfyllda ordalag, vilket är min plan att fortsätta att göra då och då framledes.

        • Dessutom, Susanne, skulle det vara intressant att veta vad du har för belägg för påståendet att ”en anledning till att det är så svårt att få samlingar utgivna är nämligen lite på grund av inlägg som dessa.”
          Att inlägg som detta mot förmodan skulle få någon enskild person (som själv inte har en aning om vilket jobb det är att skriva en novell) att tro att en novellsamling är en enkel sak slänga ihop är en sak. Men att blogginlägg som detta skulle vara en anledning till att FÖRLAG skulle börja tänka att novellsamlingar är jättelätta att skriva och därför inte vill anta dom är ju betydligt allvarligare.
          Så det förstår du säkert själv att du måste backa upp, inte med egna utläggningar och förklaringar utan med hårda sakfakta, eller ta tillbaka det. Jag sätter gärna på mig dumstruten för dumma saker jag sagt och gjort, men inte för saker som jag INTE är ansvarig för 🙂

        • Oj, jag är helt övertygad om att människors attityder till saker och ting påverkar hur de sakerna uppfattas, är inte du det? När en av Sveriges största författarbloggar säger att en tematisk novellsamling går ”relativt lätt att skriva” så tror jag absolut att författare och förlag påverkas av detta. Här har vi en roman och här har vi en novellsamling som man enligt Debutantbloggen kan skriva vid sidan av på några helger, när andan faller på. Vilken ska vi ta?
          Ditt inlägg är inte en förklaring till att en del förlag tänker så, men det är en del av den. Många bäckar små. Noveller anses inte vara lika fint som romaner. Märkligt att du inte stött på de tankarna fast du varit med i ett tvåsiffrigt antal antologier.
          Allt detta är min åsikt, baserat på attityder jag stött på i branschen, så som det brukar vara i diskussioner. Och eftersom du själv inte backar upp med ”hårda sakfakta” så kan du knappast be någon annan om det heller.
          I så fall behöver du ju själv belägg innan du bloggar om novellsamlingar, eller hur? Du har inte skrivit någon samling och fått den utgiven vad jag vet? Hur vet du att det är lätt och att det är något man kan skriva vid sidan av en roman? Det kanske är ovanligt enkelt för dig att skriva en sammanhängande bok med genomtänkta noveller, men om allt måste backas upp med fakta så ska du väl ändå vänta tills din samling är utgiven?
          När någon skriver sånt här om det jag brinner för allra mest så vill jag givetvis kommentera detta. Tror inte jag behöver nämna att alla författare så klart får skriva och göra precis hur de vill. Men som bloggare och författare tycker jag att man har ett visst ansvar. Och om du vill ha dumstruten på får stå för dig.

        • Heja Susanne, jag gillar när någon tar fight för något som de brinner för – jag är funtad på precis samma sätt! Men jag tror att du någonstans inser att vi är på samma lag och tycker ungefär likadant. Så mitt förslag är att du tar din fight med någon som är motståndare till din sak (vet inte vem det skulle kunna vara, eftersom jag inte tycker att det finns något att vara emot i ditt tänkande).
          Själv orkar jag inte lägga mer möda på att argumentera med dig om saker som egentligen inte är nånting att bråka om. Man kan ha olika åsikter i detaljer, och man ska absolut framföra dem – men det är ingenting att starta värsta argumentationen om. Lägg din kraft på dina texter, så lägger jag min på mina. Trevlig helg!

        • Susanne, jag har funderat lite till över din reaktion över mitt inlägg. Är det någon speciell formulering i texten som gör dig så upprörd? Låt mig veta, för jag justerar gärna slarviga formuleringar eller sånt som kan feltolkas. Som jag sa, vi tycker nog ganska likadant egentligen, så om det är något som kan göra en läsare så upprörd, så vill jag förstås rätta till det.

    • Så ironiskt. Jag försöker förklara att (och varför)novellen har en sämre ställning än annan litteratur, sen får jag berättat för mig att en eller flera skribenter härifrån reducerat mig från novellist till troll, på gränsen till näthatare, på ett annat socialt forum. Om detta stämmer så hoppas jag att ni känner er riktigt tuffa nu. Ta gärna skitsnacket direkt med mig nästa gång.

      • Susanne, om det är mig du syftar på så har jag inte kallat dig nånting, och inte heller pekat ut debutantbloggen som spelplats. Sen får folk själva lägga pussel och börja misstänka saker, men jag pekar inte ut någon. Jag ser ingen mening i att göra mig till ovän med någon annan författare i ankdammen som är den svenska skräcklitteraturscenen. Nog om detta.

        Vad gäller mitt inlägg: var det någon specifik formulering som du retar upp dig på, som du skulle vilja att jag justerar?

  5. Vid ett tillfälle, antagligen febrig eller efter ett glas vin, jag minns inte riktigt, stod jag och tittade i min fullproppade bokhylla. Jag såg alla titlar, den ena mer osannolik än den andra, och tänkte att det skulle vara kul att sno alla titlar rakt av och skriva om dem till helt egen novellsamling. Skulle det platsa under ”Tematisk novellsamling”? 😀 (Och för säkerhets skull poängterar jag här att jag inte tänker sno nånting. Hur skojig tanken än kändes. 🙂 )

    • Briljant idé, att skriva egna små historier inspirerade av olika titlar. Jag brukar själv tycka att det är himla kul att läsa innehållsförteckningen till novellsamlingar, det kan ibland nästan vara roligare än att sen läsa själva novellerna, eftersom de ofta inte når upp till förhoppningarna som en god titel utlovar. Däremot tror jag inte att det blir en tematisk novellsamling av det – om du inte bestämmer du för att alla noveller SKA HA ett visst tema, då funkar det ju.

  6. Hm. Nu ska du få lite mothugg, Johannes! Här kommer några punkter huller om biuller:

    * Jag skulle påstå att just en tematisk novellsamling HAR begränsningar. Formen gör per automatik att varje novell måste vägas på guldvåg och det blir viktigare än någonsin att novellerna passar ihop. Alltså långt ifrån att bara ”slänga ihop” ett antal noveller, eller som när kända författare kan kosta på sig att samla ihop sina alster innanför hårda pärmar utan att behöva se det som annat än ett slags ”Best of”.
    * Riktigt bra noveller – och jag menar de RIKTIGT BRA – är något en seriös novellist sällan rafsar ihop på en helg, skulle jag vilja påstå.
    * En samling på 400 sidor är nog ingen bra idé om man inte heter Stephen King.
    * Att novellerna är skrivna av samme upphovsman skulle inte jag betrakta som en tematisk samling. Tvärtom, då är det just ”bara” en samling. ”Låt de gamla drömmarna dö” är inget bra exempel, det är ett slags bok som nog fungerar just därför att författaren heter John Ajvide Lindquist och redan har en stor läsekrets. Ett bättre exempel skulle vara ”Pappersväggar”, även om inte heller det är en tematisk samling. Att säga att temat är ”skräck” är inte mycket att komma med i sammanhanget.

    • Tack Jonny för inputen! Det är alltid trevligt att få mottankar som kräver att man funderar ett varv till! Här kommer lite spridda svar på dina punkter.

      – Begränsningen att varje novell perfekt ska passa ihop med alla andra, som du talar om, är ju det roliga med den tematiska samlingen. Och jag tror att de allra flesta inser det du säger, att man inte kan skriva en novell om färgen gul och samlingen heter ”lila” (om man inte använder gul på ett smart sätt för att förmedla lila). Sen finns det svårare eller lättare teman. Om man skriver en samling om olycklig kärlek eller vampyrer, så räcker det egentligen med att ha noveller som innehåller olycklig kärlek eller vampyrer för att ”träffa målet”, så så vansinnigt svårt behöver det inte vara. Sen blir svårighetsgraden på samlingen större ju mer detaljerad du vill vara i ditt tema.
      Och jag kan absolut tycka att det är kul med samlingar där en författare samlat ihop gamla texter, det ger ju en bra och retrospektiv bild över hen.

      – Hur snabbt man skriver sina noveller är väldigt individuellt. Men om jag tar mig själv som exempel så kan jag skriva en novell på en helg utan större problem. Vissa tar såklart längre tid, tex om den är på 50 sidor eller om den innehåller mycket research eller meckiga detaljer som ska tänkas ut.
      Jag är väl fel person att sen avgöra kvaliteten på mina egna texter. Men jag har blivit antagen i ett tvåsiffrigt antal antologier varav många amerikanska – det är ingen garanti att de håller Nobelklass, men de har uppenbarligen fungerat för ändamålet, och det gissar jag är ett av syftena med texter man skriver.

      – Vad gäller sidantal så är det med novellsamlingar som med romaner, man ska låta texten vara så lång som den håller för. Ju längre en text är desto mer misstänksam brukar jag bli – kan det vara så att författaren ordbajsat på eller slängt in ovidkommande stickspår för att komma upp i längd? Men om en text håller för 400 sidor är det ju jättekul, för då får man vara i det universumet lite längre!
      Och dessutom – vem är du och jag att tala om för folk hur långa deras böcker ska vara? Jag som läsare behöver inte läsa den om jag inte vill, och du som förläggare behöver inte anta den om du inte vill. Men det är väl ungefär där man kan dra gränsen.

      – Angående att kalla en samling författad av en specifik författare för tematisk kan vara knepigt, det håller jag med om. Det är kanske snarare så att man talar om något annat och mer djupgående än ”tema” då. Men att inte se det ”tematiska” i en textsamling av en specifik författare är att förringa det man kallar för en författares röst. Väldigt ofta väljer man en bok (roman eller novellsamling) för författarens skull, för att författaren tar upp ämnen eller använder en genre eller ser på världen på ett personligt sätt som gör att man väldigt gärna läser just hen. Om du öppnar en novellsamling av Neil Gaiman eller Kelly Link, så vet du att du är ”in for a treat”. Och det är så gott som något annat tema!

      • Jodå, naturligtvis är det inget fel på att en författare samlar sina texter i en eller flera volymer. Om det sedan blir en ”tematisk” samling av det är en annan femma. Läsvärt kan det vara ändå, så det visslar om det!
        Jag tror förvisso att det finns författare som kan skriva bra noveller på ännu kortare tid än en helg, och parametrarna är som du påpekar många. Det finns många olika sorters noveller. Min invändning kommer sig lite av att din text är råd till andra, jag tänker till exempel de som nyligen börjar skriva och liknande. Och då tycker jag ditt råd (i värsta fall) kan bli lite tokigt. Att man snabbt skriver ihop något och skickar iväg. För även om man KAN skriva en novell på en helg är det nog inte alltid man ska göra det (och tro att den är färdig). Med det sagt så har jag ingenting emot att det finns författare som skriver flyhänt. 😉
        Längden på en novellsamling är givetvis upp till författaren. Men utan att jag kan bevisa det med hårda fakta så är jag övertygad om att det inte är en bra idé med allt för långa samlingar. Det gäller även antologier. Det blir lätt en överdos, läser proppar i sig och allt blir enda gröt. Texterna skymmer varandra. Här har givetvis läsaren själv ett ansvar, man BEHÖVER inte sträckläsa en samling på 500 sidor. Men jag har hört läsare kommentera det så många gånger att jag är övertygad om att det ligger någonting i det.
        Avslutningsvis: vad som är et tema eller inte kan lätt bli ordklyverier och jag har ingenting emot att var och en har sin egen definition. För mig krävs det mer än att upphovsmannen är en och densamme för att kalla det en ”tematisk” samling. Att en samling av till exempel Gaiman eller Link är någonting läsvärt har jag absolut inga argument emot. Däremot betyder det inte att de i sig är ”tematiska”, enligt mig.
        Och ett förtydligande för den som eventuellt först nu intresserar sig för sådana här frågor:
        Antologi = en samling texter av olika författare
        Novellsamling = texter av en och samma författare

        • Det låter som att vi vid dagens slut är överens i det mesta, Jonny. Att en samling av samma författare kanske inte är ”tematisk” utan något annat. Att längden har åtminstone viss betydelse. Och förhoppningsvis att den nybakade skribenten inser att en text kräver sin tid för att bli tillräckligt bra (om det så är en helg eller en vecka eller ett år), och om hen skickar iväg den innan den är tillräckligt bra så lär hen få veta det the hard way – som vi andra 🙂
          Och tack för förtydligandet om etiketterandet!.

  7. Noveller låter som ett bra sätt att få ur sig sina idéer. Och det finns ju ingenting som säger att en novell inte längre fram kan utvecklas till en roman.

    • Precis! Om man arbetar med en idé och den liksom blommar ut åt alla håll, och att man börjar ”slänga ner mer och mer ingredienser i grytan” så gör man nog bäst i att överväga om man inte ska börja tänka i det längre formatet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s